Tio punkter - så kan barnskyddet bli bättre i landskapen
Barnskyddet är sårbart och lider på många håll i Finland av resursbrist. I t.ex. Pargas har den sista socialarbetaren vid barnskyddet sagt upp sig och läget beskrivs som katastrofalt. Hur kan barnskyddet bli bättre i och med landskapsreformen? Aila Puustinen-Korhonen, sakkunnig i barnskyddsfrågor vid Kommunförbundet listar tio förutsättningar.
1 Planering av servicenätverk
Ett effektivt barnskydd förutsätter att barnskyddet kvarstår som närservice. Det är ett arbete i vardagen i hemmen, skolorna och dagvården. Om arbetet fjärmas från vardagsmiljön höjs tröskeln för att ta kontakt med barnskyddet ytterligare, anmälningarna kommer med fördröjning och familjernas situation blir kronisk. Det leder i sin tur till att barnskyddet har sämre möjligheter att hjälpa.
– Praktiska erfarenheter har visat att klienterna inte beger sig långa vägar efter barnskydd.
2 Fördelning av resurser
Man måste lyckas fördela resurserna mellan de kurators- och psykologtjänster som kvarstår i skolorna i kommunerna och landskapets affärsverks socialtjänster för familjer. Genom att slå ihop resurser och utnyttja dem förnuftigt stärks kompetensunderlaget inom barnskyddet och det blir mindre ensamarbete för personalen.
– Det finns risk att resursbristen inom barnskyddet i kommunerna förflyttas till landskapet. Ett frågetecken är var kommunernas läroanstalter ska få tag på ansvariga skolkuratorer med socialarbetarbehörighet.
3 Multiprofessionella team
Inom landskapen bör det skapas multiprofessionella barnskyddsteam, multiprofessionella team för bedömning av servicebehovet och resursteam för att utjämna arbetstoppar och tillfällig frånvaro. Det multiprofessionella teamarbetet minskar belastningen i arbetet och stärker yrkeskunnigheten. Det kan troligen också minska personalomsättningen och förbättra kvaliteten när de anställda inte byts ut hela tiden.
– Om skapandet av team inte lyckas, överförs de nuvarande arbetsmetoderna som bygger på ensamarbete och hård belastning till landskapen och då går utvecklingen inte i önskad riktning, säger Puustinen-Korhonen.
4 Socialvårdslagen
Man bör säkerställa att verkställigheten av socialvårdslagen som trädde i kraft år 2015 fortsätter. Om det misslyckas, ökar klientströmmarna till barnskyddet.
5 Ansvarsfördelning
Ansvarsfördelningen, samarbetsstrukturerna och verksamhetsformerna mellan kommuner, landskap och vårdcentraler ska vara tydligt överenskomna och alla aktörer ska vara medvetna om dem. Om vi lyckas med detta får vi ett starkt samarbete mellan elevhälsan i kommunerna och studerandehälsovården och socialtjänsten i landskapet.
– Om detta inte lyckas ökar däremot klientströmmen från skolorna till socialarbetet inom landskapets affärsverk i form av bedömningar av servicebehov och klientströmmarna leds till affärsverket. Barn och unga etableras då som klienter inom socialvården och det tidiga stödet försvagas. Kostnaderna ökar.
6 Kontaktytor
I samband med vårdreformen borde man göra ett försök att lösa problemet i kontaktytan mellan barnskyddet och psykiatrin.
– Nu bor närmare hälften av Finlands befolkning i kommuner där barn ofta placeras i vård utanför hemmet på grund av att mentalvårdstjänster för barn inte är tillgängliga. Ärendena avancerar inte inom familjerådgivningstjänsterna och den specialiserade sjukvården tar inte hand om alla som är i behov av tjänsterna.
7 Skyldighet att göra en anmälan
Man bör öka förståelsen för skyldigheten att göra en anmälan i enlighet med barnskyddslagen både till barnskyddet och till polisen. Barnskyddets uppgift och verksamhetsprinciper bör också redas ut.
– På grund av många olika rädslor låter många som är anmälningsskyldiga bli att göra anmälan. Det här förorsakar fördröjningar i servicen och kan äventyra barnens säkerhet.
8 Samarbete och kommunikation
Endast var tredje tillhandahållare av barnskydd bedömer att samarbetet med hälso- och sjukvården fungerar väl och utan dröjsmål.
– Man borde satsa på utvecklingen av samarbetet och kommunikationen med hälso- och sjukvården, småbarnspedagogiken och skolan. Det här är en utmaning i uppbyggnaden av den kommande social- och hälsovårdsstrukturen.
9 Teamarbete i landskapen
Varje affärsverk borde bygga upp ett mångprofessionellt teamarbete mellan polisen, hälso- och sjukvården och socialarbetet, så att av misstankar om misshandel av barn och sexualbrott mot barn kunde utredas bättre och fördröjningar i förundersökningen och i stödet till familjen inte försvårar barnets och familjens liv oskäligt mycket.
10 Övervakning av privata tjänster
Det ska finnas klara kvalitetskriterier och konkurrensutsättningen ska skötas på central nivå. Det är viktigt att granska tjänsterna grundligt före upphandlingsbeslutet och inte göra upphandlingar på basis av dokument.
Det kommande affärsverket borde ha tillräckliga och mångsidiga tjänster i egen regi, så att man inte blir beroende av privata tjänster när det gäller tjänster för en såhär sårbar klientgrupp. Övervakningen behöver förbättras och organiseras på landskapsnivå i samband med social- och hälsovårdsreformen. Man vill snarare minska än öka användningen av privata tjänster.
– Situationen där små kommuner är tvungna att köpa tjänster för att de inte har egna försvinner när tillhandahållaren i och med social- och hälsovårdsreformen blir landskapet, säger Puustinen-Korhonen.
