Kvinnornas rösträtt och valbarhet i kommunen under 100 år

Kommunallagarna år 1917 för landskommuner och städer godkändes av riksdagen i medlet av november och publicerades i författningssamlingen den 27 november 1917. Lagarna innehåller bestämmelser om lika rätt för män och kvinnor att rösta i kommunalval och att bli valda till kommunala organ. Vägen till rättigheterna var lång och besvärlig.

Förordningen från år 1865 om kommunalförvaltning på landsbygden och motsvarande förordning från år 1873 om kommunalförvaltning i städer gav  både män och kvinnor rösträtt i kommunalstämman respektive rådhusstämman. Rösträtten gällde emellertid endast självständiga kvinnor, d.v.s. änkor, frånskilda eller ogifta kvinnor som själv rådde över sig och sitt gods.  Rösträtten gav inte kvinnorna valbarhet. Platserna i fullmäktige var reserverade för kommunens röstberättigade män. Till landskommunens nämnder dög kvinnorna.

Kvinnornas rösträtt vid kommunalval lyftes fram när Finland efter storstrejken och utbredda demonstrationer fick sin första enkammarriksdag 1906 och allmän och lika rösträtt infördes. Lantdagen godkände redan 1908 de nya kommunallagarna med allmän och lika rösträtt, men den nya förryskningsperioden satte stopp för planerna och kejsaren stadfäste aldrig lagarna.

Beredningen och stiftandet av nya kommunallagar kom inte igång igen förrän våren 1917 när den ryska kejsaren störtats och en provisorisk regering bildats. I Finlands lantdag hade socialdemokraterna majoritet och de kunde i hög grad bestämma lagförslagets innehåll. Lagarna kunde föras vidare först när Finlands lantdag efter oktoberrevolutionen i Ryssland förklarade sig vara innehavare av den högsta statsmakten den 15 november 1917. Redan nästa dag beslöt lantdagen stadfästa och publicera kommunallagarna, lagen om kommunalval och lagen om (kommunal) folkomröstning.

Rösträtt i val av fullmäktige hade varje kommuninvånare, både kvinna och man, som före valårets början fyllt 20 år. Rösträtten var inte begränsad i övrigt och var inte bunden till förmögenhet eller kommunalskatter. Valbara till fullmäktigeledamot och för andra förtroendeuppdrag inom kommunen var alla röstberättigade.

Lagarna publicerades i författningssamlingen och undertecknades av Finska senaten 27 november 1917. För kvinnornas rösträtt och valbarhet var dagen en milstolpe: fulla medborgerliga rättigheter utan könsåtskillnad hade uppnåtts.

Den kommunala vallagen trädde i kraft genast och kommunallagarna vid ingången av 1918. Det första kommunalvalet enligt den nya lagen skulle hållas våren 1918 men inbördeskriget kom emellan. De förtroendevalda som valts innan de nya kommunallagarna stiftades satt kvar till slutet av 1918.

Kommunal rösträtt och valbarhet har också efter detta varit en central fråga i den politiska debatten och i valkampanjer.  Men då handlade inte om rättigheter för kvinnor och män utan om rösträttsålder och valbarhetsålder, skattskyldighet som grund för rösträtt, fattigvård och andra begränsningar i rösträtten.

De nyvunna rättigheterna drabbades också av bakslag. Efter inbördeskriget bestämde den stympade lantdagen år 1919 att rösträttsåldern skulle höjas till 24 och återinförde skyldigheten att betala kommunalskatt. Efter valet våren 1919 sänktes åldersgränsen åter till 21 och skattskyldigheten slopades som grund för rösträtt. Åldern för rösträtt sänktes till 20 först år 1968 och till 18 år 1972.

Men trots den allmänna rösträtten och valbarheten för kvinnor och män rådde inte egentlig jämställdhet. Kvinnorna var länge underrepresenterade i kommunstyrelserna, nämnderna och de övriga kommunala organen. Missförhållandet har med tiden korrigerats av jämställdhetslagen men egentligen förbättrades inte läget förrän bestämmelsen om att båda könen ska vara representerade till minst 40 procent vardera trädde i kraft.