Kristinestad sänder brev till dem som lämnar staden – nyfödda i Hangö får en ”pipo”

Denis Strandell (Hangö), Mila Segervall (Kristinestad), Kaj Lindqvist (Sibbo) och Patrik Nygrén (Pargas) diskuterade hur kommunerna ska locka nya invånare och stävja utflyttningen under ledning av Kommunförbundets Linda Grönqvist.
Denis Strandell (Hangö), Mila Segervall (Kristinestad), Kaj Lindqvist (Sibbo) och Patrik Nygrén (Pargas) diskuterade hur kommunerna ska locka nya invånare och stävja utflyttningen under ledning av Kommunförbundets Linda Grönqvist.
6.2.2020

Kommuntorget diskuerade demografiska utmaningar med stadsdirektörerna Mila Segervall och Denis Strandell på finansieringsforumet Rafo.

En av de enskilt största trenderna, kanske den största, som formar kommunerna är den demografiska utvecklingen.

Nativiteten är rekordlåg, antalet äldre personer i kommunerna växer medan yngres flyttlass går söderut, mot huvudstaden.

I ett sådant läge kan kommunerna inte enbart vara reaktiva. De måste också tänka långsiktigt och vara proaktiva.

I Kristinestad, som tappat kring 20 procent av sin befolkning under 2000-talet, har man försökt anpassa sig på olika sätt, berättar stadsdirektör Mila Segervall.

Dels har man privatiserat delar av hälsovården, för att försäkra sig om att hälsocentralen finns nära invånarna också i framtiden. Dels har man inlett ett samarbete mellan språkgrupperna inom småbarnspedagogiken. Att Kristinestad har tvåspråkiga dagisar underlättar också rekryteringen.

– Men det är klart att det är långsamma processer som kräver eftertanke, säger Segervall.

Är ni tillräckligt snabba, eller tenderar anpassningen att släntra efter?

– Vi släntrar inte efter. Vi har till exempel haft en lång process för att göra om hemvården, men det är klart att när det handlar om människors arbetsplatser så tar det tid. De politiska valen i kommunen ändrar inte på den kurs vi slagit in på, men bromsar eventuellt upp den lite.

Samarbeten över kommungränserna viktiga

Hangö har tappade ifjol 2,1 procent av invånarantalet. Stadsdirektör Denis Strandell säger att förändringstakten är så pass snabb att beslutsfattare och tjänstemän tenderar att springa efter.

– Det blir mera reaktivt än proaktivt. Befolkningstappet äter upp de proaktiva åtgärderna och vi kan inte skära i servicen i samma takt som befolkningen minskar. Det leder till en ekonomisk belastning, säger Strandell.

Segervall håller med om att det också stämmer för vissa sektorer i Kristinestad. Antalet boende på flyktingmottagningen i Kristinestaden styr behovet av dagisplatser och skollokaler och lärarresurser. Behovet minskar på sikt men behövs just nu, vilket leder till investeringar.

– Vi har allt fler barn med specialbehov och behöver fler klassrum och assistenter, men det är inte alltid lätt att förutspå när och hur de behövs.

Den här situationen leder till att samarbetet över kommungränserna blir allt viktigare, säger Strandell och Segervall.

I Hangö försöker man hitta kostnadseffektivitet genom samarbeten med en rad kommuner i Västnyland, främst grannstaden Raseborg. Samarbetena handlar bland annat om miljöhälsovård, flyktingfrågor och närinsliv.

– Vi har ett samarbete med Raseborg för att attrahera datacentraler till Hangö. Vi har infrastrukturen i form av nylagda havskablar, men behöver jobba tillsammans för att klara av den internationella marknadsföringen.

Strandell säger att om social- och hälsovårdsreformen infaller som planerat så kommer det här att minska på behovet av kommunala tjänster, till exempel på ekonomisidan. Också kring detta uppstår samarbeten, och samarbete är att föredra framför kommunsammanslagningar.

– Det har visat sig vara otroligt svårt med kommunsammanslagningar. Det finns så mycket känslor med i det. Men samarbeten som gagnar kommunerna är ett slags minisammanslagningar och kräver ibland inte ens en politisk process, säger Strandell.

Också i Kristinestad är samarbetsviljan stark. Förutom samkommunen K5 handlar det om miljöhälsovården, om vatten och avloppsfrågor, och om musikutbildning. Dessutom samarbetar Kristinestad i näringslivsfrågor, och representerar grannkommuner på rekryteringsmässor.

Kristinestad har också en bildningsdirektör som jobbar över kommun- och landskapsgränsen och finskspråkiga gymnasieelever från Bötom får sin utbildning i Kristinestad.

Om den planerade välfärdssamkommunen i Österbotten blir av kommer också detta att påverka behovet av kommunala tjänster, säger Segervall, som inte heller tror att regelrätta kommunsammanslagningar är lösningen.

Brev och mössor

För att stävja utflyttningen och locka återvändare har Kristinestad börjat hålla kontakt med gymnasieelever och ordna återvändarträffar sommartid. Segervall säger att det krävs nya sätt att hålla kontakt eftersom utflyttare inte längre tenderar att läsa hemortens lokaltidningar som förr, och på så sätt bli varse om jobbmöjligheter.

Strandell säger att det är svårt att säga varför folk flyttar bort, och flyttar tillbaka. För att få reda på det borde man intervjua återvändare. Det som de som flyttar till Hangö ändå kan vänta sig är välkomnande brev av stadsdirektören.

– Nuförtiden sänder jag också ett handskrivet brev till alla nyfödda och när de besöker rådgivningen för de en ”Hangö-pipo”. Sådana grejer blir virala på sociala medier och profilerar staden som barnvänlig, säger Strandell.

– Jag skriver också brev, flikar Segervall in. Också till dem som flyttar bort. Jag skriver att det är ledsamt att de flyttar bort, men försäkrar att de är varmt välkomna tillbaka och att de kan följa med vad som händer i staden på sociala medier.