Allt behöver inte göras svårt
Regeringens interpellationssvar och de övriga riktlinjer för valfriheten som drogs upp i sammanhanget gav mig tillbaka tron på att vård- och landskapsreformen kan genomföras år 2019. Nätt om jämt, men ändå.
I enlighet med de ursprungliga planerna utlovas en övergångsperiod på två år för inrättande av social- och hälsovårdscentraler. Sex månader bestämmer landskapen om själva, men för de 18 följande månaderna måste de anhålla om uppskov. Onödig ny byråkrati, men det har vi ju vant oss vid i den här reformen.
Efter styrgruppsmötena förra veckan står det klart att Nyland kommer att ansöka om och få en övergångsperiod så att både de landskapsägda och de privata social- och hälsovårdscentralerna inleder sin verksamhet 2021.
Pilotlandskap inte realistiskt i Nyland.
Möjligheten att bli pilotlandskap kan vara intressant i glesbygden, men är inte realistiskt i Nyland. Social- och hälsovårdscentralernas omsättning är av miljardklassen och personalstyrkan runt 7 000. En verksamhet av denna storleksklass är inget som en ansvarsfull beslutsfattare börjar bolagisera på några månader i hopp om att få små morotspengar.
Övergångsperioden till början av 2021 räcker enligt vår bedömning till för social- och hälsovårdscentralernas del. Social- och hälsovården kommer i möjligaste mån att överföras som sådan till landskapet i början av 2019. Verksamhetsprocesserna och ledningen förenhetligas gradvis redan vid ingången av 2018.
Hösten 2020 kommer landskapets vårdbolag att köra igång. Till dess har landskapets affärsverk hunnit etablera sin verksamhet. Planeringen av verksamheten i bolagsform inleds naturligtvis genast.
Tidsplanerna för kundsedlarna och de personliga budgetarna som ingår i valfriheten är fortfarande orealistiska. Mina kollegor Timo Aronkytö och Inka Kanerva förklarade ingående i sitt blogginlägg på skärtorsdagen (på finska) varför bolagiseringen kräver en övergångsperiod till åtminstone år 2021. Jag är säker på att regeringen kommer att ändra sina förslag i denna riktning. Förhoppningsvis görs tidsplanen realistisk med en gång, så att saken inte behöver stötas och blötas under de närmaste månaderna och åren.
Storleksklassen på vår budget i Nyland närmar den estniska statens.
Det största problemet i tidsplanerna för vårdreformen gäller för närvarande finansieringen. I Nyland byter 55 000 anställda arbetsplats, landskapets affärsverk blir Finlands största arbetsgivare, storleksklassen på vår budget närmar den estniska statens, och också i övrigt är det fråga om en reform av enorma mått. En så här stor reform kan inte genomföras med talkokrafter.
Hittills har staten finansierat vår reform med 80 000 euro. Tack för det, men framöver behövs det ungefär tusen gånger mer. Den gradvisa övergången till ledning på landskapsnivå och de oundgängliga ändringarna i informationssystemen kräver enligt vår nuvarande uppskattning en finansiering på 68 miljoner euro 2017–2018. ICT-kostnaderna skulle utgöra cirka två tredjedelar av detta belopp.
För att förberedelserna ska kunna framskrida planenligt behöver vi beslut om statlig finansiering redan i maj. Regeringen kunde visa tilltro till reformen genom att anvisa finansiering för förberedelserna redan innan riksdagen har godkänt lagarna.
Pruta inte på finansieringen av förberedelserna.
Till sist ett par vinkar till regeringen. Allt behöver inte göras svårt.
För det första: För att serviceproduktionen tryggt ska kunna överföras till landskapets affärsverk och personalens löner kunna betalas i januari 2019 kan man inte pruta på finansieringen av förberedelserna. Beslut behövs nu, annars inleder landskapen inte sin verksamhet 1.1.2019.
För det andra: En indelning av reformen i faser är en fungerande option och kan genomföras enkelt genom att övergångsperioderna utökas och de byråkratiska ansökningsförfarandena slopas – landskapen vet nog själva vad som är möjligt och vad som inte är det. Framför allt kräver införandet av kundsedlar och personliga budgetar en minst lika lång övergångsperiod som vårdbolagen.
För det tredje: Att lagstiftningen om valfrihet buntats ihop med inrättandet av landskap och överföringen av organiseringsansvaret är inget som bestäms av naturkrafterna utan en politisk tvångstanke. Lagarna om inrättande av landskapen skulle mycket väl kunna behandlas före semesterperioden. Den temporära förvaltningen kunde då planenligt inleda sitt arbete genast efter semestrarna. Valfriheten och andra frågor som inte hör till reformens kärna skulle nog kunna vänta till hösten. Det viktigaste är nu att landskapsvalet kan hållas i januari 2018.
