Det har gått tio år sedan staden Raseborg blev till. Tre kommuner blev en då Ekenäs, Karis och Pojo slog samman sina krafter och antog namnet på bygdens medeltida slott. Nu firas tioårsjubileet med nytt stadshus.

– Förväntningarna var stora. Raseborg skapades under en tid när recessionen var som störst. Tre primärkommuner, alla med ett stort kumulativt underskott. Vi startade inte under goda stjärnor, säger Ulf Heimberg, viceordförande i Raseborgs stadsfullmäktige (SDP).

När Raseborg blev till var det som att komma till en arbetsplats där allting var huller om buller, beskriver han det som.

– Den första perioden hade stadsstyrelsen och fullmäktige fruktansvärt långa möten. Det är ju genom att prata om skillnader i perspektiv som man kommer till lösningar, säger Linnea Henriksson (SFP) som sitter i stadsstyrelsen.

Linnea Henriksson är forskare och universitetslärare i offentlig förvaltning vid Åbo Akademi.

Henrikssons första mandatperiod i fullmäktige var även den nybildade staden Raseborgs första.

– Onekligen sker en kommunsammanslagning av den här kalibern inte utan gnissel. Allting ska harmoniseras – stadgor, arbetssätt och personal, säger Henriksson.

– Ekonomin är fortfarande inte bra, tillägger hon.


Heimberg berättar om de praktiska problemen med datateknik och fakturor. 

– Byggnadsloven låg på fel fot och ingen visste var man skulle börja reda upp det hela, säger han. 

Då beslutet om sammanslagningen togs rådde det blandade känslor.

– För dem som röstade emot var det ju jobbigare. Men jag tycker inte det rådde dålig stämning, säger Henriksson.

Själv är hon hemma från Österbotten och har bott i Ekenäs sedan 2005. Det är en orsak till att hon inte sett någon dragkamp mellan de forna kommunerna.

– Jag har inte uppfattat någon större lokal dragkamp. Men ställer du frågan till en Pojobo, så tror jag att många uppfattar att de förlorat mycket. Det har funnits en hel del fördelar med sammanslagningen i termer av investeringar i infrastruktur, men det gläder inte dem som uppfattar att deras inflytande har minskat. 

Heimberg som är hemma från Ekenäs ser däremot att det tagit tid för människor att anpassa sig och skapa en ny lokalidentitet.

”Vi kämpar på”, säger veteranpolitiker Ulf Heimberg.

Han ser att invånarna har funnit staden som sin egen, oberoende om man bor i Ekenäs, Karis eller Pojo.

– De stora dragkamperna håller småningom på att suddas ut. Det finns inte längre någon viss stadsdel som drar ifrån eller blir förfördelad. Det har både politiker och tjänstemän nu kommit ifrån, säger han.

Staden vuxit till sig mentalt konstaterar Heimberg.

– Vi har en mera positiv syn i dag än för tio år sedan.

Pojo drabbades hårdast

Roger Hafström (Saml) är stadsfullmäktigeledamot från Pojo. Han ser få goda saker med att Pojo blev en del av Raseborg.

– Det fanns ingen annan utväg för Pojo än att gå samman. Det togs lån på lån och ingen tänkte efter. Pojo var i stort sett i samma situation som Raseborg är i dag. Karis var i en liknande situation medan Ekenäs var starkare.

Efter fusionen försökte Hafström kämpa för Pojos del.

– Demokratin var inte på topp då. Det var Ekenäs som styrde till stor del. Vi gjorde allt för att hålla kvar skolorna i Pojo.

Roger Hafström är taxiföretagare i Pojo med 30 år av kommunalpolitik bakom sig.

Hafström räknar att det i dag finns fem förtroendevalda från Pojo i Raseborgs stadsfullmäktige.

– Vi har alltid varit väldigt vänliga mot tvåspråkigheten i Pojo. I Raseborgs fullmäktige är det annorlunda, mötesdokumenten är inte alltid översatta. I Pojo gick allting fullständigt på två språk.

Hafström minns hur Pojo en gång i tiden var en av södra Finlands rikaste kommuner när fabrikerna etablerade sig i Fiskars och Billnäs.

– Nu är centrum tomt och den vardagliga servicen lyser med sin frånvaro, säger han.


Kallar du dig själv för raseborgare?

– Jag har ibland överraskat folk med att uttryckligen kalla mig för raseborgare. Jag minns att det var någon som konstaterade att “det var första gången jag hört någon kalla sig det”, säger Henriksson.

– Jag är både Skogbybo, Ekenäsbo och raseborgare. Det beror på vilket sammanhang jag rör mig i. Tant Agda i Bromarv är Bromarvbo, men hon är också raseborgare. Det är så vi vill ha det, alla ska få ha sin särprägel, säger Heimberg.

– Man måste ju det, men det är lite svårt, säger Hafström.

Firar med nytt ståtligt stadshus

Tioårsjubiléet till ära invigdes det nya stadshuset som tidigare fungerat som psykiatriskt sjukhus. Här sitter nu 140 tjänstemän under samma tak.

– Det är kanske är det snyggaste i hela Finland. Det är modernt och till råga på allt så har de ekonomiska kalkylerna inte överskridits, säger Heimberg.

Raseborgs utmaningar…

Hafström: Raseborgs sjukhus är mycket viktigt för Pojoborna. Det är svårt för äldre människor att ta sig från Pojo någonstans när taxisystemet dessutom inte fungerar.

Henriksson: Raseborg som helhet lider av centraliseringen. Vi har för mycket institutioner och för lite folk och centraliseringstrenden har blivit kraftigare efter sammanslagningen. Sist och slutligen är det bättre att få vara herre över sitt eget öde och att själv få välja vem man vill leva med.

Heimberg: Staden är bättre rustad i dag än vad den var 2009. Vi är inte rika och vi har en hög skattesats. Vårt största problem är att utflyttningen är större än inflyttningen. Det föds för lite barn. Vi har sparat våra småskolor, men onekligen kommer en omstrukturering ändå att komma.

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *