Vårdjobbarna får sina noter allra sist
Vårdreformen medför samarbetsförhandlingar för över 200 000 arbetstagare och en omfördelning av hälften av kommunernas budget. Personalen får definitiv klarhet i sina uppgifter först under de allra sista månaderna före 2017.
Enligt planerna övertar de 19 nya produktionsområdena social- och hälsovårdsenheterna från 300 kommuner och samkommuner enligt reglerna för överlåtelse av rörelse. Principen är enkel men besvarar inte alla frågor.
– Som anställd funderar jag förstås ganska mycket på vad det kommer att stå på lönekvittot – är det HNS eller något annat? Vad är mitt område, är det från östra Finland till Hangö, kan man använda mig som spelpjäs överallt, undrar sjukskötaren Tove Holmström i Ekenäs.
Hon är förtroendeman och fackavdelningens ordförande på Västra Nylands sjukhus.
– Det vi redan nu har kunnat se är att man försöker skriva arbetsavtalen så brett som möjligt. Nyanställningar görs för HNS (Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt), inte för Västra Nylands sjukvårdsområde.
– Då kan man undra om man kanske måste åka till Hyvinge nästa vecka om vi behövs där. Distriktet är stort och brett.
– Jag funderar också över vem det blir som leder mig. Blir det någon som har utbildning inom vårdområdet, som förstår det här jobbet?
– Nu har vi en ledande överskötare och personalchef som är hälsovårdsmagister och sjuksköterskeutbildad i grunden. Det har varit bra och det är viktigt att förmännen också i fortsättningen är människor som vet vad vårdpersonalen behöver, säger Tove Holmström.
Men hon tillägger att hon förstår behovet av reform och att den säkert också kommer att medföra positiva förändringar.
Uppifrån ned
På individnivå blir mycket oklart in i det sista.
Reformen går uppifrån ner och börjar med definierandet av de fem stora vårdområdena. De 19 produktionsområdena som skall överta hela vårdpersonalen bildas senare, i stort sett på basis av de nuvarande sjukvårdsdistrikten som är 20 till antalet.
Men produktionsområdenas uppgifter konkretiseras möjligen först i oktober 2016 med vårdområdets första ”beslut om att ordna” vården. Beslutet berättar för produktionsområdena precis vad personalen ska uträtta. Då ska den nya modellen fungera bara två månader senare.
Det är för kort tid, skriver också Kommunarbetsgivarna i sitt utlåtande om vårdreformen.
Bara konstaterandet att personalen flyttar som gamla arbets- tagare räcker ju inte. Kommunerna kan behöva behålla en liten del av social- och hälsovårdens personal, administration och stödtjänster, men var gränsen går är oklart.
För Kommunarbetsgivarna framstår kravet på en harmonisering av lönerna som en risk, eftersom förväntningen är att de bara harmoniseras uppåt. Enligt Kommunarbetsgivarnas uträkning i december betyder det tilläggskostnader på upp till 550 miljoner euro.
Fritt fram
Arbetstagarna oroas av en annan sida av reformen: Det blir inget uppsägningsskydd för personalen som det varit vid kommunfusionerna. Det blir varken någon ny period av uppsägningsskydd eller en fortsättning på det skydd som gällt efter nyligen gjorda kommunfusioner.
Förhandlingschef Henrika Nybondas-Kangas på Kommunarbetsgivarna menar att uppsägningsskydd skulle försämra möjligheterna att flexibelt fördela arbetet och att effektivera verksamheten, som ju är ett viktigt syfte med reformen.
– Dessutom är ju sysselsättningen för vårdpersonal generellt ganska bra, vilket också står i propositionen.
Nybondas-Kangas säger att en del av förhoppningarna knyts just till att de större enheterna får resurser till en bättre personalpolitik. I propositionens motiveringar talas det om förbättrade möjligheter att ge de anställda jobb som motsvarar deras yrkeskompetens och önskemål.
MATHIAS LUTHER
