Integrationen börjar med språket

En stor del av verksamheten kring asylsökande och deras språkundervisning sköts av frivilliga. Såväl akademiker som vanliga människor hjälper nykomlingarna.

Frivilliga i Hagalunds församling har under flera år ordnat språkundervisning och annan verksamhet för invandrare. Alli och Sakari Isotalo är två av församlingens frivilligarbetare. Alli Isotalo har jobbat med invandrare ända sedan 1990-talet. Då anlände en grupp somaliska flyktingar till parets hemby Hauho i Tavastehus. Isotalo fungerade som deras lärare. Numera bor paret i Hagalund och jobbar frivilligt vid Otnäs flyktingförläggning.

Sari Pöyhönen, professor vid Jyväskylä universitet, jobbar med ett forskningsprojekt om asylsökande i Oravais. Hon berättar att den egentliga integrationsundervisningen börjar först när de beviljats asyl. Men det ordnas undervisning åt de asylsökande redan under vänteperioden. På det sättet försnabbas också integrationen, eftersom de redan har lärt sig grunderna.

En professor och två volontärer. De jobbar på olika sätt, men har mycket gemensamt. Så här berättar de om undervisningen av asylsökande och invandrare.

Hur är motivationen för att lära sig finska?

Pöyhönen: I början har de asylsökande hög motivation att lära sig eftersom de vill integrera sig i det finska samhället. När det gått en längre tid utan att de fått besked om asyl, börjar motivationen tryta. Det är svårt att lära ut språket då olika personer dyker upp på lektionerna varje gång. De asylsökande kommer och går.

Paret Isotalo: Motivationen att lära sig finska växer ifall de får stanna i landet, i annat fall lär de sig hellre engelska.

Vad är mest givande i den här sortens arbete?

Paret Isotalo: Allt som allt är det mycket givande och intressant.

Alli Isotalo: Jag skulle aldrig fått veta såhär mycket om länder och människor om det inte vore för mitt arbete bland de nyanlända. En liten pojke från Somalia ville att jag skulle hälsa på i familjens kamelfarm då han återvänt hem. Men än så länge bor han i Finland. Jag har även blivit väldigt intresserad av nyheter från Mellanöstern tack vare de familjer jag lärt känna.

Vilka har varit de största utmaningarna?

Pöyhönen: Finska är ett svårt språk, i många fall lär personerna sig inte att tala språket utan bara att skriva det. Det går inte att kontrollera deltagandet, varje elev bestämmer själv hur mycket hemläxor hen gör.

Paret Isotalo: Ibland finns det inget gemensamt språk. Då måste man försöka para ihop deltagarna med varandra. Någon som bara förstår det skrivna språket får arbeta med någon som förstår det muntliga. Bland de vanligaste utmaningarna för invandrare är att förstå hur viktigt det är att hålla tider i Finland. Att bussen anländer enligt tidtabell till hållplatsen eller att något börjar en bestämd tid är svårt att greppa.

Är resurserna tillräckliga?

Pöyhönen: Ofta lider vi av tidsbrist. Fyra timmar i veckan räcker inte, flyktingarna skulle behöva mer undervisning och program. Men det varierar lite, ibland har man resurser, men ingen ork. Ibland är det tvärtom.

Paret Isotalo: De materiella resurserna är små. Vid undervisningen av flyktingbarn på 90-talet användes ett undervisningsmaterial som egentligen gjorts för svensktalande lågstadiebarn och det fungerade bra. Nu har frivilliga från församlingen skapat ett studiematerial riktat till vuxna.

Hurudan annan verksamhet ordnas för invandrare och asylsökande utöver språkundervisningen?

Pöyhönen: Lärarna fungerar också som stödpersoner. Vi berättar om finsk kultur och våra normer, bland annat om könsroller, jämlikhet och samhälleliga frågor, sådant som det är viktigt att veta i Finland.

Paret Isotalo: Vi har ordnat utflykter till församlingens lägergård, badat bastu och sjungit sånger. Varje vecka ordnas också en diskussionskväll dit invandrare som redan kan lite bättre finska får komma och öva språk i en avslappnad miljö.

Hurudan är situationen för invandrarbarn?

Pöyhönen: De ensamkommande flyktingbarnen i Oravais bor i ett grupphem och vill gärna ha mycket att göra. De börjar gå i finsk grundskola så fort som möjligt. Ensamkommande barn får allra mest stöd av varann, av andra som varit med om samma sak och färdats samma väg som de själva . Vissa ungdomar vill ändå klara sig på egen hand.

Paret Isotalo: Barn anpassar sig till nya situationer och kulturer snabbare än vuxna. De barn vi undervisade kom till lektionen tillsammans med sina familjer. I Hauho ordnade vi skolundervisning för flyktingbarn och det var via dessa barn som vi kom med i flyktinghjälpen.

Aktiviteter och nätverk

Barnen och ungdomarna som bor i grupphemmet i Oravais har i höst skapat en fotoutställning med bilder från sin vardag. Utställningen heter Jag bor i Oravais och visas på Oravais och Vörå bibliotek från och med den 16 november till den 23 december 2016.
Flyktingförläggningen i Otnäs planerar stängas i slutet av januari. De asylsökanden får antingen uppehållstillstånd eller blir utvisade från landet.
Esbo församlingar fortsätter med sin verksamhet för invandrare. Alli Isotalo fungerar för tillfället som lärare bland annat i nätverket Vi läser tillsammans, som stöder framför allt invandrarkvinnors integration. Nätverket hjälper kvinnor att lära sig finska och svenska samt även läsa vid behov.
Det finns runt 100 grupper som hör till nätverket runtom i Finland.

Video: att undervisa asylsökande