Island firar 100 år av kvinnlig rösträtt
Den kvinnliga rösträtten i Island fyller 100 år. Jubileet uppmärksammandes 22-23 oktober med en internationell konferens i Reykjavik med bland andra Vigdís Finnbogadóttir och Gro Harlem Brundtland som hedersgäster.
Kvinnlig rösträtt
- Nya Zeeland 1893
- Australien 1902
- Finland 1906
- Norge 1913
- Danmark 1915
- Island 1915
- USA 1920
- Sverige 1921
- Storbritannien 1928
- Frankrike 1944
- Schweiz 1971
- Liechtenstein 1984
Vigdís Finnbogadóttir var när hon valdes till Islands president år 1980 världens första folkvalda kvinnliga president. Gro Harlem Brundtland var Nordens första kvinnliga statsminister. Hon blev Norges statsminister 1981.
– Ta inte jämställdheten mellan könen för given. Mänskliga rättigheter är ingenting som kommer till skänks från himlen. Mänskliga rättigheter måste man alltid kämpa för och försvara, var Brundtlands budskap till konferensen.
Island är det land i världen där könsskillnaderna enligt World Economic Forum (WEF) rankinglista är minst. Island har toppat listan i fem år å rad tätt följt av Finland, Norge, Sverige och Danmark.
Kriterier som WEF beaktar är bland annat politisk representation, utbildning och ekonomisk jämställdhet och rätten till sjukvård.
– Islands och de nordiska ländernas jämställdhetsarbete visar vägen för oss andra. Det finns länder där beslut tas utan att kvinnor får medverka i processerna, konstaterar Phumzile Mlambo-Ngcuka, chef för FN:s jämställdhetsorgan UN Women.
Enligt henne är jämställdhet ett annat ord för demokrati.
Dagen då Island stod stilla
Förutom att den kvinnliga rösträtten fyller ett sekel, firar islänningarna också ett annat mindre känt jubileum i år: För 40 år sedan, FN-dagen den 24 oktober 1975, tog kvinnorna på Island en ”ledig dag”.
– En oförglömlig dag. Den eftermiddagen stod Island stilla, minns Vigdís Finnbogadóttir. Arbetet i fiskfabrikerna avstannade, bankerna stängde och tusentals kvinnor samlades i Reykjavik och i andra isländska städer. Med aktionen ville vi fästa uppmärksamheten vid lönskillnaderna i kvinnors och mäns löner och vid hur få kvinnliga parlamentariker vårt land hade.
Kvinnorna lämnade sina jobb kl. 14.08, det klockslag när de förtjänat ihop sin dagslön – i fall de varit män. 90 procent av kvinnorna på Island deltog i aktionen, som kvinnoorganisationerna för att få med så många kvinnor som möjligt valde att kalla ”en ledig dag” i stället för strejk. Enbart i Reykjavik samlades 25 000 kvinnor.
Se bilder från aktionen här (Google bildsök).
Efter ”den lediga dagen” ökade andelen kvinnor i Alltinget, det isländska parlamentet, mycket tack vare Kvinnoalliansen som när den var som störst hade sex av Alltingets totalt 63 mandat. I dag är andelen kvinnliga parlamentariker 40 procent.
– Aktionen med den lediga dagen kom att ha stor betydelse för min presidentkandidatur några år senare, berättar Vigdís Finnbogadóttir.
Vigdís Finnbogadóttir som då var chef för Islands nationalteater uppvaktades ihärdigt inför presidentvalet 1980. Lika ihärdigt tackade hon nej till att kandidera.
– Men uppvaktarna gav sig inte. De frågade på nytt gång efter gång. Till sist gav jag med mig och lovade ställa upp. Sen gick jag hem och dammsög huset och ångrade mig djupt.
Men det var för sent hoppa av.
– När jag ringde för att backa ur, fick jag veta att journalisterna redan var på väg hem till mig.
Vigdís Finnbogadóttir återvaldes tre gånger till Islands president. I valet 1988 fick hon 94 procent av rösterna.
