"Vårdreformen hotar försvaga kommunernas ekonomi och finansiella ställning"

Kommunernas och städernas synvinkel har inte uppmärksammats tillräckligt i utkasten till social- och hälsovårdsreform, anser Kommunförbundet och kräver att kommunernas och landskapens särförhållanden bör beaktas i vårdreformen.

Reformen bör trygga en nära koppling mellan social- och hälsovårdstjänsterna och den basservice kommunerna ansvarar för.

– Kommunförbundet välkomnar att reformen begränsats till endast social- och hälsovården och räddningsväsendet och att man frångått en lagstadgad särskiljning av organiserings- och produktionsuppgifter. Det är också motiverat att ha en särlösning för Nyland, som har väldigt avvikande förhållanden, men regionala särdrag borde beaktas också på andra håll i landet, säger Kommunförbundets vice verkställande direktör Hanna Tainio.

Den grundläggande lösningen i lagutkasten är schematisk och de föreslagna metoderna räcker inte till för att trygga samarbetet mellan social- och hälsovårdstjänsterna och den basservice som kommunerna ansvarar för. Detta äventyrar reformens centrala mål att minska skillnaderna i invånarnas välfärd och hälsa, särskilt i stora städer och växande stadsregioner, anser Kommunförbundet.

De föreslagna strukturella lösningarna och systemet för styrning av tjänsterna och finansieringen, till exempel de begränsade möjligheterna att anlita privata sektorn och den tungrodda statliga styrningen av investeringar, tryggar inte i tillräcklig utsträckning att reformens mål uppfylls.

Finansieringens konsekvenser för kommunerna är oroväckande

Särskilt oroväckande är hur de val som gjorts i fråga om finansieringen och egendomsarrangemangen kommer att påverka kommunernas och städernas livskraft, investeringsförmåga och finansiella ställning.

– Det föreslagna finansieringssystemet och de val som gjorts i fråga om finansieringen leder till en situation där alla ekonomiska förändringseffekter i praktiken gäller kommunerna, vilket innebär att den kommunala ekonomin fungerar som utjämnare av effekterna. Detta i kombination med förslagen om egendomsarrangemang hotar leda till en situation som är ohållbar för kommunerna och skapar osäkerhet för dem, säger Kommunförbundets vice verkställande direktör Timo Reina.

Reformen får inte påverka kommunernas ekonomiska balans. Reformen påverkar skatteinkomsterna och statsandelarna för kommunerna och kan medföra stora förändringar i förhållandet mellan skatteinkomster och statsandelar. Även om utgångspunkten och målet för reformen är att förändringarna i kommunernas ekonomi ska vara så små som möjligt jämfört med nuläget, har de betydande konsekvenser för kommunernas finansiella ställning.

Den försvagade kommunekonomin och coronapandemin försvårar också reformkalkylerna. Pandemin påverkar städernas och kommunernas inkomster och utgifter åren 2020–2022. De överförings- och utjämningsmekanismer som blir kvar i kommunernas statsandel som en bestående del av reformen kan därför inte basera sig på uppgifterna för dessa år.

Realistisk tidsplan behövs

Tidsplanen för reformen innehåller flera betydande risker, särskilt för vårdlandskapen som kör igång från ett splittrat utgångsläge. Tidsplanen för reformen borde omprövas som helhet så att den på ett trovärdigt sätt tryggar planeringen och genomförandet av förändringarna utan att äventyra kontinuiteten i serviceproduktionen. I tidsplanen borde man också beakta att de korringeringsbehov som framkommer i remissbehandlingen ska hinna beredas.

– Kommunerna har inte tagits med i beredningen av reformen och därför är det viktigt att de orosmoment som kommunerna lyfter fram i remissbehandlingen tas på allvar och att lösningar söks tillsammans i den fortsatta beredningen, säger Kommunförbundets styrelseordförande Joona Räsänen.

Vårdlandskapet borde också ha möjlighet att utgående från sina egna premisser göra bedömningar och ingå avtal med kommunerna om skötseln av uppgifterna. Landskapen borde kunna överföra organiseringsansvar till kommunerna i den omfattning de bedömer vara ändamålsenlig och mot ersättning kunna åta sig att sköta också andra än kommunernas frivilliga uppgifter.

Kommunförbundets styrelse behandlar utlåtandet 24.9.