Jämför hur stödet för partier skiftade – "soffliggarpartiet" förlorade endast i 23 kommuner mot det största partiet
Centerns Antti Kaikkonen och Hilkka Kemppi är nöjda med valresultaten. Bild: Lehtikuva
Många valde att inte rösta. Men i vilken kommun och i vilket område var soffligarna flest?
Text Antti Kähkönen / Suomen vaalidata, Kommuntorget Grafik Suomen vaalidatapalvelu
Valdeltagandet i kommunalvalet 2025 blev exceptionellt lågt. Bara 54,2 procent av finländarna använde sin rösträtt. Det är nästan en procentenhet färre än år 2021, då valdeltagandet var det lägsta på 70 år.
– Det är en mycket stor besvikelse, säger Kommunförbundets verkställande direktör Minna Karhunen.
Det högsta valdeltagandet registrerades i Larsmo (77,7 %) och det lägsta i Kajana (45,3 %). Sju kommuner hade ett valdeltagande på över 70 procent – år 2021 fanns det tio sådana kommuner. Samtidigt var valdeltagandet under 50 procent i hela 31 kommuner jämfört med 24 i föregående val. Valdeltagandet i hela landet blev 54,2 procent. På 10 i topp-listan kom bland annat Utsjoki, Gustavs, Grankulla och Kinnula, medan det lägsta antalet röster räknades i Fredrikshamn, Suonenjoki, Nurmes och Vanda.
Valdeltagandet ökade i 120 kommuner (41 procent av kommunerna) och sjönk i 166 (57 procent av kommunerna). I sex kommuner var valdeltagandet oförändrat. Valdeltagandet ökade mest i Ranua och sjönk mest i Pyhäranta.
– Även om det totala valdeltagandet inte steg, arbetar många kommuner målmedvetet och förtjänstfullt för att främja invånarnas delaktighet och deltagande i valet, säger Kommunförbundets forsknigschef Marianne Pekola-Sjöblom.
Förutsättningen för en livskraftig demokrati är att invånarna är delaktiga i den.
– När allt färre utövar sin rösträtt finns det en risk för att beslutsfattandet fjärmar sig från vardagen. Kommunpolitiken behöver försvarare – vanliga människor som är intresserade av gemensamma angelägenheter, säger Minna Karhunen.
Antalet kandidater och valdeltagandet har en direkt koppling till kommunens livskraft.
– Om folk inte ställer upp och röstar, finns det anledning att fråga sig om de längre anser att deras egen kommun är viktig, säger Karhunen och fortsäter:
– Det är oroväckande om lokala beslut inte längre väcker engagemang och intresse. Var och en av oss använder kommunala tjänster, även om vi inte tänker på det. I kommunerna fattas det beslut om många frågor som är avgörande för en smidig vardag.
Lågt valdeltagande
I kommunvalen var det så kallade soffliggarpartiet det mest populära i 269 kommuner, och endast i 23 kommuner fick det mest populära partiet fler röster än antalet röstberättigade som avstod från att rösta. I diagrammen i artikelns senare del ser du hur det mest populära partiets stöd jämför sig med den andel väljare som beslutade att inte nyttja sin rösträtt, i olika regioner och kommuner.
Valdeltagandet sjönk i kommunvalen men steg i välfärdsområdesvalen. I samband med valdeltagandet talas det ofta om soffliggarpartiet samt om väljare som byter parti. Soffliggarstödet var 45,8 procent. På riksnivå fick soffliggarna dubbelt så många “röster” som det mest populära partiet SDP, som fick 23 procent av rösterna.Riks
Rikssiffran för valdeltagandet döljer dock stora skillnader mellan olika kommuner. I stora kommuner är konkurrensen mellan partierna hård och inget parti lyckas vanligtvis få en så stor marginal gentemot de andra att det skulle kunna dominera kommunfullmäktige. Ofta ligger flera partier inom en marginal på fem till tio procentenheter.
I många små kommuner ligger politiken i händerna på ett enda parti, till den grad att det är mer populärt än soffliggarpartiet. De kommunernas antal är 23 – främst de som styrs av SFP och Centern. I dessa små kommuner röstar man mangrant, och bristen på alternativ dämpar inte entusiasmen även om kandidaterna bara kommer från några få partier. I dessa kommuner röstar vanligtvis tydligt mer än hälften av de röstberättigade, eller – som i fallet med Larsmo, där KD är det största partiet – nästan fyra av fem röstberättigade.
