”Jag har inga fördomar mot Soini”

Mats Löfström. Foto: Jonas Ström
Mats Löfström. Foto: Jonas Ström
12.5.2015

Det viktiga är inte vilken riksdagsgrupp man tillhör, utan att få till stånd ett bra samarbete kring de åländska frågorna. Det säger Ålands nya riksdagsledamot Mats Löfström, som har fått flankstöd av såväl partiledare som sina företrädare i sitt val av grupptillhörighet.

I korridorerna är det inte helt lätt att hitta och alla vrår och hörn har han ännu inte hunnit bekanta sig med. I väntan på att den nyligen anställda assistenten ska börja får han dessutom själv hålla koll på sina möten och besök, något som onekligen försvåras av att it-systemet plötsligt råkar krångla inför den inbokade intervjun.

Men det är inte bara för 31-åringen Mats Löfström som situationen är ny. För Åland som helhet var det högst ovanligt att den sittande riksdagsledamoten, Elisabeth Nauclér, inte blev omvald. Det andra är att Svenska folkpartiet, som den åländska ledamoten traditionellt har delat grupp med, inte finns med i regeringsförhandlingarna.

Oroad över att det åländska inflytandet minskar uppmanade lantrådet Camilla Gunell (S) nyligen Löfström att överväga ett byte till Centerns riksdagsgrupp. Den åländska ledamoten, menar hon, borde inte sitta i opposition utan vara med på regeringens sida.

Löfström, som har en bakgrund inom Åländsk center men också har varit aktiv i SFP, har klart och tydligt meddelat att han inte tänker göra det. Han menar att det skulle sända fel signaler om svenskan och skada den goodwill som byggts upp hos SFP-ledamöterna.

– När det har varit kärvt så har SFP:s ministrar oftast gjort en stark insats för Åland och skulle jag nu vända dem ryggen så skulle det inte kännas bra. Man måste också tänka på att det finns ett liv efter den här regeringen.

Han drar paralleller till 1970-talet då SFP senast satt i opposition.

– Då löste man det så att den åländska ledamoten röstade med regeringen och hade ett utvecklat samarbete med den, även om man satt kvar i Svenska riksdagsgruppen. Min utgångspunkt är att ha samma system.

Han säger att han har fått uppbackning av sina tre senaste företrädare Nauclér, Roger Jansson och Gunnar Jansson.

– Där har vi 32 år av erfarenhet och allihop sade att det här är rätt sätt att resonera. Det är väl mest Camilla Gunell som ser någon dramatik i det här, det gör varken jag själv eller någon annan jag har talat med.

Inga fördomar

Samma signaler har han fått från Centerns ordförande Juha Sipilä och Samlingspartiets Alexander Stubb, som han har träffat under pågående regeringsförhandlingar. Under ett möte med Sipilä i lördags föreslog partiledaren till och med att Löfström skulle få delta i Centergruppens möten när åländska frågor behandlas.

– Vi konstaterade att den åländska riksdagsledamoten har en speciell roll i riksdagen. Man är inte med i det maktpolitiska spelet mellan de finländska partierna, och det är just därför det är regeringen man ska samarbeta och jobba med kring åländska frågor. Det är vi helt överens om, säger Löfström.

– Men det är klart att jag också med en bakgrund i Åländsk center annars har goda förbindelser till det partiet.

Han medger ändå att det blir en större utmaning utan SFP i regeringen.

– SFP:s ministrar har oftast en djupare kännedom om hur det åländska samhället fungerar än de flesta andra partier. Så informationsbehovet är större.

Den tredje partiledaren som deltar i regeringsförhandlingarna, Sannfinländarnas Timo Soini, pratade han senast med innan regeringsbasen var klar.

– Men det är också på agendan. Jag vill inte ha några fördomar mot honom, eller någon annan för den delen.

Självstyrelselag central fråga

Den stora frågan under Löfströms mandatperiod är en revidering av den åländska självstyrelselagen, där tanken är att ge landskapet rätt att själv besluta om att ta över lagstiftningsmakt från riket, bland annat gällande beskattningen. Därför hoppas han likt sin företrädare Elisabeth Nauclér få en plats i grundlagsutskottet.

– Det är där som reformarbetet kommer att landa när regeringen avger propositionen, så det är ganska naturligt att vilja sitta med och påverka arbetet.

Under förra mandatperioden hoppade SFP:s Mikaela Nylander in för Nauclér när bland annat social- och hälsovårdsreformen behandlades i grundlagsutskottet. Någon motsvarande överenskommelse har än så länge inte diskuterats.

– Det blir i så fall aktuellt först när regeringen är klar. Men jag är naturligtvis ytterst medveten om alla de viktiga frågor som i övrigt behandlas i utskottet, och  den åländska ledamoten har förstås ett ansvar att bevaka hela riksdagsgruppens intressen i ett utskott. Det är alldeles självklart för mig.

Löfström är åtminstone garanterad en plats i stora utskottet, där han kommer att dra nytta av erfarenheterna från sitt förra jobb som specialmedarbetare för EU-parlamentarikern Nils Torvalds (SFP).

– Brysselerfarenheten är som helhet bra att ha med sig i riksdagen. Väldigt mycket av  riksdagsarbetet påverkas av EU. I stora utskottet är den kunskap jag har fått från EU-parlamentet ovärderlig.

Å andra sidan är inte heller huvudstaden någon främmande plats. Löfström hann bo tio år i Helsingfors innan han packade väskan och flyttade till Bryssel.

Inget motsatsförhållande

Att utöka Ålands självstyre handlar enligt Löfström inte om några ekonomiska motsatsförhållanden. Han betonar att det ligger i Ålands intresse att det går bra för Finland och i Finlands intresse att det går bra för Åland.

Öriket har arbetslöshet på bara 3,8 procent och det görs stora bygginvesteringar.

– Framtidstron och sysselsättningen kommer bland annat av att Åland är självstyrt. Men det finns inte ett motsatsförhållande som man ska måla upp mot Helsingfors, utan jag vill tro att det ligger i bådas intresse att hitta en bra lösning.

– Jag tror till och med att regeringen nu skulle kunna utnyttja Åland bättre genom försöksverksamhet i samråd med landskapsregeringen och lagtinget. Om det finns något inom skattepolitiken som man skulle vilja pröva sig fram på så vore Åland ett perfekt testområde.

Finns det något motsvarande man kunde göra på kommunalt håll?

– Eftersom kommunerna är åländsk behörighet och modellerna redan nu skiljer sig åt så tror jag inte det. Ur det perspektivet är det förstås redan en testverksamhet. Men vi har sjukvården och gymnasiestadiet på landskapsnivå, så om det är en sådan modell man vill gå in för i Finland så kan man så klart titta på Åland. Men jag tror inte att det är aktuellt och det är inte heller min sak att uttala mig om kommunerna, utan det är lagtingets och landskapsregeringens roll.

 

 

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här