Rasismen i finrummen 

12.1.2016
Bloggar Sandra Bergqvist

Just nu känns samhällsklimatet lika bitande kallt som temperaturen på utsidan var i början av januari. Man talar om rädsla, hat, otrygghet och hot. Känslor som alla bör tas på allvar, men som man för tillfället använder som spelbrickor i ett fult spel. Spelet går ut på att öka motsättningarna mellan folk och baserar sej på rasism, okunskap och rädsla. Att vi dessutom har en justitieminister som supporter av detta primitiva spel gör att jag blir mörkrädd.

Min rädsla kommer inte från att vi i Finland mottagit flera tusen asylsökande. Min rädsla kommer inte från det att vi har människor i vårt land med en annan bakgrund och en annan kultur än jag själv har. Min rädsla kommer från det hat som vi idag upplever i Finland och som gör att jag stundvis känner mej som en främling i mitt eget land. Det absurda är att hatet och hatretoriken på olika sätt backas upp och stärks av uttalanden gjorda av både ministrar och poliser. De uttalanden som har gjorts under den senaste veckan är medvetet valda delar av sanningen och spelar rasismen rakt i händerna.

Det här är inte okej.

En minister ska inte sprida  förvrängda sanningar lika litet som en polis. Speciellt inte då det leder till att hatet växer och folkgrupper ställs mot varandra. Det är klart att uttalanden kan tillspetsas lite i olika medier, men makthavare ska inte uttala sej så att det ökar motsättningarna i vårt land.

Jag förväntar mej mer än så av vår politiska ledning och vår ordningsmakt. Jag förväntar mej att en enad regering tar ett tydligt och skarpt avstånd från från allt detta uppviglande till rasism och att polisen slutar mata gatupatrullsivrarna med halvsanningar. Jag förväntar mej åtminstone att vår statsminister ens uttalar sej.

Men nej. Hittills har inget hänt och jag befarar att rasismen i fårakläder sitter och gottar sej i maktens finrum. Det gör mej rädd.