Konsten att kommunicera på riktigt

Vi kommunicerar mer än någonsin förut. Kommunikationsflödet är enormt och skapar – tillsammans med konsumtionsflödet – en snabbare livstakt än någonsin. Vi ska, förutom att arbeta och sköta hus och hem, även vara aktiva i ett flertal sociala medier och hålla oss à jour i nyhetsflödets enorma omfång. I dag har vi nyheterna och kontakterna med oss, 
i form av smarttelefon eller platta, vart vi än beger oss. Vi är uppkopplade och nåbara 24/7.
Mitt i allt detta börjar vi dock sakta inse att vi kommunicerar en väldig massa – men inte med varandra.

Vi talar om varandra, ibland till varandra, men sällan med varandra. Vi skickar meddelanden och håller vår omvärld uppdaterad om vad vi gör, hur vi mår och vad vi tycker – men vi sitter inte tillsammans och pratar med varandra om våra liv, utan vi sköter det via Facebook, Instagram eller Twitter. Vi bygger på det enorma flödet av information och turas om att skapa orealistiska förväntningar och prestationsångest. Som tur är verkar den yngre generationen ha börjat inse bristerna i denna typ av kvasikommunikation, och som ett svar på det ser jag rapporter från luncher med vadslagning om att inte röra smarttelefoner under träffen och andra sätt att se till att deltagarna verkligen kommunicerar med varandra.

Även inom politiken spelar kommunikationen en stor roll, och många politiska relationer över partigränserna skulle kunna etableras, stärkas och finna fungerande former om kommunikationen mellan individerna fungerade på ett bättre sätt. Genom att se individen man kommunicerar med och ta hänsyn till kulturella skillnader i grupperingarna kunde många ”frontalkrockar” undvikas – med ett bättre samarbetsklimat som följd. Genom att utvidga den verkliga kommunikationen till att också involvera tjänstemännen inom kommunen eller staten kan underbart stora positiva effekter uppnås.

På Åland, där jag är verksam, har den politiska kartan nyligen ritats om – en nyhet som till och med nådde över nyhetströskeln i vårt västra grannland. Obunden Samlings hela lagtingsgrupp lämnade partiet och bildade ny gemensam lagtingsgrupp med Moderaterna på Åland, ett agerande som väckt starka känslor på båda sidor av partigränsen – men också i samhället i stort. Händelseförloppet under övergången kommer ständigt att förklaras på olika sätt beroende på vem man frågar – men en sak är jag säker på: genom bättre kommunikation och mer respekt för individerna kunde övergången ha gjorts på ett betydligt mindre känslosamt sätt än nu var fallet. En ömsesidig respekt för våra medmänniskor är grunden för ett hållbart och fungerade samhälle.

Så gå ut och tala med era medmänniskor, sätt er ner med familjen och ta fram det gamla hederliga sällskapsspelet eller kortleken och umgås med varandra på riktigt!

HENRIETTA
HELLSTRÖM
är partiordförande för Obunden samling på Åland och vice ordförande för kommunfullmäktige i Eckerö.

Kolumn i Fikt 5/2014