Karhunen känner kommunen | Kommuntorget.fi

Det var säkert en och annan som höjde på ögonbrynen när Minna Karhunen i somras parkerade sin Harley Davidson utanför Regionförvaltningsverket i Tavastehus. En läderklädd överdirektör på hoj!
Den första mars tar hon över ledarskapet på Finlands Kommunförbund. En ”kommunmänniska” har hittat sitt drömjobb och glastaket i Kommunernas hus har äntligen spräckts.

Bara en gång gjorde Minna Karhunen det som så många mc-kvinnor vanligen gör. Kliver upp på bönpallen bakom ryggen på en man och låter sig köras. Det var i somras bar det iväg till Lofoten i Norge. Sambon styrde. Minna satt på bönpallen.

– Jag somnade när vi körde! Det fick mig att inse att mc-åkning från bönpallen aldrig kommer att bli min hobby! När vi kom hem köpte jag min första egna motorcykel, en Harley Davidson Sportster 1200. En mångårig dröm har äntligen blivit sann.

En annan dröm som Minna Karhunen länge närt är att hitta ett intressant jobb på den kommunala sektorn. I grund och botten är hon en ”kommunmänniska”, erkänner hon.

– Mina allra bästa och intressantaste jobb har varit kommunala, säger hon med eftertryck.
Intressanta kommunala toppjobb växer dock inte på träd, en insikt hon fick när hon skannade den kommunala arbetsmarknaden.

– De större städerna har gått över till borgmästarmodellen, vilket innebär att de attraktivaste toppjobben inte längre är tillgängliga via normalt ansökningsförfarande, konstaterar hon.

Därför blev det ”bingo” när uppdraget som verkställande direktör på Kommunförbundet blev ledigt. Minna Karhunen blir det första kvinnan i Kommunförbundets absoluta ledning.

– VD-skapet på Kommunförbundet känns på alla sätt som ”mitt”. I uppdraget har jag nytta av mina erfarenheter från tiderna som förtroendevald och kommunal tjänsteman.

Kommunikation är en vital del av Minna Karhunens ledarskap.

Lång kommunal meritlista

Minna Karhunens meritlista är imponerande. Hon har varit stadsdirektör, utvecklingsdirektör och överdirektör, fullmäktigeordförande och riksdagsledamot. Vilka är hennes styrkor som ledare?

– Jag är starkt närvarande i de organisationer jag leder. Jag får min energi av samspelet mellan människor och jag är uppriktigt intresserad av människor och deras arbete. Genom att jobba ihop och hitta en gemensam ton, kalla det gärna för ”flow”, skapar vi ett mervärde tillsammans.

Hon leder via människor med hjälp av emotionell intelligens (EQ), en förmåga som gör att hon har empati och förståelse för sina egna och andras känslor.

– Det betyder inte att jag låter känslorna dominera, men jag beaktar dem alltid. Jag är heller inte rädd att visa mina egna känslor.

En av hennes styrkor är kommunikation. Hon är aktiv på Facebook och Twitter och kommer som VD för Kommunförbundet att lägga stor vikt vid just kommunikation.

– Jag ser nyheter överallt, skrattar hon. Det skyller jag på mitt journalistförflutna!

Hennes första ”riktiga” jobb var nämligen som journalist på lokaltidningen i Hyvinge. Därefter blev det rikstidningen Uusi Suomi och Samlingspartiets Nykypäivä.

– Att kommunicera är naturligt för mig. Journalistiken har lärt mig att snabbt sålla ut det väsentliga i en stor mängd information.

Kom med i stället för att gnälla

Minna Karhunen har tre saker på sin To-Do-lista på Kommunförbundet: Organisationen, kommunerna och staten.

– Ensam kan en VD inte åstadkomma mycket, men tillsammans med en stark, vältrimmad organisation blir Kommunförbundet en stark intressebevakare.