I stora städer där samtliga riksdagspartier ställer upp med kandidater och många av dem till och med med fulla listor är valdeltagandet betydligt lägre trots ett intensivare kampanjarbete. I Vanda där valdeltagandet är det lägsta bland de stora städerna (45,7 procent medan soffliggarpartiet “fick” 54,3 procents stöd), förlorade det mest populära partiet – det vill säga SDP, med 30,5 procent av angivna röster och 13,7 procents stöd av alla röstberättigade – mot soffliggarpartiet med hela 40 procentenheter av de röstberättigades röster.
När man går från kommunnivå till röstningsområdesnivå finns det, alltså också utanför de kommuner där SFP, Centern och KD är starka, vissa områden där toppartiet fick fler röster än soffliggarna. Överraskande nog överträffades soffliggarna även på några områden med lägre valdeltagande i Esbo och Helsingfors där valdeltagande på kommunnivå ligger långt efter de mest aktiva kommunerna.
Även om Helsingfors och Esbo – och det största partiet Samlingspartiet – i helhet ligger långt efter det sofliggarnas väljarstöd, lyckades partiet ändå slå soffliggarna i vissa röstningsområden där både partiets stöd och valdeltagandet var mycket höga. Exempelvis i Westend i Esbo samt i Svedängen och Munksnäs i Helsingfors lyckades Samlingspartiet tydligt slå soffliggarna. Dessa röstningsområden är demografiskt homogena och deras befolkning räknas bland landets mest högutbildade och välbärgade.
När man betraktar spridningsdiagrammen där de cirklar som representerar kommuner och röstningsområden arrangeras från vänster till höger längs den horisontella axeln (valdeltagande) märker man att de höjer sig längs den vertikala axeln – en axel som visar skillnaden mellan det mest populära partiets stöd och soffliggarnas stöd.
Ju högre valdeltagandet är, desto lägre blir naturligtvis soffliggarpartiets stöd. En annan faktor är hur koncentrerade rösterna är till ett enda ledande parti. Om rösterna är mycket jämnt fördelade mellan partierna (t.ex. 26–25–25–24 procent, och valdeltagandet når upp till 78 procent), skulle det soffliggarna just och just vinna över det största partiet, eftersom man i jämförelsen med sofliggarpartiet räknar utifrån andelen av de röstberättigade.
För att illustrera sambandet mellan att dsoffliggarpartiet besegras och valdeltagandet, skulle man kunna dra en linje genom paren av kommuner och röstningsområden – från det nedre vänstra hörnet till det övre högra hörnet. Då framgår det att särskilt röstningsområdena i Helsingfors och Esbo, där Samlingspartiet segrar över soffliggarna följer denna trend. I dessa områden är valdeltagandet cirka 75 procent eller högre.
Däremot lyckas Centern och SFP pressa ner soffliggarpartiets stöd i vissa röstningsområden redan från och med ett valdeltagande vid cirka 55 procent. Vissa centrumgröna och SFP-gula cirklar som representerar röstningsområdena vunna av SFP eller Centern, sticker ut från den underliggande klustern av röstningsområden och avviker uppåt från trenden. Samma mönster observeras i Larsmo röstningsområden för kristdemokraterna. I dessa områden är stödet så koncentrerat till ett enda parti – som ofta får över hälften eller till och med nästan alla angivna röster så som SFP i Vörå – att det räcker för att vinna över soffliggarpartiet, trots att valdeltagandet är lågt.
Om man klickar på alla andra partiers cirklar förutom SFP:s nedanför rubriken i artiklens första diagram får man fram alla kommuner där SFP var största partiet. Av dessa 23 kommuner var ett dussin sådana där SFP förlorade till soffliggarpartiet, som mest i Vasa med 33,9 procentenheter och som minst i Kaskis med 10,0 procentenheter. Förutom Jakobstad ligger dessa alla utanför Österbotten.
I elva kommuner där SFP var största partiet lyckades det besegra soffliggarpartiet. Dessa ligger främst i Österbotten, med två undantag: i Ingå och Grankulla i Nyland. Som starkast jämfört med soffliggarpartiet var SFP i Korsnäs, där valdeltagandet var relativt högt, 68,8 procent, och SFP:s understöd 93,9 procent. Av alla röstberättigade röstade 64,0 procent på SFP.
Av alla 23 kommuner där något parti lyckade besegra soffliggarpartiet vann SFP elva, Centern nio, Samlingspartiet, Kristdemokraterna och utomparlamentariska grupperingar en.
