Skynda långsamt kan bli billigare

Vi har i över tio års tid haft en reformiver där stora linjedragningar har ritats upp för det finländska kommunfältet. Gång på gång har vi sett reformerna snubbla på mållinjen. De mest kritiska rösterna varnar för att även den stora vård- och landskapsreformen kommer att möta samma öde. I det här skedet måste man ju fråga sig vad det är som gör att vi inte klarar av att genomföra reformer  i vårt land?

Ibland tenderar vi att dra på smilbanden över den utredningsiver som vårt kära grannland Sverige har. Skämtsamt kanske vi till och med kallar Sverige för ”utredningarnas förlovade land” där konsensus och ”alla med”-principen är väldigt stark. I Sverige ser man utredningarna som en del av den svenska lagstiftningsprocessen, för att utreda komplicerade frågor och för att ta fram lagförslag. De statliga utredningarna görs antingen av kommittéer – ofta med parlamentarisk bredd – eller av en särskild utredare. Utredningarna görs på uppdrag av regeringen och används som grund för den fortsatta politiska debatten.

Också här hos oss använde man sig tidigare av kommittéarbete där man utarbetade grunder för och förslag till nya reformer. Under den senaste tiden har det här blivit allt mer sällsynt. Ofta hänvisar den sittande regeringen till att man ska agera snabbt och effektivt. Det ligger stor vikt och prestige i att visa stark handlingskraft. Samtidigt har det visat sig att  tilltron till den egna handlingskraften är lika stor som okunskapen gällande god förvaltningssed och de krav som grundlagen ställer.

Hos oss har en rad regeringar under pressade tidsramar försökt skapa reformer, som inte bara ska avspegla det egna partiets ideologi, utan också vara förenlig med grundlagen. Att detta inte varit lätt har vi sett många gånger. År av idogt arbete har landat i papperskorgen och allt har gått tillbaka till ruta ett. Invånarnas tilltro till en lyckad reform och regeringens agerande har fått sig en törn. Det enda som vuxit är det faktiska behovet av reformer.

I en tid där informationen sprids med ljusets hastighet, där vi kommunicerar med emoijer, hashtaggar och tweetar kan det kanske kännas långsamt och gammaldags med grundläggande utredningsarbete. Det vi kanske måste komma ihåg är att varken emoijer eller hashtaggar ryms genom grundlagens nålsöga. Grundlagen kräver mer strömlinjeformade figurer än så.

I en snabb värld måste vi ha en stabil grund. Det här borde vara utgångspunkten för vårt reform- och lagstiftningsarbete. Ibland kan det löna sig att skynda långsamt – det kan vara både billigare och effektivare.