Framtidens beslutsfattare generalister eller specialister?
Kommun-, landskaps- och vårdreformerna på Åland och i Finland väcker frågor kring framtidens beslutsfattande och effekterna på demokratin så som vi känner den. Vad händer när makten flyttas från små till sammanslagna kommuner eller till något slags ny landskapsnivå?
De demokratiska förutsättningarna och spelreglerna verkar i övrigt stå under förändring. Ryktet om ideologiernas död må vara överdrivet. Idépaketen kommer dock i nya skepnader, såsom auktoritärt versus frihetligt. Man kan globalt ana en tilltagande politisk polarisering. Debatten ter sig alltmer partipolitisk och värdeladdad istället för sakorienterad och pragmatisk. Detta allmänna fenomen verkar även hänga samman med storleken på politiska och administrativa enheter.
Subsidiaritets- eller närhetsprincipen, att beslut ska fattas på en nivå nära den det berör, har varit utmärkande i det nordiska samhällsbygget och är grundläggande i Europeiska unionens funktionssätt. Men. I de allra minsta av kommunerna, med bara några hundra invånare, är det ofta svårt att ens hitta folk som vill ställa upp för kommunala förtroendeuppdrag. Där är ett alltför litet och ofta minskande befolkningsunderlag och viljan till engagemang för hembygden tycks dessutom vara på avtagande. Det kan finnas olika orsaker till det, men det är knappast hållbart. I ett litet samhälle finns dessutom alltid den uppenbara risken för jävssituationer eller ren nepotism, ”bäste bror”-politik och vänskapskorruption. I befolkningsmässigt större kommuner och städer är avståndet till makten större, såväl geografiskt som socialt och mentalt.
Ryktet om ideologiernas död må vara överdrivet. Idépaketen kommer dock i nya skepnader, såsom auktoritärt versus frihetligt.
Större organisationer innebär förbättrade möjligheter till specialisering inom förvaltningarna och beslutsorganen, på gott och ont. Specialiserade topptjänstemän och dito förtroendevalda hamnar på relativt större inflytande i beslutsfattandet och ledningen av verksamheterna.
Istället för få personer med övergripande ansvar för helheten har man i större organisationer många funktioner vars respektive ansvar begränsas till det egna specialområdet. Det kan förstås verka gynnsamt för effektivitet samt kvalitets- och kompetensutveckling, men kan också i någon mån antas inverka på kontroll, transparens och överblickbarhet.
Rätt hanterat vill jag ändå tro att övergången till större politiska och administrativa enheter kan mynna ut i något gott. Den enskilt viktigaste faktorn består då kanske i tydlighet i maktdelningen. Vem ska styra vad, och hur? Politiker versus tjänstemän, detaljstyrning versus målstyrning. Övergripande strategi. Den småskaliga beslutsstrukturen, där alla är inblandade i och gör lite av allt, är i alla fall knappast tillämpbar i de större sammanhangen.
Framtidens beslutsfattande står oavsett vilket alldeles klart inför nya utmaningar, med eller utan förvaltningsreformer.
