Mikko Ollikainen: Vem vill bli kommunalare?
Under min uppväxt hörde jag ofta att det är tryggt att jobba för kommunen.
”Lönen är inte lika bra som på den privata sidan men, du ska veta, det är tryggt att ha en kommunal fast tjänst.” Då utgick man långt från social trygghet, men tryggheten har naturligtvis betydligt fler dimensioner än så. Trygghetskänslan är ofta individuel och kan betyda olika för olika generationer.
President Sauli Niinistö höll i mitt tycke ett bra nyårstal i år.
Bland många goda saker påminde han om att ryggraden i vår samhällsstruktur är servicesektorn – det handlar om människor som i sitt arbete verkställer den demokratiska viljan. ”Alltför många av dem utsätts dagligen för trakasserier, hot, påtryckningar, till och med våld. Arbetet är inte längre bara professionellt krävande, utan också psykiskt tungt.”
Presidenten konstaterade att om de som har hand om omsorg, utbildning och
säkerhet utmattas, riskeras hela samhällets funktion och det har vi inte råd med.
Niinistös oro är mycket befogad.
Niinistös oro är mycket befogad. Det som han lyfter fram är dessvärre vanligt förekommande bland kommunalt anställda.
Förutom tuffare arbetsklimat och kämpiga ekonomiska tider har många kommuner stora utmaningar vid rekrytering av personal – till en del sektorer är det enklare än andra.
Det finns många orsaker till rekryteringsbekymren. Lönen, ekonomin, allt mera specifik och krävande lagstiftning, offentligheten, imagen, arbetsvillkoren och personaldimensioneringen – ja listan över möjliga orsaker kan göras betydligt längre.
Nyligen inleddes löneförhandlingarna för de kommunalt anställda. De befaras bli tuffa. Löneanspråken är betydligt högre än de kommunala kassakistorna ger möjlighet till. Invånarna vill ha kvalitativ basservice nära hemmet, medan skatterna ska hållas på samma nivå som nu, helst sänkas. En utmanande ekvation, eftersom lönerna utgör den absolut största delen av kommunernas utgifter.
Också artificiell intelligens och allt starkare behov av specialkompetens skapar utmaningar.
Samtidigt kommer signaler om att framtidens arbetstagare, generationerna y och z, inte alltid prioriterar lönen så högt då de söker jobb. Fritiden, möjlighet till korttidsjobb, arbetsgivarens värderingar, image och atmosfären i arbetsgemenskapen prioriteras högt.
Också artificiell intelligens och allt starkare behov av specialkompetens skapar utmaningar. Man räknar med att allt fler har behov av att komplettera sin kunskap för att bli experter eller helt omskola sig till ett nytt yrke. En stor del av jobben som finns idag kommer att försvinna, en del nya kommer i stället. Hur slår det här ut i kommunerna och är vi beredda att tävla i konkurrensen om arbetskraften och experterna?
Kampen om potentiella framtida kommunalt anställda kommer att bli tuff.
Många kommunalt anställda är riktiga trotjänare som besitter enorm kunskap. En stor del av dem har gått i pension, en lika stor andel kommer att gå i pension under det nyss startade decenniet. Fler personer lämnar arbetslivet än vad nya tillkommer.
Kampen om potentiella framtida kommunalt anställda kommer att bli tuff. Här gäller det – på alla sätt – att hänga med och vara attraktiv.
