Finländska särdrag på direktörsposten

​De senaste månaderna har bjudit på många nyheter om kommun- och stadsdirektörerna i Svenskfinland.

I Vörå pågår en process för att pröva förtroendet för kommundirektören. I Helsingforspolitiken har det förts diskussioner om partipolitikens roll i rekryteringen av biträdande stadsdirektörer. Pargas stadsdirektör Folke Öhman meddelade i oktober att han avgår med pension redan 2015. På Åland är hela fyra kommundirektörstjänster lediga att söka. Processerna på Åland har lyft fram bland annat frågan om behörighetsvillkoren: Är högskoleexamen en nödvändig förutsättning för att sköta en kommundirektörstjänst?

Kommun- och stadsdirektörerna har traditionellt haft en central roll i det finländska kommunsystemet. Hur står det till i dag? Det kan vara på sin plats att repetera några fundamentala fakta om den finländske kommundirektören.

En unik hybrid

Den finländske kommundirektören är unik i nordisk jämförelse. Kommundirektörens speciella position bottnar i två omständigheter. För det första är kommundirektörstjänsten lagstadgad. Varje kommun måste ha en kommundirektör. Bara Norge har ett liknande system. I Sverige och Danmark bestämmer kommunalpolitikerna själva hur de bemannar sin förvaltning. En majoritet av kommunerna har ändå en förvaltningschef eller kommundirektör.

För det andra ser arbetsfördelningen mellan politik och förvaltning annorlunda ut i Finland än i resten av Norden. I de övriga nordiska länderna är det en politiker – kommunalråd, ordförande, borgmästare – som för kommunens talan. I Finland är det kommundirektören.

Kommundirektörsrollen har en politisk profil som tar sig uttryck bland annat i att finländska kommundirektörer upplever att de är direkt ansvariga inför kommuninvånarna, medan deras svenska kolleger upplever att de i första hand är ansvariga inför politikerna och bara i andra hand inför invånarna. Dessutom har partipolitiska hänsyn spelat 
in när kommundirektörer rekryterats. Den utvecklingen har stannat av, med undantag för storstäder som Helsingfors och Åbo, där stadsdirektörer och biträdande stadsdirektörer fortfarande uppfattas vikta för ett visst parti.

Utvecklingen i riktning mot heltidsavlönade politiker i de största städerna i Finland har inte ännu förändrat kommundirektörens roll som kommunens ansikte utåt. Bara i Tammerfors och Birkala som gått in för borgmästarmodellen kan man se en tydlig avpolitisering av den ledande tjänstemannens roll.

Högskoleutbildning praxis

Varje kommun slår själv fast behörighetsvillkoren för kommundirektören. När kommunfullmäktige rekryterar topptjänstemän är det viktigt att man håller sig till de behörighetsvillkor man själv satt upp.

I praktiken har de flesta kommundirektörer avlagt en högskoleexamen. År 2013 hade 70 procent av kommundirektörerna högre högskoleexamen och en fjärdedel en lägre högskoleexamen. Bland stadsdirektörerna var andelen högskoleutbildade ännu högre. De vanligaste examina var magister i förvaltningsvetenskaper, kommunalexamen (socionom) och politices magister.

Oftast en man

Hösten 2013 var ungefär 20 procent av kommundirektörerna och 9 procent av stadsdirektörerna kvinnor.

Efter kommunsammanslagningsvågen 2009 minskade andelen kvinnliga stads- och kommundirektörer, eftersom topposterna i de nya kommunerna oftast gick till den största kommunens chefstjänsteman som ofta var en man.

Mindre attraktivt uppdrag

Enligt Sirkka-Liisa Piipponens kartläggning av antalet sökande till ledigförklarade kommundirektörstjänster under åren 1996–2013 har tjänsterna blivit mindre attraktiva.

Under åren 1996–2000 hade varje kommundirektörstjänst i genomsnitt 19 sökande, under åren 2000–2013 elva sökande.

Fram till 2006 uppfattades direktörsposter i små kommuner som mer attraktiva än direktörsposter i stora kommuner, men under de senaste åren är det de stora städernas topposter som attraherat flest sökande. Det hänger förmodligen samman med de osäkra utsikterna för kommunsektorn som helhet och de små kommunerna i synnerhet. Enligt en undersökning från Keva 2011 övervägde en tredjedel av kommundirektörerna att byta bransch, eftersom jobbet hade blivit mer osäkert.

Har makten enligt politiker

I Stiftelsen för kommunal utvecklings (Kaks) mätningar av vem som har makt i kommunen kommer kommundirektören på fjärde plats om man frågar folket. Befolkningen i allmänhet uppfattar att kommunstyrelsen som helhet har mest inflytande (83 procent), därefter fullmäktige (81 procent), kommunstyrelsens ordförande (74 procent) och kommundirektören (73 procent).

Kommundirektörerna själva upplever att deras roll har försvagats under de senaste decennierna. Det får ett visst stöd i medborgarundersökningen. Andelen invånare som uppfattar att kommundirektören har stort inflytande har minskat från 79 procent (1995) till 73 procent (2011).

Frågar man fullmäktigeledamöterna är kommundirektören fortfarande en makthavare. 92 procent av fullmäktigeledamöterna uppfattar att kommundirektören har stort inflytande, 47 procent uppfattar att inflytandet till och med är för stort.