Elina Pirjatanniemi om beredskapslagen: Om vi inte beter oss ansvarsfullt skapar vi ett tryck för ytterligare begränsningar
Professor Elina Pirjatanniemi vid Åbo Akademi säger finländarna inte ska känna någon överdriven oro för att beredskapslagen träder i kraft.
Beredskapslagen behandlas i riksdagen i dag, efter att grundlagsutskottet gett sitt betänkande om införandet av lagen. Utskottet godkänner regeringens förslag, förutom paragraf 95 som stipulerar att ”som har fyllt 18 men inte 68 år skyldig att utföra sådant arbete som är nödvändigt för att syftet med denna lag ska kunna uppnås.”
De paragrafer som regeringen tar i bruk ger kommunerna rätt att avvika från vårdgarantin. De ger också regeringen rätt att flytta eller avbryta undervisning, och att avvika från arbetstidslagen – det vill säga skjuta fram semestrar och beordra övertidsarbete inom social- och hälsovården, polisen, larmcentralerna och räddningsväsendet.
Oppositionspartierna gav på tisdag sitt stöd till regeringens planer.
Regeringen har också signalerat att ibruktagandet av beredskapslagen kan utökas, om den situation som coronapandemin skapat så kräver. Under regeringens presskonferens idag sa statsminister Sanna Marin att beredskapslagen inte hotar finländarnas grundläggande rättigheter, och att ett utvidgande av lagen sker endast i nödfall.
Kommuntorget ställde Elina Pirjatanniemi, professor i folkrätt och statsrätt, frågor om beredskapslagen. Pirjatanniemi svarade per e-post.
Ett hur problematiskt eller oproblematiskt instrument är beredskapslagen ur rättssynvinkel?
– Beredskapslagens syfte är att under undantagsförhållanden skydda befolkningen, bland annat människors grundläggande fri- och rättigheter. För att kunna göra det begränsas en del fri- och rättigheter temporärt. Rätten mot liv och hälsa ska nu skyddas.
– I skrivande stund vet jag inte ännu hur grundlagsutskottet ser på saken. Men vad det än beslutar är en sak klar: riksdagens roll som kontrollorgan är nu av största vikt. Mer än någonsin förr under fredstid måste våra riksdagsledamöter – såväl de som representerar regeringspartier som de som är i opposition – känna sitt ansvar. Riksdagen ska ju godkänna eller underkänna de förordningar som regeringen ger. Det centrala är att inse att varje åtgärd måste motiveras, vår regering får inte någon allmän fullmakt att göra vad som helst.
– I beredskapslagen står (6 § 3 mom.): ”Ibruktagningsförordningen ska omedelbart föreläggas riksdagen. Riksdagen beslutar om förordningen får förbli i kraft eller om den ska upphävas helt eller delvis samt om den är i kraft den föreskrivna tiden eller en kortare tid än vad som föreskrivits. Om förordningen inte har förelagts riksdagen inom en vecka efter det att den har givits, förfaller den.”
– Lagen är med andra ord konstruerat så att regeringens åtgärder fortfarande kontrolleras.
I första skedet implementeras paragraferna 86, 88, 93–95 och 109 – vilka är argumenten för att vara restriktiv?
– Beredslagslagens bärande princip kunde kallas ”normala befogenheter ska utnyttjas först” – det vill säga att de extra befogenheter som beredskapslagen innebär får användas enbart om myndigheternas vanliga befogenheter inte räcker till. Lagen om smittosamma sjukdomar är med andra ord fortfarande första alternativet.
– Överlag ska man noga överväga att alla åtgärder är i rätt proportion till syftet och nödvändiga. Se 4 §: ”Myndigheterna får endast bemyndigas att under undantagsförhållanden utöva sådana befogenheter som är nödvändiga för att syftet som nämns i 1 § ska kunna nås och som står i rätt proportion till detta syfte. Befogenheterna får utövas endast på ett sådant sätt som är nödvändigt för att syftet med lagen ska kunna nås och som står i rätt proportion till det mål som eftersträvas genom utövandet av befogenheterna. Befogenheter enligt denna lag får utövas endast om situationen inte kan fås under kontroll med myndigheternas normala befogenheter.”
– Eftersom beredskapslagen ger möjlighet att begränsa fri- och rättigheter ska den tillämpas så restriktivt som möjligt.
Ska finländare oroa sig för sitt rättsskydd om beredskapslagen utvidgas, alltså om deras rättigheter inskränks ytterligare?
– Någon överdriven oro ska man inte känna. Beredskapslagen har inbyggda mekanismer som möjliggör en kontroll av åtgärderna. De internationella förpliktelserna angående mänskliga rättigheter är också fortfarande i kraft.
– Som jurist skulle jag uttrycka saken så här: det som inte är förbjudet i lag behöver inte vara klokt beteende. Så länge som vi inte vet hur läget utvecklas är det skäl att följa även de rekommendationer som myndigheterna ger. Ring till mormor, gå inte och hälsa på henne. Kära seniorer, isolera er. Om vi som medborgare inte beter oss ansvarsfullt, riskerar vi att skapa ett tryck för ytterligare begränsningar. Det är givetvis också viktigt att vi fortsätter att öppet och kritiskt diskutera om de förordningar som regeringen ger. Finland är fortfarande ett öppet, demokratiskt rättssamhälle.
Finns det något vi kan jämföra med, till exempel demokratier som tagit i bruk liknande lagar i fredstid?
– Jag känner inte riktigt till någon bra jämförelse. Men som jag redan sade, det gäller att alla bär sitt ansvar nu: riksdagsledamöter, myndigheter, journalister, vi medborgare. Vi ska också hela tiden komma ihåg att det här ett undantag, inte det nya normala.