Flyktingbarn behöver stabilitet
Familjegrupphemmet Kotimäki i Sibbo öppnade sina dörrar för ensamkommande barn i oktober. Hemmet ska ge barnen och ungdomarna en stabil grund för ett självständigt liv i Finland.
Den eskalerande krisen i Mellanöstern har lett till att över tretusen ensamkommande barn sökte asyl i Finland 2015. När ett ensamkommande barn anländer till Finland för att söka asyl, har de flera bekymmer. Livet de lämnat bakom sig har präglats av otrygghet. Det kan ha varit fråga om våld eller ett konkret hot mot liv. Barnen kan ha varit tvungna att jobba långa, tunga dagar för att försörja sina familjer. Ibland har de grundläggande mänskliga behoven inte varit garanterade.
Familjegrupphemmet Kotimäkis tjänster produceras av Medivida för Sibbo kommun. För tillfället erbjuder hemmet boende för 28 barn i åldern 13-16, alla pojkar. Av dem är tjugoen bosatta vid Kotimäki, och ytterligare sju på ett annat boende i Hindsby.
Då ensamkommande flyktingbarn anländer till Finland placeras de först på en förläggning avsedd för flyktingar, precis som alla andra asylsökande. Där går de igenom den process som Migrationsverket kräver. Då asylsökningsprocessen påbörjats, omplaceras barnen på familjegrupphem likt Kotimäki.
Bra och dåliga dagar
Vi träffar två handledare och en sjukskötare som jobbar på familjegrupphemmet.
– Pojkarna oroar sig mest för dem som blev kvar i hemlandet, säger Adil Faizulla, handledare på grupphemmet. Det kan vi inte påverka. Det bästa vi kan göra är att försöka lindra deras oro och styra in deras tankar på något annat.
– Pojkarnas välmående har alltid högsta prioritet, säger Faizulla.
– Barnen kan ha bra eller dåliga dagar, men de dåliga är betydligt färre, säger Nina Seeck, också hon handledare. En dålig dag kännetecknas oftast av att de helt enkelt vill vara i fred, inget desto mer dramatiskt.
Anna Johansson är sjukskötare på Kotimäki. Hon har märkt att en del barn fortfarande är oroade över sin framtid, då de flesta asylprocesserna fortfarande pågår.
– Ett av våra främsta mål är att ge ungdomarna en stabil grund för sina självständiga liv i Finland. Pojkarna har tidigare berövats möjligheten att helt enkelt vara barn. En säker miljö som de kan kalla ”hem” är vad Kotimäki ska erbjuda dem.
De flesta, men inte alla, pojkar som bor på Kotimäki har fått uppehållstillstånd.
– Det är ju frågan om barn, så sannolikheten att de kommer att få ett positivt beslut är ganska stor. Hittills har inte ett enda av barnen fått ett nekande beslut, säger Johansson.
– Osäkerheten och oron över vad morgondagen för med sig är inte lika påträngande när barnen väl flyttat in i grupphemmet, säger Seeck. Vi kan påbörja rutiner som ger barnen struktur och eget ansvar.
Vuxennärvaron viktig
Familjegrupphemmet är indelat i tre avdelningar. På varje avdelning jobbar ett antal handledare och en sjukskötare, som hjälper barnen med vardagliga ärenden.
– Varje barn har olika behov. Vårt jobb är att anpassa oss, säger Faizulla. Vi erbjuder en konstant vuxen närvaro som stöd för barnen. De flesta av pojkarna flyttade hit från Mörtträskvägens grupphem, där jag har jobbat tidigare. Ett bekant ansikte ökar känslan av trygghet.
– Vi ordnar hjälp åt var och en. Om ett barn insjuknar kör vi till läkaren, säger Johansson.
Integrering i det finska samhället är en viktig del av verksamheten på grupphemmet. Pojkarna går i skola i det finska lågstadiet i Nickby, där de huvudsakligen lär sig finska.
– Våra pojkar har presterat bra när det gäller att lära sig finska, säger Seeck. De har gjort förvånansvärt stora framsteg under bara ett år.
Fotbollsspel och Playstation
På kvällarna ordnar grupphemmet olika fritidsaktiviteter för barnen.
– De har till exempel ett fritidsrum där de kan spela fotbollsspel på Playstation. Dessutom kan de besöka olika ungdomsgårdar i näromgivningen, där de kan komma i kontakt med andra ungdomar, säger Seeck.
Familjegrupphemmet är nytt och nya fritidsaktiviteter utvecklas hela tiden, bland annat med möjligheter att idrotta. Barnen deltar regelbundet i vardagliga sysslor som städning och matlagning, något de inte alltid gillar.
– De är som alla andra tonåringar i en familj, säger Seeck.
Text: Jon Nyqvist & Roni Kuronen
Tema: Fler artiklar av journaliststuderande