Hon vill också utveckla samarbetet med medlemmarna, det vill säga kommunfältet.

– Jag ogillar att personer som Jan Vapaavuori gnäller på att Kommunförbundet inte gör tillräckligt för de stora städerna. Jag har sagt åt honom att han ska sluta skälla på oss. Kom med i vår verksamhet i stället! De stora städerna har alla möjligheter i världen att påverka Kommunförbundet. Men det förutsätter att de deltar i verksamheten!

Minna Karhunen är den första kvinnliga verkställande direktören i förbundet. Här diskuterar hon med Kristina Wikberg, direktör för svenska och internationella ärenden.

För henne är det en självklarhet att olika kommuner har olika behov. Men när andra betonar olikheterna, kontrar Minna Karhunen med att visa på det som är gemensamt för kommunerna: grundskolan, markanvändningen, dagvården och så vidare.

– Kommunförbundet har en utmärkt organisationsstruktur som tillvaratar olika kommuner behov. Vi har ett ”Six pack”-nätverk för Finlands sex största städer, ett nätverk för de regionala centralorterna, ett för de små städerna, och så vidare. Nätverksarbetet är en viktig del av Kommunförbundets verksamhet.

En annan lika viktig, men mindre synlig, del är sakkunnigverksamheten. Kontakterna mellan kommunerna och förbundets sakkunniga uppgår till flera hundra per dag.

–Jag hoppas att kommunernas högsta politiska ledning och tjänstemannaledning förstår hur omfattande Kommunförbundets sakkunnigrådgivning är. Och, påpekar hon, det är verkligen inte bara de små kommunerna som behöver hjälp av Kommunförbundet.

Väntan på reformen förlamande

Hur ser Minna Karhunens snabbanalys av kommunfältet ut? Hon sparar inte på krutet när hon svarar:

– Situationen är hemsk just nu! Hela kommunfältet håller andan och väntar på vad grundlagsutskottet ska säga om vård- och landskapsreformen. Processen har redan hunnit skada och lamslå kommunerna. Stora, viktiga utvecklingsprojekt har gått i stå i väntan på Den Stora Reformen, säger hon med betoning på varje stavelse.

– Det är inte så här man förverkligar stora reformer! Stora reformer ska inte hänga på några enstaka röster eller dagar i riksdagen.

Minna Karhunen säger att hon stöder reformens målsättningar: Att få ett stopp på de eskalerande vårdkostnaderna, och att skapa en jämlik, effektiv, integrerad vård. Men, säger hon, vi kunde ha nått samma mål med en betydligt mindre och enklare reform.

– Att reformen blev så här omfattande beror på feghet. Regeringen vågade inte fatta de svåra men nödvändiga besluten som skulle ha förenklat beslutsprocessen. Den kunde till exempel ha valt att centrera vården till specialsjukvårdsdistrikten i stället för landskap. Men i stället för att gå rakt på sak valde regeringen att förändra förvaltningsstrukturen och tvinga fram de svåra besluten.

Hon säger att det går att leva med vård- och landskapsreformen om den godkänns i riksdagen. Däremot sparar den inte så mycket pengar som regeringen hoppas, gissar hon.

– Vägen dit var krånglig, men reformen i sig är okay. Det är därför onödigt att skrämma upp folk med påståenden om att hela vårdapparaten klappar ihop. Det gör den inte!

Ingenting blir lättare

Minna Karhunens tidsbundna arbetsavtal med Kommunförbundet sträcker sig till 2026. Hur ser kommunfältet ut när avtalet löper ut?

– Ingenting blir enklare, snarare tvärtom. Såväl kommuner som deras invånare blir allt mer mångkulturella och heterogena. Att tala om ett homogent kommunfält med enhetliga invånargrupper blir allt svårare. Vi opererar i en global värld, där resurserna på den offentliga sektorn snarare krymper än växer. Med andra ord: Livet i kommunen blir inte enklare med tiden!