Så mycket avfall producerar invånare i Helsingforsregionen varje år – resursbrist fortfarande klimatmålens största hinder
Färska utredningar från HRM och bland annat Kommunförbundet visar på positiva trender och utmaningar.
Hushåll i Helsingforsregionen producerar 10 procent mindre blandavfall än för tre år sedan, meddelar samkommunen Helsingforsregionens miljötjänster (HRM).
I fjol producerade varje invånare i medeltal 130 kilo blandavfall på årsbasis. I HRM:s tidigare undersökning 2018 var den siffran 144 kilo.
HRM:s slutsats är att invånarna i regionen sorterar sitt avfall bättre. Undantaget är dock småhusägarna. Bland dem ökade mängden blandavfall, jämfört med för tre år sedan. I alla andra fastigheter minskade mängden blandavfall – och främst i fastigheter som rymmer 5–9 bostäder.
Undersökningen visar alltså att mängden blandavfall ökar ju mindre fastighet det handlar om. I fastigheter med över 19 bostäder producerar invånarna i medeltal 119 kilo blandavfall per år. I småhushåll är siffran 193 kilo.
Sedan i fjol våras har varje husbolag med minst fem bostäder avfallskärl för blandavfall, bioavfall, kartong-, glas- och plastförpackningar och småmetall (konservburkar, lock och kapsyler).
HRM:s projektchef Leena Tuominen säger att sorteringskärlen funnits längst i stora fastigheter. Där har invånarna sorteringsvanan inne, medan småhusägare tvingas frakta förpackningsavfall till skilda insamlingsställen, kompostera bioavfallet eller beställa skilda avfallskärl för det.
Bioavfallet utgör också den störta delen av blandavfallet, nästan 40 procent. Varje invånare i Helsingforsregionen slänger runt 51 kilo bioavfall per år.
Ju större kommun desto bättre klimatarbete
Samtidigt visar Kommunförbundets, Finlands miljöcentral SYKE:s och Naturresursinstitutet LUKE:s utredning att upp till 80 procent av finländarna bor i en kommun som har ett klimatmål.
Utredningen gällde hur klimatpolitiken etablerats i kommunerna och visar bland annat att antalet klimatexperter i kommunerna har fördubblats under de senaste sex åren. Enkäten, som gjordes under slutet av fjolåret, besvarades av 105 experter från 96 kommuner.
Ju större kommun det är fråga om, desto vanligare är det med klimatarbete, enligt utredningen. Majoriteten av kommuner med över 10 000 invånare har ett klimatmål, medan mindre kommuner mera sällan har det.
I södra Finland har man redan gjort klimatarbete en längre tid, men även kommunerna i norra Finland har aktiverat sig i klimatarbetet, särskilt under de senaste åren.
Upp till 80 procent av dem som besvarade enkäten ansåg att resurserna för klimatarbetet är alldeles för små. De största utmaningarna var enligt respondenterna brist på resurser, ringa intresse bland beslutsfattarna samt polariseringen av klimatdebatten.
Klimatarbetet i kommunerna fokuserar vanligtvis på att motverka klimatförändringen, men däremot är anpassningen till klimatförändringen – till exempel beredskapen för extrema väderfenomen – fortfarande i startgroparna i de flesta kommuner.
Pauliina Jalonen, specialsakkunnig i klimatpolitik vid Kommunförbundet, säger i ett pressmeddelande att kommunernas målinriktade klimatarbete har breddats under de senaste åren.
– Resursfördelningen är dock en utmaning för att målen ska kunna genomföras. Dessutom förändras omvärlden för klimatpolitiken snabbt, vilket påverkar genomförandet av kommunernas klimatarbete, berättar.
Ungefär en fjärdedel av respondenterna understödde en klimatlagstiftning som vore förpliktande för kommunerna, vilket skulle bidra till resursfördelningen för klimatarbetet.
