Utredning: Också bland kandidater i politiska val finns en misstro mot den finländska demokratin
Det är främst på den populistiska högerkanten som den representativa demokratin ifrågasätts.
Undersökningen Kandidaterna på valfältet, som publicerades av Justitieministeriet idag, ger ny information om riksdagskandidaternas valkampanjer och om kandidaternas förhållande till partierna, väljarna och demokratin.
Maria Bäck, universitetslektor vid Helsingfors universitet har, tillsammans med Elina Kestilä-Kekkonen, universitetslektor vid Åbo universitet, forskat och skrivit om det sistnämnda, det vill säga vilken inställning kandidaterna i riksdagsvalet 2019 hade till demokratin.
Bäcks och Kestilä-Kekkonens utredning visar att också bland kandidaterna i valet 2019 fanns ett missnöje med hur demokratin i Finland fungerar. Det missnöjet återfinns främst bland de populistiska partierna, alltså Sannfinländarna och Liike Nyt, och färgar också kandidaternas syn på hur väljarna borde få sina röster hörda istället.
Tyder inte det, att man ställer upp som kandidat i ett val, på att man litar på demokratin?
— Det gör det delvis. Många som ställer upp i riksdagsval eller i andra val tänker att riksdagen eller andra beslutsfattande organ är bra påverkningskanaler. Men liksom bland vanligt folk, som kandidaterna förstås också är, finns det skillnader bland kandidaterna. Speciellt hos Sannfinländarnas och Liike Nyts kandidater finns en underliggande misstro, något som vi vet från andra undersökningar att kan ha en mobiliserande effekt. Kandidater upplever att riksdagen inte lyckats i sitt arbete, och de vill vara med när besluten tas, säger Bäck.
Små partier gillar representativ demokrati
Men även om det finns riksdagsvalskandidater som motiveras av missnöje betyder det inte att de ser riksdagen som den bästa formen för demokratiska beslut. Sannfinländarnas kandidater, till exempel, uppfattar direkt demokrati, alltså folkets möjlighet att fatta beslut själva, som något positivt, medan ett parti som SFP, och dess kandidater, upplever att den representativa demokratin fungerar bra.
Bäck säger att det resultatet av utredningen var väntad, men inte desto mindre spännande.
— Detta, att folket ska få bestämma själva i en direkt demokrati, återspeglar populistiska tendenser. Onekligen är det så att Sannfinländarnas och Liike Nyts kandidater starkare förespråkar direkt demokrati än vad SFP och Samlingspartiet gör. Dessa litar mera på den representativa demokratin, som också kan kopplas till ett ansvarstagande. Vi vet till exempel från brexit att folk inte alltid är tillräckligt insatta eller har kapacitet att fatta bra beslut för hela samhället, och inte bara för dem själva eller det egna partiet.
Bäck tror att mindre partier upplever att påverkningsmöjligheterna är bättre i formella strukturer som till exempel riksdagen. Där kan också ett litet parti göra sin röst hörd, medan litenheten gör det svårare att mobilisera folk på samma sätt som större partier kan.
Ålder, kön och utbildning påverkar
Inställningen till den finländska demokratin och dess formella former påverkas också av faktorer som ålder, kön och utbildning. Högutbildade tenderar att ha ett större förtroende för demokratiska institutioner än lågutbildade, och det här gäller i synnerhet inställningen till EU.
Ålder och kön är inte lika entydiga faktorer som utbildning, men generellt sätt har yngre personer och kvinnor en positivare syn på demokratiska institutioner än män.
— Det intressanta med inställningen till EU är att skiljelinjerna som fanns när Finland gick med i unionen verkar bestå. Det enda som ändrat är att Centerns kandidater verkar lite mer positivt inställda nu än då.
Finland har ett medborgarunderskott
Bäck, som tror att resultatet från utredningen av riksdagsvalskandidaterna också gäller för kandidater i kommunalval, säger att i en europeisk jämförelse har finländarna en hög tilltro till politiska och demokratiska institutioner. I det avseendet finns det i inga skäl till oro.
Men även om Finland inte lider av ett demokratiunderskott så verkar det finnas ett medborgarunderskott, säger Bäck. Medborgarkompetensen, det vill säga möjligheten att delta i och påverka politiska beslut, är inte på samma nivå som i de övriga nordiska länderna.
— Det här borde man i Finland sätta mera krut på. Annars finns det en risk att befolkningsgrupper som inte är högutbildade och som inte lever i ekonomisk trygghet faller bort och inte får sina intressen beaktade nr beslut tas.
Men i Finland finns möjligheten till medborgarinitiativ och till deltagarbudgetar. Räcker inte det?
— Medborgarinitiativen har samlat namn men sällan varit framgångsrika i riksdagen. Det samma gäller för deltagarbudgetar: det är en vacker tanke men riskerar bli en skendemokrati om summorna är små och om möjligheterna att påverka i praktiken är begränsade. Om de här påverkningsmöjligheterna inte ger folk reella chanser att påverka skadar det demokratin mera än stärker den.
