Om det inte skulle handla om en allvarlig sak, kunde man tala om ren komik. Nu blev det tragikomiskt i stället, ja rena rama farsen.

Jag syftar på behandlingen i Nylands landskapsfullmäktige av landskapsplanen för Nyland – eller egentligen planerna, för det finns också separata planer för de olika regionerna inom Nyland.

Behandlingen inleddes tisdagen den 9 juni kl. 9. De flesta hade reserverat förmiddagen för mötet, men det drog ut till efter kl. 13. Då måste det ajourneras, innan man hann fram till voteringarna om ändringsförslagen.

Mötet återupptogs i måndags, den 15 juni, kl. 8.30. Återigen hade de flesta räknat med att det skulle vara över till mitt på dagen, men trots vädjanden från många ledamöter som hade annat inprickat i sina kalendrar, och trots att ordföranden medgav att man ändå inte skulle hinna igenom alla ärenden den dagen, meddelades att man sitter till kl. 16, så länge reservationen av mötessalen och -tekniken gällde.

Så skedde också, med ett konstaterande till slut att behandlingen av de återstående ärendena fortsätter i augusti. Något exakt datum gavs inte.

Nu var det tekniska problem för hela slanten.

Till saken hör att mötena hölls med de flesta deltagare på distans, i det Teams-system som använts också av Helsingfors och veterligen de flesta kommuner. Mina tidigare erfarenheter av systemet hade varit goda.

Nu var det tekniska problem för hela slanten. Vid omröstningarna var det varje gång omöjligt att få kontakt med alla, så det blev en del ”frånvaron”. Än funkade inte ljudet, än inte den enligt kommunallagen likaså obligatoriska bildkontakten. Det är möjligt att redan de här tekniska problemen kan utgöra grunder för besvär mot besluten…

På hittills elva och en halv timme hann vi avverka ett tiotal omröstningar, i frågor av stor betydelse för landskapet eller åtminstone delar av det. Det handlade om bl.a. dragningen av den eventuella tunneln till Tallinn, om den planerade järnvägsdepån på gränsen mellan Esbo och Kyrkslätt, om gränsdragningen för skyddade områden, om Malms flygplats framtid och om Vårdö i Helsingfors östra skärgård som planeras bli en ny stadsdel.

Två av omröstningarna gällde formsaker: skulle vissa förslag tolkas som sådana återremitteringsförslag som kunde äventyra hela landskapsplanens tidtabell, eller kunde de göras som ändringar som inte riskerade hela planen? Den förra ståndpunkten vann bägge gångerna.

Gissa vilket resultatet var av de hittills 11,5 timmarna. Jo, plus minus noll.

Därmed är vi inne på den substantiella, principiellt ytterst betänkliga sidan av farsen, som kunde sammanfattas så här:

Gissa vilket resultatet var av de hittills 11,5 timmarna. Jo, plus minus noll. Inte så mycket som ett kommatecken rubbades. Alla ändringsförslag röstades ned, med ett drygt fyrtiotal röster mot ett trettiotal. Majoritetens och minoritetens politiska sammansättning varierade dock.

Tala om demokratiunderskott! Landskapsfullmäktige ska vara landskapsförbundets högsta beslutande organ, men visar sig vara en gummistämpel för landskapsstyrelsens beslut.

Nu replikerar någon att det ju för det mesta är så också med riksdagen i förhållande till regeringen…

Jo, men med en avgörande skillnad: I fallet regering/riksdag gäller parlamentarism med regering kontra opposition. Då regeringen ska åtnjuta riksdagens förtroende, handlar det om riksdagsmajoritetens.

I landskap, liksom kommuner, finns ingen regering vs. opposition. Landskapsstyrelser, liksom kommunstyrelser, är ”allpartiregeringar”, valda enligt de politiska proportioner som gäller i fullmäktige.

Demokratin mår inte bra av farser som den vi nu fick uppleva.

Till saken hör ändå att Nylands landskapsstyrelse mest består av representanter för större och stora kommuner. De mindre kommunernas inflytande utövas bara i landskapsfullmäktige – där de stora med Helsingfors i spetsen och Esbo och Vanda i släptåg ändå dominerar stort.

Demokratin mår inte bra av farser som den vi nu fick uppleva. Och landskapsplanen kommer att avgöras i domstolar, inte av oss folkvalda.