Rikspolitiken satte sin prägel på kommunal- och välfärdsområdesvalet
Kommunforskaren Siv Sandberg (t.h.) tillbringade söndagskvällen i tv-studion, här tillsammans med Svenska Yles journalist Freddi Wahlström och forskarkollegan professor Åsa von Schoultz. Bild: Skärmdump Yles sänding 13.4.2025
Det blev ett protestval med regeringens nedskärningspolitik som måltavla. Den slutsatsen drar statsvetaren Siv Sandberg, universitetslärare i offentligt ledarskap vid Åbo Akademi.
– SDP:s frammarsch blev starkare än vad jag förutspådde innan valet. Socialdemokraternas väljarstöd överträffade ju med råge de siffror som opinionsmätningarna utlovade, säger Sandberg.
Enligt henne har det blivit allt svårare att kalibrera väljarunderstödet i förhållande till valdeltagandet. Därför slår prognoserna ibland fel.
– Vi bevittnar nu ordentliga maktskiften i flera större städer där SDP har övertagit Samlingspartiets position som kommunens största parti. Det är anmärkningsvärt.
Vad beror SDP:s framgång på?
– SDP lyckades med sin kandidatnominering i de större städerna och så var partiet bra på att skapa en regering-oppositionskonstellation i valdebatterna, vilket gynnade dem.
Handlar det om ett bestående maktskifte och trendbrott?
– Det tror jag inte. Den finska politiken präglas numera av vågrörelser där makten skiftar från val till val. I årets kommunal- och välfärdsområdesval ser vi helt tydligt att rikspolitiken har spelat in och påverkat valresultatet.
Trots maktskiftet kan det hända att det blir relativt få förändringar i den förda politiken i vissa städer.
– I till exempel Åbo har ju Socialdemokraterna och Samlingspartiet länge haft en allians och samarbetat tätt kring frågor som gäller detaljplanering och stadsutveckling. Jag misstänker att det samarbetet kommer att fortsätta som tidigare, trots att SDP nu är stadens största parti.
Fotarbetet glömdes bort
En annan valskräll var Sannfinländarnas kraftiga kräftgång.
– Sannfinländarna har inte lyckats etablera stabila lokala organisationer, trots att de har haft nästan 15 år på sig sedan den stora valsegern i riksdagsvalet. Partiets fotarbete på fältet har uteblivit, vilket hade en ödesdiger inverkan på valresultatet.
Det usla gräsrotsarbetet syntes bland annat i mängden kandidater som nominerades. Sannfinländarna tappade över 2000 kandidater i detta val.
– Sannfinländarna valde att tala om vikten av nedskärningar under valkampanjen. Det hade gynnat dem om de i stället hade talat om kommunernas hantering av invandringsfrågor eftersom kommunerna nu har mer att säga till om i just de frågorna.
Centern tog revansch
I en riksomfattande kontext är det framför allt Centern som lyckades göra revansch på Sannfinländarnas bekostnad.
– Centern lyckades kommunicera behovet av lokal närservice och kritisera följderna av centraliseringen. Retoriken kring behovet av mormosrallyn och 60 kilometers bilfärd för ett blodprov tog skruv i välfärdsområdesvalet.
Centern stärkte nu ställningarna i framför allt små kommuner på landsbygden och periferin där partiet lyckades återta mandat som tidigare innehades av Sannfinländarna.
– Centern valde att koncentrera sig på sina starkaste områden i valet. Partiet saknar fortfarande inflytande i landets största städer. Enda undantaget utgörs av Uleåborg där de har ett starkt fotfäste i fullmäktige.
SFP drabbades av domänförluster
Protestvalet drabbade vissa regeringspartier hårt. Enligt Sandberg klarade sig SFP ändå hyfsat.
– Det blev plus på en del ställen och minus på andra ställen. På grund av dåliga valresultat i Helsingfors och Åbo är styrelseplatsen i vågskålen i bägge städer. Partiet har svårt att värna om sitt väljarstöd i kommuner där befolkningen växer, vilket leder till minskat inflytande framför allt i huvudstadsregionen.
Till SFP:s bakslag hörde även två domänförluster i Österbotten.
– SFP förlorade sin majoritet i Österbottens välfärdsområdes fullmäktige. Och i Jakobstad förlorade SFP mandat till Kristdemokraterna, vilket påverkar maktbalansen i fullmäktige.
Tvivelaktig legitimitet
Det låga valdeltagandet fortsätter att vålla huvudbry. Valdeltagandet i kommunalvalet sjönk nu med 0,9 procentenheter till 54,2 procent, vilket väcker frågor om representativitet och demokratins framtid.
– Vårt låga valdeltagande avviker från trenden i övriga nordiska länder. I Sverige är valdeltagandet över 80 procent i kommunalvalen och i Danmark överstiger valdeltagandet 70 procent.
I eftersatta områden i många förorter är valdeltagandet exceptionellt lågt.
– Forskningen visar att socioekonomiska faktorer inverkar på valdeltagandet. Bland vissa invandrargrupper kan valdeltagandet vara så lågt som 20 procent. Vi måste utvärdera vårt valsystem och se till att fler röstar i framtida val. Annars förlorar valen legitimitet.
