Bristen på statlig finansiering och dåliga förbindelser försvårar återflyttningen till den estniska skärgården.

– Flyttar du dig till andra sidan av båten så ser vi om vi får den att plana, säger den estlandssvenske företagaren Erik Söderberg.

Den smäckra lilla båten stävar mot Lilla Rågö invid Rågervik (Paldiski) i nordvästra Estland.

Ombord sitter representanter från den estlandssvenska kulturförvaltningen och S:t Mikaels svenska församling i Reval. Gruppen ska inventera kapellet på Stora Rågö och fatta beslut om hur man går vidare med renoveringen av byggnaden.

– Den där kobben till höger kallas för Bjärrgrånne, säger Söderberg medan han rättar till kepsen och rattar båten mot Skäpholmsvik.

Estlandssvensken Erik Söderberg bedriver boskapsskötsel med frigående Hereford- och Highland-kor på Rågöarna. Söderberg flyttade tillbaka till sina rötter på Lilla Rågö 2015.

Söderberg är född och uppvuxen på Gräsö i Östhammar, men har estlandssvenska rötter. Hans farmors föräldrar Alfred och Lisette Mihlberg var tvungna att överge sitt hem på Lilla Rågö 1940 då Sovjetunionen annekterade ön.

Rågöarna tömdes på hela sin estlandssvenska befolkning samma år. Cirka 340 Rågöbor flydde till Sverige under kriget. Under den sovjetiska ockupationen växte åker- och betesmarkerna igen och en stor del av Stora Rågö bombades av det sovjetiska flygvapnet.

– Den estniska staten och utländska bombröjare avlägsnade enorma mängder sovjetiskt militärskrot. Vi Rågöättlingar har varit sysselsatta med att bygga vägar och hus och röja de gamla åkrarna, säger Söderberg.

Nu återvänder livet till Rågöarna igen. Rågöborna och deras ättlingar återfick sina forna ägor år 2000 efter en lång kamp med Paldiski stad. Femton år senare sålde Erik Söderberg sitt skeppsvarv i Sverige och flyttade till sina rötter i Estland.

– Vi bedriver boskapsskötsel med frigående Hereford- och Highland-kor på Rågöarna. Och så ordnar vi guidade resor för turistgrupper som vill besöka öarna. Just nu är det 14 personer som är mantalsskrivna på Lilla Rågö, säger Söderberg.

Blygsam infrastruktur

Rågöarna saknar tills vidare reguljära båtförbindelser och en gedigen infrastruktur. Det finns varken stamnät för elförsörjning eller något vatten- och avloppssystem på öarna.

– Jag använder mig av solpaneler och har tillgång till en brunn på andra sidan vägen. Eftersom vi inte har något avlopp är det komposterande utedass som gäller, säger Söderberg.

Rågöarna har klassats som Natura-reservat av de estniska myndigheterna. Det innebär att man endast får bygga nya hus på de platser där det har funnits hus tidigare på 1940-talet.

– Vi blev upptagna på listan över bebodda estniska öar år 2018. Vi har ansökt om ekonomiskt stöd för anskaffningen av en båt för att underlätta frakten av varor mellan fastlandet och Rågöarna.

För några år sedan var det två barnfamiljer som flyttade till ön. Rågöarna och den lilla skolan valsade plötsligt omkring i spalterna i Estlands största dagstidningar. Glädjen över återuppbyggnaden blev kortvarig. Barnfamiljerna flyttade tillbaka till fastlandet efter två år på Lilla Rågö.

– Det är svårt att bygga upp ett mikrosamhälle här på Lilla Rågö. Livsvillkoren på ön är tills vidare ganska primitiva. Det blir ganska extremt för barnfamiljer att bo här, säger Söderberg.

Cirka 200 frigående Herefordoch Highland-kor håller för närvarande till på Rågöarna.

Trots att Rågöarna lämpar sig väl för boskapsskötsel har de estniska myndigheterna bestämt att man inte får slakta djuren på Lilla Rågö.

– Djuren måste fraktas långa vägar till ett slakteri på fastlandet, vilket är dyrt, omständligt och krångligt. De här reglerna undergräver lönsamheten för vår boskapsskötsel, säger Söderberg.

Diffus statlig styrning

Det är inte enbart de svåra livsförhållandena och byråkratin som fungerar som en bromskloss för skärgårdens utveckling. De estniska myndigheterna har svårt att bestämma sig hur de ska stödja de öar som tömdes på liv på 1940-talet.

– Det saknas fortfarande en koordinerad statlig strategi för utvecklingen av de små öarna i Estland, säger Riina Kaljulaid, som leder intresseorganisationen Eesti Saarte Kogu.

Den stora flykten under andra världskriget har efterlämnat ett vakuum. Största delen av marken på till exempel Runö och Ormsö ägs av estlandssvenskar som är bosatta i Sverige. I många fall förblir marken outnyttjad, vilket sätter stopp för den lokala utvecklingen.

– Eesti Saarte Kogu och Estlandssvenska Kulturförvaltningen har försökt medla i den här frågan. Vi vill främja uthyrningen och försäljningen av outnyttjad mark till fast bosatta ortsbor. Det är viktigt att de här öarna inte blir platser som lever upp enbart på sommaren, säger Kaljulaid.

Den statligt tillsatta kommissionen Väikesaarte komisjon har som uppgift att utveckla regionalpolitiken på de små öarna, men i praktiken saknas ändå en övergripande strategisk målsättning för hur det ska gå till.

– Det viktigaste för unga barnfamiljer är att det finns en möjlighet att försörja sig när man bosätter sig på en liten ö i den estniska arkipelagen. Om det saknas jobb är det svårt att locka yngre generationer till öarna, säger Kaljulaid.

Erik Söderbergs företag har balat hö för att kunna utfordra sina kor inför vintersäsongen.

De kommuner som förfogar över små öar har rätt till öronmärkta pengar från det statliga programmet Väikesaarte programm, men finansieringen är knuten till specifika projekt och handlar inte om årligt återkommande bidrag.

Kommunerna kan ansöka om statlig finansiering för bland annat utbyggnaden av hamnar, båtförbindelser, sophantering, el- och vattenförsörjning för högst 130 000 euro per projekt.

Kommunens eller projektägarens egen finansieringsandel är 15 procent. Det estniska finansministeriet och servicecentralen Riigi Tugiteenuste Keskus står för handläggningen av ansökningarna och utbetalningen av stöden.

Krav på ombudsman

Jana Stahl är styrelsemedlem i Eesti Saarte Kogu. Hon har i likhet med Erik Söderberg rötter på Lilla Rågö.

– Vi skulle behöva en ombudsman som svarar för den estniska skärgårdspolitiken och ser till att öbornas intressen tillvaratas, säger Stahl. Som det nu är fördelas det politiska och administrativa ansvaret mellan olika ministerier och de kommuner som förfogar över öarna. Den bristande koordineringen leder till en situation där de små öarna blir fritt villebråd för olika intressenter.

– Kommunerna har ganska olika syn på hur infrastrukturen ska byggas ut på de små öarna.

Det finns inga enhetliga spelregler och den statliga styrningen saknas, säger Stahl.

Det politiska tomrummet kan ibland ge upphov till luftslott och vilda visioner.

– Senast jag deltog i ett seminarium om Rågöarnas framtid var det en företagare som på fullaste allvar föreslog att man skulle bygga ett femstjärnigt lyxhotell på Lilla Rågö. Det är ju bristen på lyx, den jordnära atmosfären, småskaligheten och den fina naturen som är det unika här, utropar Erik Söderberg.

Byggmästaren Juhan Kilumets (längst till vänster), schäfern Tralla, styrelsemedlemmen Jana Stahl och församlingskaplanen Tõnis Kark fick ty sig till lastbilsflaket under sitt besök till Rågöarna.

Vi sitter på altanen vid Söderbergs stuga i Storbin på Lilla Rågö. Svalorna störtdyker efter insekter i solgasset. Vid Käiäl-Krokin rör sig flera graciösa hägrar i jakten på fisk.

