Hur ska en tvåspråkig kommun i framtiden kunna betjäna den lokala språkliga minoriteten? En pinfärsk Magmarapport föreslår att Folktinget  tar initiativ  till en doktrin för tvåspråkiga förvaltningsmodeller. Magmautredarna presenterar fyra modeller för nio tvåspråkiga områden.

Tankesmedjan Magmas utredare Marcus Henricson och Jan-Erik Enestam presenterade på tisdagen rapporten ”Ett språk eller två? Förvaltningsmodeller i tvåspråkiga kommuner”. De är ute i exakt rätt tid. Många är oroliga för hur tvåspråkigheten ska skötas i framtiden.  Utredarna säger nu att det behövs klara modeller för de stora förvaltningsreformer som väntas i Finland de närmaste åren.

Din kommun på kartan

kommunkartan-special

Kommunkartan samlar fakta om kommunerna på ett lättbegripligt sätt. kommuntorget.fi/kartan

– Hur modellen får vårddistrikten än ser ut kommer vi att se ett flera kommunsammanslagningar. Vi behöver modeller för hur service på två språk ska skötas, oberoende av hur strukturerna och kommunernas roll ser ut i framtiden, säger Henricson.

I det ljuset är känns diskussionerna om experiment och flexibla lösningar helt rätt, de tvåspråkiga regionerna är ju väldigt olika varandra.

– En bra början, vi har beaktat och försökt förutspå regeringsbilden då vi utarbetat rapporten. Nu diskuterar vi enligt samma linjer som regeringsförhandlarna i vår rapport även om de inte tänkt så mycket just på språkfrågan. Vi visar hur man med enkla medel kan organisera förvaltningen så att den betjänar på två språk, säger Henricson.

Fakta

Antalet kommuner har minskat från 432 till 317 mellan 2005 och 2015. 32 tvåspråkiga kommuner har 1,7 miljoner invånare.

En paragraf i språklagen förutsätter  sedan 2014  att den nya kommunen alltid blir tvåspråkig när enspråkiga och tvåspråkiga kommuner slås samman. Sådana kommuner blir bestående tvåspråkiga.

Utredarna analyserar situationen i nio regioner i Finland där en eller flera kommuner är tvåspråkiga. Områdena är definierade enligt Statistikcentralens indelning av landet i ekonomiska regioner. I Magmarapporten granskas Karlebyregionen , Jakobstadsregionen, Vasaregionen, Sydösterbotten, Åboregionen, Åboland, Västra Nyland, Helsingforsregionen och Östra Nyland. Betingelserna för de olika regionerna är väldigt olika, den gemensamma nämnaren är tvåspråkigheten.

– Det är synnerligen viktigt är att förstå att de tvåspråkiga regionerna i Finland är väldigt olika. De behöver olika modeller för att kunna säkra servicen, och lagstifnting som möjliggör modellerna, säger Henricson.

Som exempel på olikheten tar han Åboregionen och Åboland. I den första är endast Åbo stad tvåspråkig med 5,6 procent svenskspråkiga. I Åboland igen med kommunerna Kimitoön och Pargas är 61 procent svenskspråkiga.

– Också i Nyland är regionerna väldigt olika. Helsingfors har 37 000 svenskatalande som utgör sex procent av befolkningen. Men tittar vi på de fjorton kommuner som utgör Helsingforsregionen är antalet svenskspråkiga 82 000, konstaterar Henricson.

Utredarna visar nu med fyra modeller för hur man enkelt och logiskt kan organisera förvaltningen så att servicen ges också minoritetens språk.

modeller

Modell 1
Språkligt autonoma nämnder eller sektioner tex utbildnignen, tex Esbos svenska rum

Modell 2
En språklig matrisorganisation används bl a i Helsingfors kyrkliga samfällighet

Modell 3
Närfullmäktige med olika språklig status kunde tillämpas i tex Vasaregionen om kommunerna går samman. Den modellen bygger på en av utredarnas Jan-Erik Enestams kommunutredning för samma region.

Modell 4
En regional valfrihetsmodell. Här har utredarna utgått från den rapport som Henricson gjort på uppdrag av Kommunförbundet för en regional förvaltningsmodell på svenska i Helsingforsregionen.

Utredningen bedömmer modellerna utifrån fyra perspektiv. Offentlig service (lagen), lokal demokrati (ny lagstiftning), kommunikation (grundlagen), strukturer och ledarskap (ekonomi).

Då skribenterna utvärderar och ger rekommendationer påpekar de vikten av att man nu utgår från de två nationalspråken i landet, inte från ett minoritetsperspektiv.

– Statsmaktens uppgift är att skapa förutsättningar för de tvåspråkiga kommunerna att fungera så bra som möjligt på bägge nationalspråken, skriver Enestam och Henricson.

Slutsatsen i rapporten är att det kommer att behövas regionala försök med olika förvaltningsmodeller i olika regioner så att de tvåspråkiga regionernas behov beaktas särskilt.

– Vi föreslår att Folktinget tar konkret ansvar tillsammans med justitieministeriet för att sammanställa en tvåspråkighetsdoktrin.

Henricson förespråkar samarbete mellan alla partier och parter som vill jobba för tvåspråkigheten.

– Med den nya regeringssammansättningen behöver många aktörer också i praktiken ta ett större ansvar för språkfrågan. Nu är det dags att sätta krut på konkreta frågor.

Därför föreslår utredarna alltså att Svenska Finlands Folkting initierar ett projekt där juridisk expertis sammanställer en doktrin som beskriver det aktuella rättsläget i fråga om tvåspråkiga kommuners förvaltningsmodeller. För de kommuner som inte ännu har bildningsnämnder eller fullmäktigeutskott på finska och svenska i tvåspråkiga kommuner rekommenderar utredarna att sådana grundas.

Rapporten ger följande bakgrund:

2015-06-rapport-ett-sprak-eller-tva
  • Under tio år har staten lanserat olika reformer av kommunstrukturen; social- och hälsovården och andra strukturer som berör kommunerna. En stor del av de statliga reformerna har dock antingen inte slutförts eller inte lett till förväntade resultat. 2005 lanserade Vanhanens regering KSSR-projektet (på finska PARAS)
  • Kommunerna har reagerat på olika sätt.
  • Genomfört sammanslagningar på eget initiativ
  • Förändrat sina förvaltningsmodeller oberonde av statens planer. Tex har man bildat samkommuner för primärhälsovården och eller  med delar av socialvården.
  • Lagt ut stora servicehelheter på entrerprenad
  • Avvaktat med stratgiska förändringar i väntan på statliga beslut.

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *