Linnéa Henriksson: Nippusid, påläggsförpackningar och hundbajspåsar (med bajs i)
Skräp i skogen och märkligheter i sökmotorn. Nippusid - utan e på slutet - är det samma som buntband eller kabelband. (Foto: Tommy Pohjola)
Vem köper förpackningar med pålägg, äter dem i bilen och måste sedan slänga ut dem längs vägen? Matmissbruk eller bara väldigt svag kökskompetens?
Är det något slags talko? frågade en granne som cyklade förbi. Nej, åtminstone inget allmänt sådant, svarade jag, även om jag förstås inspirerats av de höst- och vårtalkon man hade där jag bodde som barn. Så fick jag bekänna att jag känner stor tillfredsställelse av att plocka skräp längs vägarna på våren. Plogging kallas det i vissa kretsar. Det skall helst göras ungefär i april, det finns ett litet tidsfönster på 4-5 veckor, när snön smultit och gräs och andra växter ännu inte hunnit börja växa. När allting grönskar döljs skräpet effektivt och så går det ett år igen.
Buntband. Den mindre spridda svenska beteckningen för ”nippuside”. Jag skall erkänna att jag googlade och herr (fru?) Google föreslog också ”nippusid” som svensk översättning.
Det man hittar längs vägrenen väcker en del tankar om mänsklighetens natur och beteende. I det här sammanhanget handlar det om saker som förts till vägrenen dels av människor som bor i ett egnahemshusområde, och dels av människor som rör sig med bil ut mot skärgården. En del av skräpet följer med plogen och har därför inte självklart slängts där det hittas.
Det finns både mer och mindre väntat skräp.
Förväntat skräp:
Vanligast av allt är fimpar. Till samma avdelning hör cigarettpaket (särskilt blå Chesterfield), snusdosor, vita nikotinpåsar och några få påsar snus (men de sönderfaller tydligen ganska snabbt).
Vanligt är också godispåsar och omslag till chokladstänger (särskilt Fazerina, Tupla och Fami) och glass.
Näsdukar, som blåst i väg i vinden, numera också vita munskydd med ljusblå plastad baksida.
Obestämda plastpåsar och obestämda kartongbitar. Delar av plastkrukor. Delar av raketer.
Kaffemuggar och -lock.
Delar från bilar, söndriga plastdelar, navkapslar och metallvajrar. (Här får ni har lite överseende med att terminologin på det här området är mig lite främmande. Det jag kallar metallvajrar kan ha något mer precist namn.)
Mindre förväntat skräp:
Grillmatsemballage; gula styroxlådor, med gafflar och allt.
Plastförpackningar som finns runt triangelbröd.
Påsar med hundbajs i. (Om du en gång fått in bajset i påsen – varför slänga ner påsen i diket? Hundbajset längs vägrenen – som det finns mycket av – försvinner ju ändå med vårregnen, men bajset i påsen har inte en chans.)
Burkar och flaskor. De flesta har någon gång innehållet alkohol. Ölburkar, ciderburkar, men också små och stora vodkaflaskor. En och annan tung flaska, som ser ut som om de innehållit något slags blåfärgad billig likör. En del av flaskorna är sönder. Så även brukarna, plogen demolerar nämligen burkar ganska effektivt.
Smala genomskinliga plastpåsar som ser ut som om de innehållit gurka.
Ett valplakat med tillhörande buntband. (Den mindre spridda svenska beteckningen för ’nippuside’. Jag skall erkänna att jag googlade och herr (fru?) Google föreslog också ’nippusid’ som svensk översättning.)
Oväntat skräp:
McDonalds-emballage. (Närmaste McDonalds finns 36 km bort. Se hundbajslogiken – om du haft påsen i bilen i 36 km, hur kan det just då bli så bråttom att få ut den ur bilen mitt i skogen?)
Påläggsförpackningar. (Vem köper förpackningar med pålägg, äter dem i bilen och måste sedan slänga ut dem längs vägen? Matmissbruk eller bara väldigt svag kökskompetens?)
Ett ljuslila litet spänne med vita prickar (som jag lade upp på närmaste postlåda).
Obestämda metallgrunkogrejer. (De har garanterat både namn och funktion, jag bara inte känner till dem.)
Jag fick en ny griptång i födelsedagspresent under pandemin. Den förra jag hade klarade nämligen bara en halv promenad. Denna nya griptång är av märket Fiskars, vars griparmar alldeles utmärkt klarar av mycket små saker, samtidigt som gapet är tillräckligt stort för att också kunna lyfta flaskor. Nu har dock en väsentlig plastplupp fallit av, så nu undrar jag om det går att förnya den. Griptångar är uppenbarligen inga simpla konstruktioner.
Under några veckor brukar jag samla en hög av alltihop och sedan fråga Raseborgs stad om någon kan hämta påsarna. Jag är tacksam för att de hittills alltid gjort det.
