Ju allvarligare sjukdom desto viktigare är det gemensamma språket mellan läkaren och patienten, skriver Heidi Bengts, överläkare i onkologi vid Vasa centralsjukhus i en blogg för Lääketiede tänään.

– För en orolig och ångestfull patient kan språkkunskaperna gå tillbaka till samma nivå som hos ett litet barn och budskap som hen i vanliga fall skulle förstå kan bli obegripligt. I svaga stunder kan människan bäst ta till sig information på det egna språket, skriver Bengts i sin kolumn.

Hon tar avstamp i kampen för att behålla dygnet runt-jouren vid Vasa centralsjukhus i samband med jourreformen och refererar till forskning om hur språk påverkar vården och relationen mellan läkare och patienter i USA, t.ex. då engelskspråkiga läkare vårdat spansktalande patienter.

Bengts poängterar att situationen i Österbotten skiljer sig mycket från den i USA och att de flesta svenskspråkiga i Finland också talar finska.

– Då det handlar om allvarliga diskussioner som t.ex. beslut att inte återuppliva eller beslut om att gå inför terminalvård räcker  ändå inte svaga språkkunskaper eller diskussion via en sköterska till för patienten eller de närstående, skriver Bengts.

I Finland är det bara Helsingfors universitet som har lov att utbilda läkare på svenska. Bengts välkomnar ändå initiativet från Åbo universitet att låta läkarstudenterna genomföra en del av sina studier vid Vasa centralsjukhus där de samtidigt kan öva sig på att vårda patienter på svenska.

– Det är fullt möjligt att lära sig en tillräcklig språkkunskap för att diskutera också svåra sjukdomar och diagnoser med patienterna. Språket behöver inte vara fint. En rädd patient förstår bäst om man använder sig av korta, enkla och konkreta fraser och att upprepar och sammanfattar ofta. Genom övning kan  läkare lärare sig diskutera med patienter som har annat modersmål än de själva, skriver Bengst.

 

 

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *