Planer för jämställdhet glöms bort i den kommunala vardagen
En kvinnlig direktörstrio bestående av Christina Båssar, Jenny Malmsten och Mila Segervall höll anföranden om jämställdhet inom förvaltningen och kvinnligt ledarskap i samband med nätverksträffen Kvinnokraft i Österbotten.
Finns det överhuvudtaget något som kan definieras som kvinnligt ledarskap?
Denna något filosofiska fråga kastar Korsnäs kommundirektör Christina Båssar fram på Kvinnokraft i Österbotten-evenemanget i Kristinestad.
Kvinnligt ledarskap beskrivs ofta som emotionellt präglat, konsensusinriktat, trevande och osäkert till sin karaktär – i motsats till den tydliga, fasta, trovärdiga och självsäkra manliga ledarstilen.
Att de allmänna förutsättningarna för gott ledarskap betecknas som sämre i kvinnodominerade miljöer är ett extra minus i protokollet.
– En kvinnlig chef bör inte heller vara ”alltför bra”. Vid ett eventuellt misslyckande får den kvinnliga ledaren dessutom rollen som ett slags representant för det som kvinnor uträttar på chefsposter.
– Kanske bör framtidens ledarskap vara mera könsneutralt och baserat på androgyna ledare, funderar Båssar i samma veva.
”Planer glöms bort i vardagsarbetet”
Om sin egen kommun Korsnäs berättar Christina Båssar att man har godkänt en jämställdhets- och likabehandlingsplan i juni 2017.
– Det är till fördel att kommunen är liten och lätt att överblicka. Men tyvärr tenderar de fina planerna att lätt glömmas bort i vardagsarbetet. Man väljer att göra saker som man alltid har gjort.
– I jämförelse med Sverige där jämställdhetsarbetet är längre utvecklat sedan länge har finländska kommuner klart sämre förutsättningar. Här har kommunerna tvingats spara i 15 år. Det finns helt enkelt inte resurser att anställa en jämställdhetsstrateg, fortsätter Båssar.
Antalet kvinnliga ordförande få
Jenny Malmsten som nyligen valdes till kommundirektör i Malax passar i sin tur på att berömma upplägget av den rekryteringsprocess som hon själv har upplevt nyligen.
– Rekryteringsarbetet inkluderar en grundlig genomgång av kandidaternas utbildning, kompetens och erfarenheter. Detta är något som gynnar både män och kvinnor.
Apropå könsfördelningen i de kommunala organen i Malax konstaterar Malmsten att det finns många kvinnor på viceordförandeposterna. Samtidigt är dock antalet kvinnliga ordförande få.
– För många kvinnor är det svårt att på ett smidigt vis kunna kombinera familjeliv och en chefskarriär.
– Det vore viktigt att kunna öka det allmänna intresset för landsbygden. Att unga kvinnor ofta flyttar in till städerna på grund av brist på alternativ är en utmaning att tackla ur jämställdhetsperspektiv, betonar Malmsten.
Arbetet på annan nivå i Sverige
Kristinestads stadsdirektör Mila Segervall valde att flytta tillbaka till hemstaden efter en cirka 15 år i Sverige där hon jobbade för Centerpartiet under lång tid.
– Jag måste börja med att nämna några starka, tydliga och målmedvetna kvinnor som betytt mycket för mig i mitt eget ledarskap. Det handlar om min mamma och några profiler som jag har arbetat med genom åren: Astrid Thors, Maud Olofsson och Annie Lööf.
Jämställdhetsarbetet är av en mera utvecklad karaktär i Sverige. Till exempel när det gäller föräldraledigheter, framhåller Segervall.
– I Stockholm stiftade jag bland annat bekantskap med begreppet ”feministisk snöröjning” som går ut på kommuner prioriterar snöröjning på trottoarer och cykelbanor, eftersom det är svårare att cykla eller gå med barnvagn i snö än det är att köra bil.
– Alla borde prova på att bo ett tag i Sverige och sedan återvända till hemlandet, tipsar Segervall.
Sakligt bemötande i arbetsvardagen
De tre kvinnliga direktörerna säger att de i sina roller som kvinnliga makthavare allmänt taget behandlas på sakligt och korrekt vis. Positiv feedback från företrädare för det motsatta könet saknas heller inte i vardagsvärvet.
Har ni upplevt ojämlik, osaklig eller rentav kränkande behandling i era yrkesroller?
– Det har hänt att jag har fått en del oönskade kommentarer och inviter i samband med konferenser. Det har inträffat i miljöer där stämningen har varit mera lössläppt och där också alkoholkonsumtion har förekommit, säger Mila Segervall.
– En gång blev jag utskälld av en äldre man i en lantbruksaffär. Diskussionen kretsade kring entreprenörskap och olika åsikter ventilerades, berättar Christina Båssar.
– Det har ibland förekommit en del schismer – mest på grund av olika ideologiska perspektiv, säger Jenny Malmsten.
Att också män kan uppleva negativ särbehandling i kvinnodominerade branscher är ett faktum att komma ihåg i sammanhanget.
– Den sämre lönenivån i kvinnodominerade branscher kan vara en utmaning för män som arbetar inom den sociala sektorn, säger Christina Båssar.
– Den bästa gemenskapen uppnås när arbetsstyrkan består av en blandning av kvinnor och män, framhålls det i samma veva.
Metoo-rörelsen blomstrade upp främst i Sverige, men också i Finland, för två år sedan. Hur ser ni på fenomenet? Märker ni av några förändringar i era arbetsmiljöer?
– Fenomenet har allmänt taget resulterat i en ökad medvetenhet om de problem som förekommer. Folk har blivit mera måna om att bete sig korrekt.
– Det är bra att man på det här sättet strävar efter att få folk att behandla varandra bättre och få bukt med såväl sexuella trakasserier som olika typer av mobbning. Men samtidigt är det inte önskvärt att på överdrivet vis jaga och hänga ut enskilda personer, säger Christina Båssar.
”Kvinnokraft i Österbotten” arrangerades i Svenska kvinnoförbundets och Svenska bildningsförbundets regi och lockade ett 20-tal deltagare inklusive riksdagsledamot Anders Norrback (SFP).
Läs också: ”Manliga kandidater i val har bättre ekonomiskt stöd”
