Wideroos räknar ner efter tjugo år i granitborgen

Ulla-Maj Wideroos.
Ulla-Maj Wideroos.
17.2.2015

SFP-politikern Ulla-Maj Wideroos har börjat räkna ner. 
Nu återstår cirka 20 dagar i riksdagen. Och hon kommer inte 
att ställa upp i kommunalpolitiken i hemorten Närpes.

Tjugo år som riksdagsledamot betyder en stor del av ett liv. Wideroos säger att hon är både trött och sliten och att hon i vår ska ta timeout; segla i grekiska arkipelagen, sköta trädgården, golfa och – åtminstone under en tid – ha middagen klar då maken Ben kommer från jobbet.

Under de sista dagarna denna riksdag har kvar avgörs hur du och jag ska vårdas i framtiden. Wideroos tror fortfarande att den stora social- och hälsovårdsreformen kommer att hinna godkännas. Samlingspartiet har varit mest kritiskt till lagförslaget och det har tippats att partiet kunde passa på att profilera sig just på kommunernas roll i framtiden.

– Det parti som fäller vårdreformen skapar en svår situation inför nästa regeringsbildning, säger Wideroos och hänvisar till den breda parlamentariska grupp som jobbat fram förslaget och som hon själv varit medlem i.

Trots att hon hellre skulle ha sett en modell som bygger på starka kommuner försvarar Wideroos lagförslaget.

– Ingen kan säga att social- och hälsovården fungerar bra 
i dag. Vi behöver en utjämning och större områden.

 ”Siffrorna håller inte”

Efter att lagförslaget blev offentligt har kritiken varit enorm. Speciellt upprörande har listan på vinnare och förlorare varit. De som skött sin vård bra och har låga kostnader blir betalare och tvärtom. Wideroos varnar dock för att stirra sig blind på siffrorna i detta skede.

– Siffrorna håller inte. Vårdområdena är så olika. Många fler faktorer måste beaktas och en annan finansieringsmodell måste hittas, säger Wideroos.

Som bäst finns lagförslaget hos riksdagens grundlagsutskott som står inför uppgiften att göra nya tolkningar av grundlagen. Social- och hälsovården utgör ungefär 50 procent av den kommunala budgeten. Kan man ta bort pengarna och beslutsrätten från kommunerna och fortfarande säga att den kommunala självstyrelsen som stadgas i grundlagen finns kvar?

Å andra sidan har vi paragraf 19 i grundlagen som stadgar att var och en har rätt till social- och hälsovård var man än bor i landet. Med fem stora vårdområden ska välståndet nu fördelas jämnare i landet. Modellen påminner om centerns Landskapsmodell och gillas också av vänsterpartierna.

– Med så stora vårdområden och produktionsområden blir de små partierna utanför. I det västra vårdområdet får SFP max två representanter men ingen i det södra vårdområdet, säger Wideroos.

Hennes uppgift har varit att kämpa för att vården på svenska ska garanteras. Därför innehåller lagförslaget nu språknämnder, på vardera vård- och produktionsområdesnivå. Nämndens uppgift är att ge rekommendationer om hur vårdbehovet ska tillgodoses för den svensktalande befolkningen.

– Jag insåg vad som höll på att hända med vårt inflytande. Vem ska bedöma vårdbehovet på svenska om inte vi själva, säger Wideroos.

Modellen med svenska nämnder gick igenom i regeringen och medlemmarna kommer att utses av partierna enligt det väljarstöd man fick i valet.

– Jag är en varm förespråkare av den offentliga sektorn. Nu blir det en modell där offentligt, privat och tredje sektorn ska komplettera varandra, säger Wideroos.

Det finns alltså  ingen fog för oro att den tredje sektorn som  bland andra Folkhälsan ska försvinna.

Hälsocentraler i farozonen

Kritiken mot lagförslaget har ändå varit massiv, inte minst 
i Österbotten. Förutom de grundlagsenliga frågorna har man varit orolig för att närservicen ska försämras. Hur det blir i praktiken besluts i vårdområdena enligt Social- och hälsovårdsministeriets plan. Produktionsområdena ska sedan organisera tjänsterna. Och pengarna  som bekostar det hela – de kommer som tidigare från kommunerna.

– Det är bekymmersamt att vårdområdena får så stor makt. Allt beror på vilka beslut som tas i vårdområdena och vilket uppdrag produktionsområdena sedan får. Jag tror inte att till exempel åldringshem och äldreboenden försvinner från närområdena. Men nätet av hälsocentraler kommer säkert att påverkas. Men alla hälsocentraler kommer inte att vara bemannade med läkare som i dag. Vi kommer antagligen att ha serviceställen med rådgivning lokalt.

Wideroos manar nu kritikerna att vara ärliga.

– Alla hälsocentraler fungerar inte perfekt i dag. Det måste vi erkänna. Vi måste också erkänna att det behövs en utjämning med större områden. Men, starka primärkommuner med bibehållen makt hade räckt alldeles bra till, säger Wideroos och funderar på de tjugo år som gått.

– Mycket blev ogjort och det känns jobbigt. Vi har för många fattiga människor som har det knappt, ta till exempel ensamförsörjare. Att ingen ska lämnas ensam är på hela samhällets ansvar och handlar om politisk vilja.

Ett stort problem är också att antalet barn som omhändertas ökar.

– Vi har en lag på gång som ska öka möjligheten att få hemservice i hemmet. Att man kunde satsa mera på förebyggande hjälp i hemmet för hela familjen.

Bland de positiva sakerna hon jobbat med under åren finns språkfrågorna.

– Jag är mycket glad och stolt över tvåspråkighetsstrategin som regeringen godkände. Trots en negativ debatt ser man ljusglimtar.

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här