Eva Slotte: Vikten av att höra kommunerna i digitaliseringsarbetet på EU-nivå
Förra våren skrev jag en blogg om EU:s vision för ett datadrivet samhälle. Ett år senare har vi sett framsteg för många av de lagförslag som hörde till Europeiska kommissionens lagpaket om data och digitalisering, och flera av dem har redan rotts i land.
I skrivande stund väntar vi dock fortfarande på att EU-maskineriet ska spotta ut den slutliga versionen av till exempel datalagen och förordningen om artificiell intelligens.
Har det då klarnat vilken betydelse till exempel nämnda två lagar har för våra finländska kommuner? Hur kommer data att delas och på vilka villkor? Och hur ser EU på användningen av artificiell intelligens till exempel inom sjukvården?
Även om vi ännu inte har en slutlig version av dessa två lagar så kan det redan konstateras att datalagen och förordningen om artificiell intelligens har väckt stort intresse i både Bryssel och medlemsländerna. Europarlamentarikerna har sammanlagt gjorts flera tusen ändringsförslag till lagförslagen, och lagarna har väckt debatt också i rådet. Därför finns det en bra chans att de slutliga lagarna kommer att se annorlunda ut än vad Europeiska kommissionen hade som vision.
Men det är egentligen inte särskilt överraskande. Vad som gör nämnda lagförslagen speciella är att de är exempel på lagstiftning inom en relativt ny sektor. På grund av den snabba tekniska utvecklingen skulle jag likna lagstiftningsprocessen vid ett försök att träffa en måltavla i rörelse. Eftersom en teknologisk utveckling ändå är given, håller jag med EU om att det är bättre att hoppa på tåget och försöka styra det i en human och etisk riktning även om det finns en risk för överlappande lagstiftning då antalet nya lagar är stort.
Men som en följd av dessa funderingar skulle jag vilja ställa en följdfråga till min föregående blogg. I stället för att fråga vilken roll kommunerna tar på sig i ett datadrivet samhälle är den intressanta frågan: Vilken roll ges kommunerna i ett datadrivet samhälle?
Min upplevelse av påverkansarbetet i Bryssel har varit att den offentliga sektorn gott kunde ta lite mer plats i den offentliga debatten om lagarna kring digitaliseringen. Våra kommuner, särskilt de stora, har ambitioner att utveckla det digitala samhället tillsammans med sina invånare. Vi måste bara se till att också EU-lagstiftningen ger förutsättningar till detta. Därför är det viktigt att också den offentliga sektorn på alla förvaltningsnivåer får sin röst hörd i Bryssel då det gäller det digitala.
I stället för att fråga vilken roll kommunerna tar på sig i ett datadrivet samhälle är den intressanta frågan: Vilken roll ges kommunerna i ett datadrivet samhälle?
Att på plats i Bryssel få följa med hur bland annat datalagen och till exempel förordningen om artificiell intelligens tar form har varit ett privilegium, och exemplifierat hur lagstiftningsmaskineriet i Bryssel framskrider samtidigt både snabbt och långsamt. Det politiska spelet i kulisserna samt alla globala händelser påverkar implicit och explicit hur en process framskrider. Under det senaste året har våra europarlamentariker haft bland annat kriget i Ukraina och den demokratiska skandalen i parlamentet att fundera på.
Nu börjar vi så småningom närma oss slutet på Europeiska kommissionens mandat. Nästa europarlamentsval ordnas våren 2024. Det innebär att det redan i kulisserna funderas på vilka prioriteringar som ställs för arbetet i fortsättningen. Dags att ställa visioner också i våra kommuner hur vi vill att EU:s digitala framtid ska se ut: Arbetet för ett humant och etiskt digitalt Europa tar inte slut på EU-nivå.