Sammansatta ortnamn
Häromveckan fick vi på Språkinstitutet en fråga om namnet Västra Yttermark: ”Borde det inte följa det lokala uttalet och stavas Väster Yttermark?” löd frågan. Svaret blev nekande.
Lyssnar man på Yttermarkborna säger de närmast / västeryttermark/, eller snarare /vestärytärmarttjän/, dvs. man kan inte höra någon paus mellan /vestär/ och /ytärmarttjän/. På äldre kartor stavas namnet Väster-Yttermark, men bindestreck förekommer i dagens svenska främst bara i tillfälliga sammansättningar (t.ex. sommar-Borgå). En möjlighet vore Västeryttermark (jfr Östersundom, Lillpellinge), men eftersom det blir långt och svårt att uppfatta gick namnvården in för särskrivning när namnet fördes in på grundkartan. Den enda språkligt korrekta formen är då Västra Yttermark. Det betyder däremot inte att namnvården anser att Yttermarkborna ska uttala det på något annat sätt än de alltid har gjort.
I finskan är bindestrecksnamn däremot vanliga. Därför blir namn som Manner-Suomi, Meri-Lappi och Rannikko-Pohjanmaa besvärliga för den som ska skriva om orterna i en svensk text. För denna typ av namn rekommenderar Svenska skrivregler omformulering (finländska fastlandet) eller sammanskrivning och stor bokstav på det inledande ledet (Fastlandsfinland), dvs. inte med bindestreck.
Men det är inte bara på grund av bindestrecket som dessa namn är besvärliga, utan också för att de består av ett första led som är ett substantiv och som kan sägas precisera det andra ledet, medan det andra ledet i sig är ett ortnamn. I svenskan är denna typ av namn ovanliga som officiella namn.
Det bästa är att undvika namn av detta slag och i stället använda en beskrivande benämning. Att översätta Meri-Lappi med Havslappland kan lätt leda språkbrukarnas tankar i fel riktning – ordet hav får säkert många att tänka på Barents hav eller Norra ishavet. Men Meri-Lappi avser kustregionen längs det innersta av Bottenviken, dvs. kommunerna Kemi, Keminmaa, Simo, Tervola och Torneå. Kanske kan ett Kustlappland vara möjligt, men klarare är det att tala om sydvästra Lappland eller att helt enkelt skriva ut namnet på de kommuner det är fråga om.
Ibland är det finska bindestrecksnamnet dock ett regelrätt ortnamn och om det inte finns en etablerad svensk motsvarighet ska man inte översätta namnet. Även om Pori på svenska heter Björneborg så betyder det inte att Meri-Pori behöver heta något annat än Meri-Pori på svenska. I nuvarande Salo, tidigare Bjärnå, finns ett fritidscenter som heter Meri-Teijo. Anläggningen omfattar bl.a. bruksorten Tykö (fi. Teijo). Förleden Meri- gör det lockande att bilda ett Havstykö. I det här fallet är det dock inte fråga om hävdvunna ortnamn, vare sig på svenska eller finska. Meri-Teijo ligger visserligen vid en fjärd, men den främsta orsaken till förleden Meri- torde vara grundarens namn, Meriläinen. Ett svenskt Meritykö känns inte heller motiverat, så det bästa är att också på svenska skriva om bruksorten Tykö men om fritidscentret Meri-Teijo.
Publicerad i Fikt 5/2015.