På andra sidan av den glittrande viken skymtar Stora Rågö. Min karta visar att Langgrånnssånde ställvis är endast en till två meter djupt.

I den här natursköna miljön ville energibolaget Eesti Energia anlägga ett kärnkraftverk för några år sedan.

– Planerna på att bygga ett kärnkraftverk här är till all lycka skrinlagda, men nu talas det i stället om långt framskridna planer på att anlägga en massiv vindpark på Rågöarna, säger Söderberg.

Hackiga förbindelser

Till skillnad från Finland är det inte gratis att åka med förbindelsebåt till de större öarna i den estniska skärgården. Trafiken sköts av privatägda bolag som varje år får en klumpsumma av staten för att omhänderta den reguljära trafiken mellan fastlandet och öarna. De som är mantalsskrivna i skärgården får nedsatta biljettpriser.

Till exempel på rutten mellan Rus och Sviby debiterar bolaget Kihnu Veeteed 50 procent av det gängse priset av dem som är fast bosatta på Ormsö. Fartygsbolaget Kihnu Veeteed, som har sitt säte på Kynö, ansvarar för fartygstrafiken på åtta olika rutter i Estland.

Den här sommaren har överskuggats av upprepade problem med de reguljära förbindelserna till Runö och Vrangö, vilket har lett till protester bland ortsborna. Flera avgångar har uteblivit på grund av tekniska problem.

– En del bolag klarar inte av att betjäna sina kunder ordentligt. Staten borde i dessa fall investera i ordentliga förbindelser genom att skaffa nya fartyg, förnya hamnarna och se till att allt fungerar som det ska, säger Kaljulaid.

Balansgången mellan smidiga förbindelser och den småskaliga idyllen i skärgården är ändå knepig.

– Ett större flöde av statliga pengar innebär större fartyg, fler avgångar och fler turister. Alla fast bosatta öbor vill inte främja en sådan utveckling, säger Kaljulaid.

DEN ESTNISKA SKÄRGÅRDEN

  • Det finns totalt 2355 öar i Estland. I siffran ingår också kobbar och skär. Största delen av öarna är inte bosatta.
  • Det politiska ansvaret för den estniska arkipelagen är fördelat mellan olika ministerier och de kommuner som förfogar över öarna.
  • Den statligt tillsatta kommissionen Väikesaarte komisjon har som uppgift att utveckla regionalpolitiken på de små öarna.
  • Kommunerna kan ansöka om statlig finansiering för högst 130 000 euro per projekt i skärgården.
  • Finansministeriet och servicecentralen Riigi Tugiteenuste Keskus står för handläggningen av ansökningarna och utbetalningen av stöden till olika skärgårdsprojekt.
  • Intresseorganisationen Eesti Saarte Kogu kräver att det inrättas en ombudsmannatjänst med ansvar för landets öar.

RÅGÖARNA

  • Rågöarna (Pakri saared) är en ögrupp i Lääne-Harju kommun i landskapet Harrien i nordvästra Estland.
  • År 1283 finns öarna omnämnda i olika skriftliga källor under namnet ”Rogoy”.
  • 1345 köpte fem svenskar bruks- och besittningsrätten till Stora Rågö av Padis kloster.
  • Enligt folkräkningen 1935 bodde 357 personer på Rågöarna. Största delen av dem var estlandssvenskar.
  • Hösten 1939 tvingades Estlands regering upplåta Rågöarna till Sovjetunionen som militärt basområde.
  • Befolkningen tvångsevakuerades från öarna sommaren 1940. Merparten av Rågöborna flydde till Sverige under kriget.
  • Under den sovjetiska ockupationen var Rågöarna en stängd zon där civilbefolkningen saknade tillträde.
  • Sommaren 2021 var 14 personer mantalsskrivna på Rågöarna.

Det här är en artikel från Kommuntorget 4/2021. Vill du prenumerera på Kommuntorget? Gör din beställning HÄR.