Turbulens på marknaden för vårdfastigheter
Osäkerheten kring egendomsarrangemangen i kommunerna ruskar om fastighetsmarknaden. Flera kommuner har fått förfrågningar om köp av fastigheter. Privata företag skyndar sig att slänga fram anbud på kommunernas vårdfastigheter och i vissa fall gäller budet hela fastighetskomplex. Det är i huvudsak de stora riksomfattande hälsoserviceföretagen och kapitalplacerarna bakom dem som visat sitt intresse.
Läs Kommuntorgets artikel: Privata vårdbolag på friarstråt – vill köpa upp fastigheterna
Att äga fastigheter hör dock inte till hälsoserviceföretagens kärnverksamhet. Det tycks närmast vara fråga om att de genom fastighetsaffärerna kan förbättra sin marknadsposition och talerätt i kommande förhandlingar med landskapen.
Kommunerna är utan tvekan intresserade av anbuden eftersom fastigheternas framtida användning och reformens ekonomiska konsekvenser fortfarande är höljt i dunkel. Osäkerhet leder till kreativa lösningar.
Enligt kommunallagen ska kommunen främja sina invånares välfärd och sitt områdes livskraft. Social- och hälsovårdstjänsterna och arbetsplatserna inom dessa har en omedelbar inverkan på båda. De kommunala beslutsfattarna är rationella. Det är inte många av dem som är villiga att ta på sig skulden för att dessa tjänster försvinner, åtminstone inte om de hoppas bli återvalda. Lika lite önskar de bli med Svarte Petter på hand ifall stora anläggningar som byggts med kommuninvånarnas skattepengar visar sig överflödiga.
Också rätten att producera social- och hälsovårdstjänster säljs
Ur tillväxtcentrumens synvinkel är marknadssituationen lockande. Fastigheternas marknadsvärde kan vara betydligt större än balansräkningen visar. Man vill inte gärna avstå värdefulla fastigheter. Byggnaderna kan sannolikt användas till annat om landskapet inte behöver dem för eget bruk. I sådana fall kan till exempel en bolagisering av fastigheterna eller av hela byggnadskomplex möjliggöra eventuella snabba beslut.
Stagnerande orter och små landsbygdskommuner är i en helt annan situation. För dem finns i praktiken varken en marknad eller alternativa användningsmöjligheter. Beslutsfattarna är särskilt bekymrade över hur de ska få behålla social- och hälsovårdstjänsterna inom kommunens område. Man vill inte avstå från den egna hälsocentralen. För att trygga servicen är man rentav beredd att ty sig till radikala lösningar. Till ett förmånligt pris säljer man såväl fastigheterna som rätten att producera social- och hälsovårdstjänster till privata hälsoserviceföretag.
Om marknaden inte fungerar är det köparens fördel. I prissättningen av den överförda serviceverksamheten tillämpas knappast gängse metoder för värdering av tillgångar.
Oklarheterna i lagberedningen har skapat en ny marknad
Den allmänna förvirringen under beredningen av lagen har skapat en marknad som effektivt utnyttjas av privata företag. Privatiseringen av social- och hälsovårdstjänster framskrider snabbt även om landskapsreformen inte skulle bli av. Marknadens grundprincip om först till kvarn håller än en gång på att förverkligas.
Det återstår att se vilken den offentliga sektorns roll sist och slutligen är i utvecklingen av social- och hälsovårdsmarkanden. Kommer den att kunna påverka marknadens funktion och utveckla social- och hälsovårdscentraler och annan service som kan tävla på marknaden med privata företag? Eller blir dess roll att reparera de självförvållade skadorna?
Kompensationsmekanismen är nödvändig men löser inte problemet
Grundlagsutskottet förutsatte i sitt utlåtande att reformpaketet skulle inkludera en kompensationsmekanism som säkerställer att den enskilda kommunens självstyrelse inte äventyras till följd av de egendomsarrangemang som förorsakas av vård- och landskapsreformen.
En trovärdig kompensationsmekanism är särskilt viktig ur de små kommunernas synvinkel. Den skulle kunna dämpa försäljningsivern i kommunerna, men löser knappast problemen på marknaden inom överskådlig framtid.
