Vården behöver konkreta kvalitetsmätare
Det finns inget politiskt intresse i Finland att definiera vårdkvalitet. Den slutsatsen drar omvärldsanalytikern Björn Sundell i en färsk pamflett utgiven av tankesmedjan Magma.
Sundell har plöjt igenom det tusen sidor långa lagförslaget till vård- och landskapsreform och inte hittat ett enda entydigt kvalitetskrav i själva lagtexten.
– Märkligt, säger Sundell. Vi talar trots allt om århundradets största administrativa reform i Finland.
I lagstiftning är det brukligt att definiera målsättningar, minimikrav och kvalitetsmått. Så icke i vård- och landskapsreformen.
– Lagstiftaren nöjer sig med att upprepa att vården i Finland är av god kvalitet och kommer att vara det också när reformen är genomförd. Men vad är god vård? Det definieras överhuvudtaget inte i förslaget till landskaps- och vårdlagar.
Diskussionen kring vårdreformen har främst handlat om kostnadseffektivitet. Målsättningen med reformen är att dämpa kostnadstrycket inom vården med 3 miljarder euro fram till år 2029.
– Den siffran verkar vara det enda konkreta mätbara målet, konstaterar Sundell.
I pamfletten God vård – också på svenska efterlyser Sundell tydliga och konkreta mått för vårdkvalitet.
– Utan kvalitetsmått är det svårt att veta om reformen höjer eller sänker kvaliteteten på vården, påpekar han.
Nationellt kvalitetsregister behövs
Sundell efterlyser ett nationellt finländskt kvalitetsregister för vården. Liknande kvalitetsregister finns i övriga Norden och Sverige har kommit längst. Det svenska kvalitetsregistret Öppna jämförelser innehåller jämförbara uppgifter om vård och behandling av hundra olika sjukdomar i vårdinrättningar i hela Sverige.
Sundell noterar med tillfredsställelse att också riksdagens social- och hälsovårdsutskott i sitt betänkande om vård- och landskapsreformen efterlyser kvalitetskriterier. I synnerhet när valfriheten i vården blir verklighet behöver konsumenterna enkla, jämförbara fakta när han eller hon ska välja vårdproducent.
– Utan faktabaserad, lättillgänglig information blir vi konsumenter beroende av vårdproducenternas marknadsföring, säger han och varnar för en utveckling där vårdproducenterna poängsätts på nätet på samma sätt som hotell och restauranger.
Sundell understryker att språket är ett kvalitetskriterium, inte bara en lagstadgad rättighet.
– Inom vården är kommunikationen viktig för att slutresultatet ska bli bra. Förstår patienten och vårdpersonalen inte varandra, är risken för missförstånd och fel stor. Därför är språket ett kvalitetskriterium.
Reformen driver kvalitetsfrågor
Pia Maria Jonsson, ledande sakkunnig vid Institutet för hälsa och välfärd (THL) arbetar med kvalitetsfrågor på THL. Hon anser liksom Björn Sundell att vårdreformen fokuserat för ensidigt på ekonomi och vårdkostnader.
– Men, påpekar hon, reformen driver också vissa kvalitetsfrågor. I lagtexten finns det till exemepl skrivelser om att landskapen ska göra återkommande uppföljningar av vården. För att kunna göra detta behövs det mätmetoder och kvalitetsindikatorer.
Enligt Jonsson har beslutsfattarna börjat inse att vårdreformen måste följas upp med hjälp av vårdkriterier.
Vad gäller språket som kvalitetskriterium håller hon med om att språket är ett mått på kvalitet.
– En viktig faktor för den subjektiva kvalitetsuppfattningen är bemötandet i vården, och där är språket avgörande, säger hon.
Paradigmskifte pågår
Marina Kinnunen, direktör för Vasa sjukvårdsdistrikt och förändringsledare i Österbotten, säger att det finns en risk för att kvalitetskriterier kan styra utvecklingen åt fel håll. Så har det gått med centraliseringsförordningen, som definierar minimiantalet operationer per år inom medicinska specialiteter.
– Resultatet av förordningen är att sjukhusen nu har börjat operera fler patienter än förut för att komma upp till miniminivån. Och det var ju inte avsikten, säger hon.
Pamfletten God vård – också på svenska innehåller också en analys av vård- och landskapsreformen ur ett kommunalt perspektiv. Författaren, tidigare kommundirektören, Michalel Djupsjöbacka ser reformen som ett fundamentalt paradigmskifte, där makten och pengarna går flyttas från kommunerna till landskapen och centralmakten.
– Den offentliga sektorn i Finland är sällsynt dåligt förberedd på detta paradigmskifte, anser han.
Här kan du ladda ner pamfletten.
