Världen förändras – tryggheten består

Rådgivningen är en av de mest uppskattade av de kommunala social- och hälsovårdstjänsterna. Föräldraskapet har ändrat form, men den nyblivna familjens behov av trygghet och råd består.

Tre månader gammal. Sin ringa till trots ålder är det redan Bonnie Forsströms femte besök på barnrådgivningen vid Ystadsgården i Ekenäs.

I väntrummet springer två flickor omkring i cirklar och den tredje, lillasyster, blir ammad i mammas famn. Systrarna springer genast fram och granskar lilla Bonnie.

Rådgivningsbesöket löper som på räls.

”Tillväxt bra. Helammas. Huden fin. Pigg och spänstig. Huvudet följer med fint. Svänger mot sidorna. Hittat händerna. Vaccineras.”.

Rådgivningskortet fylls i av hälsovårdaren Lotta Mannström, som har arbetat med både mödra- och barnrådgivning i över 20 år. Hon gillar att ha båda delarna, eftersom hon då får lära känna familjen redan under graviditeten. Det ger henne en helhetsbild av familjen.

I dag ska Bonnie vaccineras. Inte helt oväntat hörs hjärtskärande gråt så fort nålen tränger genom huden. Mamma försöker trösta så gott det går medan två sprutor sticks, en i vart ben.

– Hon är otröstlig, konstaterar mamma Karolina Örnmark medan hon klär på dottern sin sparkdräkt.

– Är allt bra annars? frågar Lotta Mannström.

– Jodå. Hon har blivit medveten om sina händer, så nu stoppar hon dem hela tiden i munnen, svarar mamman.

Tvåbarnsmamman Karolina Örnmark minns själv när hon besökte Ystadsgården som barn. För henne finns det ett visst nostalgiskt skimmer över platsen. Det märks att hon gillar rådgivningsbesöken.

– Det är roligt att följa med hur mina barn växer och utvecklas. De var båda små när de föddes, under tre kilo. Det har varit viktigt att kolla att de får i sig mat som de ska, säger hon.

Hon är väldigt nöjd med rådgivningen och tycker den gett henne mycket nyttig information.

– Fast man inte nödvändigtvis har något problem så är det ändå skönt att få bekräftelse på att allt är bra och att man gör rätt. Det är roligt att jämföra de två syskonen i hur de växer och utvecklas.

Den erfarenheten delar Karolina Örnmark med många andra småbarnsföräldrar i vårt land. Av de kommunala social- och hälsovårdstjänsterna är det nämligen just barn- och mödrarådgivningen som uppskattas allra mest av finländarna. Det här framgår bland annat av de klientundersökningar som forskningsprogrammet ARTTU har gjort.

Av dem som använde barn- och mödrarådgivningen år 2015 ansåg 86 procent att tjänsterna var av hög kvalitet. 79 procent uppskattade tillgängligheten, det var lätt att få tid till rådgivningen.

Finns det någonting du skulle önskat mera information om vid rådgivningen?

– Jag är väldigt intresserad av hur kemikalier påverkar i vardagen, eftersom jag själv jobbar med miljöfrågor. Barnprodukter innehåller kemikalier. Vad borde man tänka på under graviditeten om smink och tvättmedel och övrigt som man använder?

Mammor i grupp

Med första dottern Frida, 3 år, gick Karolina Örnmark en föräldrakurs. Där gick man igenom allt från tandvård och babymassage till förlossning och barnskötsel. 

Via kursen hittade hon andra mammor som hon ännu har kontakt med via en Whatsapp-grupp. Där dyker det upp frågor som till exempel: ”Har någon tips för när barnet är snuvigt?” eller ”Vill någon komma med till parken?”.

Gruppen fungerar även som stöd om man haft en jobbig period med sitt barn. Man kan dela sina erfarenheter och se om andra gått igenom någonting liknande. Hon nämner trotsåldern som exempel. 

– Under hösten då min första dotter föddes träffades mammagruppen nästan varje vecka. Träffarna utgjorde veckans höjdpunkt, vi var åtta mammor och nio barn. Under föräldrakursen var också papporna med.

Dagens föräldrar har många järn i elden

Hälsovårdaren Lotta Mannströms arbetsbild har ändrat med åren. Nuförtiden krävs det mer än bara måttband och våg på rådgivningen.

– Betoningen på sociala relationer och psykiska faktorer har ökat. Ibland kan jag nästan känna mig som en psykolog. Jobbet kräver väldigt mycket energi, redan en enda familj kan ibland få mig att känna mig helt utmattad! säger hon.

– Vi gör olika ”screeningar” över hur folk mår psykiskt och hur man har det i familjen. Mammorna fyller i frågeformulär tillsammans med sin partner. Dessa frågor kan få föräldrarna att prata om saker hemma som de annars inte skulle.

 

Lotta Mannström förundrar sig över hur mycket tid telefonerna stjäl av föräldrarna. Det här är tid som är bort från barnet.

 

– Dessutom sprids informationen på olika grupper och diskussionsforum blixtsnabbt och ingen kan kontrollera den.

– Det senaste som har varit på tapeten är blodet. Mitt i allt ska alla kontrollera ferritinvärdet, det vill säga järnreserverna i kroppen. Varifrån har den idén kommit? Det finns inga vetenskapliga belägg för att man skulle behöva kontrollera allas järnreserver. Vi tar hemoglobinet och därmed punkt.

Lotta som själv inte är aktiv på Facebook ser hur sociala medier ställer krav på föräldrar om hur de ska uppfostra sina barn.

– Man tror att man ska prestera och göra vissa saker. Ett barn behöver inte ha fem hobbyer och resa hit och dit. Stanna upp i situationen och var närvarande, det räcker.

– Det finns folk som kommer hit och säger att de har så fullt upp att de är helt slut. Är det så illa ska man stanna upp och fråga sig ”Vad är det som behövs just nu i vårt liv?”.

Det är viktigt att lyssna på kroppen och låta saker och ting ske, menar hon.

– När man är gravid och ska föda kan man inte ha full kontroll över situationen. Det gör att många människor blir frustrerade.

Hon berättar att papporna numera är mycket mer engagerade och att de ibland kommer ensamma till rådgivningen.

– Jag brukar tänka på den tiden när papporna fick se sitt nyfödda barn genom en glasruta. Nuförtiden är nästan varenda pappa med på förlossningen.

Det gula rådgivningskortet

Från och med i höst finns det ett könsneutralt rådgivningskort också på svenska. Till skillnad från de gamla rosa (flicka) och ljusblåa (pojke) rådgivningskorten är det nya svenska könsneutrala kortet gult.

Det är Kommunförbundets svenska team som trycker upp och distribuerar rådgivningskortet – och en mängd andra svenska blanketter – till de tvåspråkiga kommunerna.

Kommuntorgets moderskapslediga redaktionschef Linda Grönqvist var en av pådrivarna när Kommunförbundets svenska team beslöt att lansera det nya könsneutrala rådgivningskortet.

På finska har det funnits ett könsneutralt grönt rådgivningskort sedan 2015. Linda Grönqvist tyckte att det var trist att utvecklingen släpade efter på svenskt håll.

– Det är roligt och viktigt att vi också fått ett könsneutralt kort på svenska, säger hon.

Linda Grönqvist baby har fått ett grönt kort eftersom familjen använder en finskspråkig barnrådgivning. Grönqvist tror att det kan finnas en liten grupp som i början tycker det är trist att rådgivningskorten är könsneutrala, men hon tror att det med tiden blir det nya normala.

Att man fortfarande har ett papperskort berättar kanske om hur stort känslovärde det ligger i själva kortet.

– Jag tycker egentligen inte det är superviktigt vilken färg kortet har, men som mamma till ett litet barn, blir man översköljd med alla möjliga ljusröda och ljusblåa saker ändå. Det finns sådant som inte behöver vara kodat enligt kön, så till exempel rådgivningskortet. Därför tycker jag det är onödigt att understryka barnets kön på rådgivningen.

Grönqvist tänker ett steg längre och frågar sig varför man i dagens läge ens behöver bära omkring på ett fysiskt kort. Hon skulle hellre ha ett digitalt rådgivningskort för att slippa komma ihåg att ta det med sig.

– Att man fortfarande har ett papperskort berättar kanske om hur stort känslovärde det ligger i själva kortet. Färgen kanske är viktig för dem som tycker att det alltid har varit så, som har flera barn som haft samma kort.

Vad tycker mammorna i Ekenäs?

– Jag skulle kanske ha valt det gula kortet om båda mina barn hade erbjudits det. Bara för att jag tycker bäst om den färgen. Det viktigaste är att låta barn vara barn och inte leda in dem i vissa roller. Hos oss finns det både bilar och dockor och alla får välja vad de vill, säger Karolina Örnmark.

– Det skulle vara roligt om alla hade likadana kort. Jag gillar inte riktigt gult, säger Jenna Seuranen som väntar på sin tur med lilla Oliver i famnen.

I Ekenäs är det tills vidare bara ljusröda och ljusblåa rådgivningskort som gäller. Ingen har frågat hälsovårdaren Lotta Mannström om några alternativ.

– Jag tror att det är mera inne i städerna som färgen på korten är föremål för diskussion. Jag förstår inte riktigt tanken med ett könsneutralt rådgivningskort. Vi är nog lite gammalmodiga här i Raseborg tror jag, skrattar Mannström.

– Men självklart kommer vi att börja erbjuda de gula korten. Vi har dock ännu kvar av de gamla i reserverna, säger hon.