Lapplands ålänningar visar vägen för byarna

19.3.2012

Kommundelsförvaltning har varit en utmaning för politiken allt sedan 1970-talet då den skrevs in i lagen. Äldre kommunpolitiker och tjänstemän är skeptiska, eftersom det finns så få exempel på att det fungerar. Men det finns åtminstone ett.

Staden Rovaniemi är till sin yta ungefär lika stor som landskapet Österbotten. Området Yläkemijoki i Rovaniemis sydöstra hörn har sedan 1993 en egen områdesnämnd som sköter om en stor del av den dagliga kommunala servicen.
– Man har kallat oss ’Lapplands ålänningar’, säger nämndens sekreterare meeri vaarala. Till vardags är hon rektor för grundskolan i området.
Ålänningar är i Lappland föremål för avundsjuka och ibland är också Yläkemijokiborna det.
Men med lite fantasi kan man se också positiva paralleller.
De nio byarna har med sin gemensamma nämnd och en god portion fan anamma stakat ut ett eget revir för sig. De har rentav lite autonomi med en egen inte alls obetydlig budget ur stadens kassa, knappt två miljoner per år.

Med god hushållning och praktiska lösningar har området lyckats hålla kvar dagis, grundskola upp till nionde klass, bibliotek, medicinskåp, turistbyrå, hantverksstuga, livsmedelsaffär, bensinstation och busstation. Det mesta ligger vid ett vägkors i byn
Vanttauskoski 52 kilometer från Rovaniemi centrum, skolan med utsikt över Kemi älvdal i söder.
Meeri Vaarala säger att tjänstemän från den gamla staden Rovaniemi (före fusionen 2006) inte alltid förstod vad det betydde att Yläkemijoki hade en egen ekonomisk resurs.
– Det har också sagts att Yläkemijokiborna får extra service, säger hon.
Men det är egentligen fråga om att man ordnar saker just så som de måste ordnas i en glesbygd.
– Vi har till exempel beslutat oss för att ge ungdomarna möjlighet att stanna på ungdomsgården och koka mat åt sig efter skolan och sedan ta bussen hem senare på kvällen. Varför?
För att de kanske har 30-40 kilometer hem och man kan inte tänka sig att de åker dit och äter middag för att sedan komma tillbaka för något slags kvällsaktiviteter.
– Det här gör att vi satsar lite mera per ungdom här än i Rovaniemi centrum. Men här finns inga andra fritidsaktiviteter. Då får det kosta lite mera.
– Å andra sidan har vi sparat genom att församlingen och vi delar på samma ungdomslokal, och vår och församlingens ungdomsledare samarbetar.

Vinden har vänt i Rovaniemi. Kommunens sektornämnder accepterade med långa tänder att Yläkemijokinämnden övertog en del av deras budget och beslutanderätt. Bara tekniska nämnden sade blankt nej, och hälsovårdsnämnden har hållit i sina läkares tjänster.
– Yläkemijoki områdesnämnd är faktiskt den enda som aldrig har överskridit sin budget, säger Vaarala.
Nämnden var trots det i motvind ända tills nyligen. År 2009 började Rovaniemi planera en ny nämndstruktur som skulle utgå från åldersgrupper istället för de traditionella sektorerna, och då skulle också den enda områdesnämnden stryka på foten.
Men i slutet av 2011 vände vinden och nu står Yläkemijoki istället modell för resten av kommunen. Den preliminära planen är att bilda ytterligare fem sådana nämnder kring perifera byar som definierats som byar med service. En serie förberedande möten har inletts i vinter.

Yläkemijokimodellen har också nationellt nämnts som ett inspirerande exempel. En som intresserat sig för den i flera år är forskaren ritva pihlaja. Hon är sekreterare för regeringens landsbygdspolitiska samarbetsgrupps temagrupp för medborgaraktivitet. Hon har också deltagit i ett par projekt på Kommunförbundet.
I januari besökte hon för första gången Yläkemijoki och Rovaniemi för att med egna ögon och öron bilda sig en uppfattning om modellen.
– Det verkar absolut fungera, och den har ju gjort det redan i nästan tjugo år. Yläkemijokiborna säger att det antagligen skulle se mycket bedrövligare ut i trakten utan nämnden, säger Pihlaja.
Hon påpekar att nämnden inte bara fördelar service, den har också uppgiften att verka som näringsutvecklare.
Hennes intryck är att Yläkemijokiborna med att vara aktiva har lyckats påverka sina egna existensvillkor.
– Det är också iögonfallande att det här finns många bybor som är välinformerade, aktiva, deltagande. Det hänger inte på någon enskild, det finns flera axlar som bär bördorna.

Men det finns fortfarande allmänna frågor som modellen inte besvarar. Hur gör man då försörjningskvoten i kommunerna fortsätter att försämras och det allt tydligare blir bara knapphet att fördela? Vem besluter då?
Hittills har nämnden alltid hållit sin budget, och kommunen har i sin tur aldrig kört över nämnden och byarna. Kommunstyrelsen har inte ändrat på nämndens beslut, och fullmäktige har besatt nämndposterna med de personer som byarna föreslagit.
Då nämnden fungerar som kommundelsförvaltning medför det frågor om demokratin. Politiken skapas av personer som inte valts vid allmänna och hemliga val utan vid stormöten i byarna.
Ritva Pihlaja påminner om att den finländska demokratin i åratal ansetts lida av ett alldeles annat problem nämligen att röstningsaktiviteten sjunker och att folk tappar intresse för partierna.
En mycket konkret utmaning blir också hur man klarar all gränsdragning om det som nu är ett undantag blir allmän praxis.
– Det blir en rejäl omorganisering i stadens beslutsfattande om man får sex sådana här lokala nämnder istället för en. Det påverkar arbetet i alla nämnder och i såväl stadsstyrelse som fullmäktige, säger Pihlaja.

Områdesnämnden för Yläkemijoki bildades 1993 i den dåvarande Rovaniemi landskommun som en del av frikommunsförsöket. Då landskommunen och Rovaniemi stad slogs ihop 2006 fick nämnden leva vidare i den nya staden.
Nämnden fungerar som beställare av servicen för området, som produceras av kommunen centralt. Den kan också i vissa fall beställa av privata producenter.
Yläkemijoki är inte en historisk enhet utan utgörs av byarna Tennilä, Viiri, Vanttauskoski, Vanttausjärvi, Pekkala, Juotas, Autti, Pirttikoski och Pajulampi. De ligger utmed Kemi älv och riksväg 81 mellan Rovaniemi och Kuusamo. En tionde by närmare Rovaniemi lämnades utanför eftersom man menade att den är mera orienterad mot Rovaniemi.
Det bor nu ungefär drygt 1 000 personer i Yläkemijoki och 5 000 i de övriga byarna. Hela Rovaniemi har 60 000 invånare. Landsbygden avfolkas fortfarande.

TEXT: MATHIAS LUTHER  FOTO: RITVA PIHLAJA

Artikeln ursprungligen publicerad i Fikt 2/2012