Valfrihetslagen på utlåtanderunda - många frågor ännu öppna
Lagen om valfrihet skickas nu ut på utlåtanderunda. Kommunerna och andra har möjlighet att svara fram till 28.3. Enligt ett pressmeddelande fån Finansministeriet och Social- och hälsovårdsministeriet kommer paragraferna att preciseras ännu under remissbehandlingen.
Remissenkäten består av 24 frågor varav en del är på en mer övergripande nivå och handlar bl.a. om ifall man tycker att valfrihetslagen ger kunden tillräcklig möjlighet att välja sina tjänster, om reformen minskar hälsoskillnaderna och om reformen skapar förutsättningar för att uppnå målet om att bromsa upp kostnadsökningen med 3 miljarder euro.
Andra frågor handlar om detaljer i lagutkastet, t.ex. om bestämmelserna om direktvalstjänster är tillräckligt tydliga till den del det är fråga om vilka tjänster som hör till dem som omfattas av valfrihet och som ska bolagiseras och vilka som ska produceras av landskapets affärsverk.
Preciseringarna som kommer ännu under remissbehandlingen gäller bland annat landskapets skyldigheter att styra och följa upp systemet med kund- och betalsedlar. Även konsekvensbedömningarna blir färdiga i sin slutliga form efter remissbehandlingen.
Remissfrågorna och allt bakgrundsmaterial hittar du på svenska här.
Vad handlar valfriheten om – förklaringar och öppna frågor
Regeringens förslag till hur valfriheten ska se ut har inte förändrats nämnvärt sedan de riktlinjer som publicerades i december. Grundidén är följande:
Val av social- och hälsovårdscentral
Alla invånare väljer själv vilken social- och hälsovårdscentral och tandklinik som man listar sig hos. Man kan välja mellan offentliga och privata producenter så länge de är listade och godkända av landskapet. Om man inte väljer social- och hälsovårdscentral själv väljer landskapet centralen för en. Landskapet ska då välja den central som är närmast eller bäst tillgänglig för patienten. Man väljer social- och hälsovårdscentral för ett år i taget. Social- och hälsovårdscentralerna får ersättning av landskapet enligt hur många klienter som listar sig hos dem.
Öppna frågor: Finns det risk för att de privata social- och hälsovårdscentralerna försöker locka till sig friska klienter som inte har ett stort behov av vård för att maximera sin vinst? Kommer klienterna att ha tillräcklig information för att välja social- och hälsovårdscentral?
Val av övriga producenter med betalsedel
Social- och hälsovårdscentralen erbjuder betalsedlar som klienterna kan använde för olika tilläggstjänster. Om klienten t.ex. kommer till social- och hälsovårdscentralen på grund av ryggvärk och blir rekommenderad fysioterapi kan klienten antingen välja att gå i fysioterapi i social- och hälsovårdscentralen eller hos någon annan producent som också är listad och godkänd som producent av landskapet. Social- och hälsovårdsenheten ger då klienten en betalsedel som täcker kostnaderna. Eventuellt kan klienavgifter tillkomma. Tanken är att det här systemet ska göra det möjligt för små producenter att komma med på marknaden.
Öppna frågor: Är det i social- och hälsovårdscentralernas intresse att aktivt marknadsföra möjligheten att söka sig till andra producenter av tilläggstjänster via betalsedlar? Kommer det att finnas producenter på alla håll i Finland eller blir valfriheten verklighet bara i en del landskap?
Specialiserad vård och komplicerade fall via landskapets affärsverk
Social- och hälsovårdscentralerna har hand om primärvården. Svårare fall och specialiserad vård går via landskapets affärsverk som gör en bedömning av vård- och servicebehov. Affärsverket ger sedan beroende på behovet service själv, en klientsedel eller gör upp en personlig budget för klienten. En personlig budget görs till exempel upp för klienter inom äldreomsorgen och funktionshinderservicen som har ett stort och mångfacetterat servicebehov. Klienten kan köpa tjänster med klientsedel eller personlig budget var som helst i Finland.
Öppna frågor: Vad händer om den personliga budgeten överskrids? Hur förhåller sig systemet med personlig budget till systemet med närståendevårdare? Enligt en artikel i Kuntalehti kan det uppstå kostnader på hundratals miljoner euro om närståendevårdarna säger upp sina kontrakt och istället ansöker om personlig budget.
