Terrorism och tiggeri nya kommunala utmaningar
Våldsbejakande jihadister och utblottade EU-migranter är två växande grupper som skapar oro och nya konflikter i kommunerna i Sverige. Åsikterna går isär om vad som bör göras.
Efter de fasansfulla attentaten i Paris och Köpenhamn har allt större fokus riktats mot svenska islamister som är beredda att resa till Syrien och strida för Islamiska staten (IS). Säpo har några hundra potentiella terrorister under uppsikt.
På en helt annan nivå skapar de snabbt ökande skarorna av romska tiggare på gator och torg i en rad städer växande frustration hos kommunpolitiker som inte vet hur de ska hantera problemet.
För dessa olikartade problemområden har i båda fallen tillsatts så kallade nationella samordnare av regeringen. De åker nu runt i kommunerna och försöker kartlägga omfattningen, samtidigt som de försöker få olika aktörer att samverka kring meningsfulla åtgärder.
Socialdemokraternas förra partiledare Mona Sahlin är regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism. Hon har riktat hård kritik mot kommunerna och kallat dem naiva, en åsikt som också fått stöd av forskare på området.
Det svenska samhället missar att svenska medborgare radikaliseras och förvandlas till jihadister som är beredda att kriga för IS sak, enligt Mona Sahlin. Hon efterlyser handlingsplaner mot extremism/terrorism i alla kommuner, men möts ofta av reaktionen att det inte föreligger någon risk just i den eller den kommunen.
En skönmålning, hävdar Mona Sahlin, som brukar lyfta fram Göteborg som ett gott exempel på bra förebyggande arbete.
En mycket laddad fråga är hur hemvändande jihadister skall tas emot. I Örebro ville ett av kommunalråden erbjuda psykologhjälp och jobb åt återvändare från Syrien, något som mött en flod av kritik. Men diskussioner pågår nu på fler håll, bland annat i Malmö, om att ta hand om ”hjärntvättade” återvändare och förebygga att de åker ner och krigar igen.
Kommunens ansvar oklart
Det mer synliga problemet med tiggare som fyller gator och torg och slår läger mitt i städerna skapar också konflikter. Ingen driver direkt frågan om ett regelrätt tiggeriförbud. Men avhysningar i Stockholm har väckt stor uppståndelse.
Utsatta EU-migranter har av polisen körts iväg från allmänna platser i centrala Stockholm, men genast dykt upp igen på andra gator. Allt fler stockholmare har reagerat på de överallt närvarande tiggarna, och här om veckan krävde Moderaterna att kommunen anställer ordningsvakter med rätt att sköta avhysningar, och med uppdrag att se till att nya boplatser inte uppstår på gator och torg.
Moderaternas ledare Anna König Jerlmyr varnar för kåkstäder i Stockholm och pekar på helt ohållbara sanitära och mänskliga förhållanden.
Den styrande rödgröna majoriteten har skarpt avvisat sådana förslag. Staden har hyrt en del provisoriska lokaler för att ge tiggarna tak över huvudet. Men kommunens ansvar är oklart, och de lagliga möjligheterna att bistå de fattiga EU-migranterna för skattepengar begränsat.
Kommunpolitikernas hantering av problemen ser olika ut från kommun till kommun. En nationell samordnare åker som bäst runt i kommunerna och samlar erfarenheter och sprider exempel på vad som görs.
Bara i Stockholm beräknades här om veckan finnas 44 tältläger och provisoriska boplatser under mer eller mindre bar himmel, och över 500 personer. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har efterfrågat nationell samordning och ledning. Nyligen arrangerade SKL konferensen Vem tigger på våra gator och vad kan vi göra?
Flyktingbarn försvinner
Samtidigt intensifieras debatten om Sveriges flyktingmottagande. I år väntas närmare 90 000 flyktingar söka asyl i Sverige. Några partier har nyligen lagt förslag om olika former av begränsningar, men en majoritet står tills vidare bakom dagens generösa mottagande.
Många kommuner går dock på knäna, och signalerar att situationen börjar bli ohållbar. Medan andra knappt tar emot några flyktingar alls. Större inslag av tvång att ta emot diskuteras.
Redan i dag gäller en skyldighet för alla kommuner att ta emot ensamkommande flyktingbarn. På den fronten har ytterligare ett växande problem uppdagats på senare tid: Allt fler ensamkommande flyktingbarn försvinner spårlöst efter ankomsten till Sverige.
Organisationen Rädda Barnen har slagit larm om att minst 800 barn försvunnit ”från det svenska samhällets radar och kontroll” de senaste fem åren. De har fallit mellan myndighetsstolarna. Rädda Barnen kräver kraftfulla åtgärder och en noggrann utredning så fort ett barn försvinner.
TEXT: MAGNUS WREDE
Artikel från Fikt 2/2015
