Gymnasierna fortsätter vara underfinansierade — ”plåsterfinansiering” räcker inte långt, säger sakkunnig

18.9.2020

I dagsläget står kommunerna för mer än tre fjärdedelar av gymnasiefinansieringen, då staten dragit sig tillbaka, säger Kyösti Värri.

Gymnasierna i Finland fortsätter att vara underfinansierade eftersom regeringen förlänger nedskärningar och dessutom skär i finansieringen indirekt genom att inte kompensera gymnasierna tillräckligt för deras nya uppgifter och ansvar.

Det säger Kyösti Värri, sakkunnig på Kommunförbundet.

— I motsats till den allmänna uppfattningen så fortsätter nedskärningarna. 100 miljoner euro tas bort från finansieringen av gymnasierna i år och nästa år, sett i relation till gymnasiernas utgifter. Finansiering och ansvar är inte balans.

Konsekvenserna är väl kända

Det här är den direkta nedskärning som drabbar gymnasierna enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. Bakgrunden till nedskärningen finns 7 år tillbaka i tiden, då regeringen bestämde att tillfälligt frysa indexet för gymnasiernas finansiering som ett led i försöket att lyfta Finland ur den ekonomiska krisen.

När nedskärningarna blev permanenta 2015 var alla införstådda i konsekvenserna, säger Värri. Riksdagens kulturutskott konstaterade att utbildningsanordnarna kommer att få problem om inte kommunerna går med på att utöka sin andel av finansieringen.

Så har också skett. Den egentliga ansvarsfördelningen ska se ut så, att kommunerna står för 57,30 procent av gymnasiefinansieringen och staten för 42,70 procent. Enligt Värri står kommunerna i dagsläget för mer än tre fjärdedelar av finansieringen.

— Kommunerna har stigit fram när staten har dragit sig tillbaka.

Ett par hundra euro räcker inte

Det här är alltså den direkta nedskärningen. Sedan finns det enligt Värri en indirekt nedskärning som uppstår när nya krav ställs på utbildningsanordnaren men inte finansieras tillräckligt.

Som exempel ger han den utvidgade läroplikten, som verkar bli av. Regeringen lovar att reformens utgifter ska kompenseras till fullo nästa år – med 6,7 miljoner euro – men Värri säger att finansieringen motsvarar ungefär 205 euro per ny gymnasiestuderande. Den summan ska täcka utgifter för bland annat läromedel, köp och administration av datorer, studieresor och studiebesök och handledning.

— Jag har inte stött på någon utbildare som fixar detta med 205 euro. Alltså handlar det om en indirekt nedskärning eftersom de nya uppgifterna inte finansieras tillräckligt.

Projektfinansiering hjälper inte

Vilka signaler får du från kommunerna? Hur klarar de av att finansiera merparten av gymnasieutbildningen?

— Kommunerna värderar utbildningen. Att de satsar på den bevisas genom att det finns 20–30 kommuner som i praktiken finansierar gymnasieutbildningen helt själva. Hur långe klarar de av det? Så länge som det är möjligt, men vi vet att kommunernas ekonomi är ansträngd. Viljan finns, men hur länge kan man ta ur en tom kassa?

I regeringens budgetförslag finns 15 miljoner euro, inom ramen för programmet för gymnasieutbildningen, för utbildningsanordnarna att söka. Vad säger du om det?

— I praktiken finns det 5 miljoner att söka nästa år. Det är en typisk plåsterfinansiering. När 100 miljoner euro saknas betyder 5 miljoner inte mycket. Viktigare vore att nedskärningarna åtminstone trappades ner. Projektfinansiering av det här slaget har den dåliga sidan att den orsakar anordnaren extra arbete. En del utbildningsanordnare vill eller orkar inte ens söka, och det skapar ojämlikhet bland de studerande. För ett år sedan anslogs 10 miljoner euro att söka för arbete med läroplanen, men alla sökte inte och bara 9 miljoner euro delades ut trots att det ordnades två ansökningsomgångar.

Pargas ser över gruppstorlekarna

I Pargas håller utbildningschef Ulrika Lundberg med om att gymnasiefinansieringen gått i sämre riktning ett tag. Extra bekymmersamt är att Pargas är i en svår ekonomisk sits och försöker anpassa ekonomin. Hela skolsektorn, inklusive Pargas svenska gymnasium, är med i det anpassningsarbetet.

— Pargas har haft ett bra utgångsläge, och vi har satsat på den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen. Gymnasiet har förhållandevis små undervisningsgrupper, men nu måste vi se över om vi kan hålla den nivån.

I stadens balanseringsprogram ingår bland annat att se över antalet undervisningsgrupper och timresurser, det vill säga gruppernas storlek och antalet delningstimmar. Det gäller att få en helhetsbild av läget och avgöra vilken nivå som är realistisk, givet de ekonomiska trångmålen.

Pargas upplever en positiv trend vad gäller inflyttningen, speciellt till stadens centrala delar. Samtidigt är det klart, säger Lundberg, att i en landsbygdskommun som Pargas sker en nedgång i elevantalet i de mindre enheterna.

Även om det är en ovälkommen trend så underlättar det arbetet med att hålla undervisningsgrupperna små. I större tillväxtkommuner är det arbetet betydligt svårare, gissar Lundberg.

— Vi skyndar långsamt när vi ser över strukturerna i hela skolväsendet, och gymnasiet är inte på något särskilt sett i blickfånget. Jag vågar lova att vi i fortsättningen kommer att ha en högklassig gymnasieutbildning, men om vi tvingas spara också på lång sikt så blir det utmanande.

I budgetarbetet för nästa år har Pargas medvetet valt att inte inkludera kostnaderna för den utvidgade läroplikten, eftersom den upplevts som oklar. Blir reformen av tas den med som en extra kostnad under budgetåret, säger Lundberg.

Läs Kyösti Värris blogg om finansieringen (skriven innan budgetförhandlingarna)