Analys: Ett historiskt, spännande och oförutsägbart kommunalval
Illustration: Sebastian Dahlström
Vårens 292 kommunalval hålls i en helt ny situation. Efter senaste val har social- och hälsovårdstjänsterna överförts till välfärdsområdena och sysselsättningstjänsterna till kommunerna.
Vårdreformen var en lång process och flera andra reformer har sysselsatt kommunerna, förtroendevalda och tjänsteinnehavare. För första gången mäts nu den representativa demokratins dragningskraft i kommunerna i förhållande till välfärdsområdena och deras fullmäktige. Hur ser de kommande fullmäktige ut utifrån kandidatuppgifterna?
Uppgifterna om kandidaterna i kommunalvalet offentliggjordes en månad före valdagen. Den första stora nyheten, som överraskade åtminstone mig, var att antalet kandidater hade minskat kraftigt. Det här var trenden i alla partier. Sammanlagt är kandidaterna knappt 30 000, över hälften färre än i valet 1984. Samtidigt ska man komma ihåg att utvecklingen är en följd av en fortsatt minskning av antalet kommuner efter kommunsammanslagningar. En annan faktor som inverkade på antalet kandidater är den ändring som gjordes i vallagen och som trädde i kraft i kommunalvalet 1996. Då minskades det maximala antalet kandidater för partier och andra kandidatgrupperingar från två gånger till en och en halv gång antalet jämfört med antalet fullmäktigeledamöter.
Bättre jämförelsetal än det absoluta antalet kandidater är antalet kandidater per kommun och antalet kandidater per fullmäktigeplats. Det genomsnittliga antalet kandidater i detta kommunalval är 103 per kommun och 3,5 per fullmäktigeplats. Förändringen är betydande jämfört med de rekordhöga nivåerna i de föregående kommunalvalen, men siffrorna är inte exceptionellt låga. En granskning av kommunalvalen i en lång tidsserie visar att det i kommunalvalen 1996, 2000 och 2004 rentav fanns färre än 100 kandidater per kommun. En betydande positiv förändring skedde i kommunalvalet 2008 till stor del som ett resultat av kommunsammanslagningar. Senast antalet kandidater per fullmäktigeplats var på dagens nivå var 1996, och det var faktiskt ännu lägre i de två följande kommunalvalen. Därefter vände trenden uppåt igen, så varför inte nu?
I kommunalvalet som ordnas i 292 kommuner syns kommunernas olikheter och mångfald. Det märks konkret som stora variationer i antalet kandidater, deras kön och ålder samt vilka partier de företräder.
Det finns skillnader mellan olika landskap, men framför allt mellan de enskilda kommunerna inom landskapen. Ytterligheterna utgörs ofta av de största och minsta kommunerna. Positivt är att alla kommuner lyckades rekrytera tillräckligt många kandidater, och man kunde undvika s.k. överenskomna val. Det är ändå oroväckande att det nu finns många fler kommuner med ett lågt antal kandidater än i det föregående valet. Sammanlagt 63 kommuner har färre än 2,0 kandidater per fullmäktigeplats och 13 av de här kommunerna har högst 1,5 kandidater per fullmäktigeplats. Det låga antalet kandidater gör det svårt att fylla platserna som ersättare i fullmäktige och, beroende på valresultatet, eventuellt också att fylla jämställdhetskvoten i de kommunala organen.
Den mest positiva upptäckten i kandidatanalysen för detta kommunalval har varit den tydliga ökningen av andelen kvinnliga kandidater med 2,6 procentenheter, vilket samtidigt höjde andelen till 42,3 procent. En liknande, motsvarande tydlig ökning skedde i kommunalvalet 1996. Andelen kvinnliga kandidater har lyckats överstiga 40-procentsgränsen endast en gång tidigare, i valet 2008. Efter det har andelen pendlat fram och tillbaka med endast små förändringar.
Den ökade andelen kvinnliga kandidater syns i alla partier, inte bara i de partier som traditionellt haft en hög andel kvinnliga kandidater som De Gröna, utan även hos Sannfinländarna, där majoriteten av kandidaterna traditionellt har varit män. Ytterligheterna i variationerna mellan partierna i andelen kvinnliga kandidater är dock fortfarande mycket stora.
Det var glädjande att notera att i hela 28 kommuner är minst hälften av kommunalvalskandidaterna kvinnor, med Merijärvi i spetsen med en andel på 62,5 procent. I föregående val fanns det bara åtta kommuner som hade motsvarande andel kvinnliga kandidater. Å andra sidan har vi i detta val åtta kommuner där andelen är lägre än 30 procent, jämfört med senaste val då antalet var 19. I Utsjoki är andelen kvinnliga kandidater endast 17 procent. Variationerna i andelen kvinnliga kandidater verkar vara ganska små mellan kommuner av olika storlek, men desto större mellan landskapen. I kommunerna i Mellersta Österbotten är de kvinnliga kandidaternas andel i genomsnitt 38 procent, i Egentliga Tavastland över 45 procent.
Men färre unga ställer upp. Andelen kommunalvalskandidater under 30 år fortsätter att minska. Kandidaterna som representerar den yngsta åldersgruppen utgör mindre än åtta procent i det här valet. I så många som 11 kommuner finns inga kandidater under 30 år, i fjol var antalet sådana kommuner fyra. Det finns stora skillnader mellan landskapen och mellan de enskilda kommunerna. Variationerna i andelen unga kandidater syns också mellan partierna; proportionellt sett har SFP och De Gröna flest unga kandidater, medan Rörelse Nu,
Kristdemokraterna och valmansföreningarnas listor har minst.
Samtidigt som andelen unga kandidater sjunker, fortsätter andelen representanter från de äldsta åldersgrupperna att öka. Det är förståeligt, eftersom de utgör en växande åldersgrupp och är allt friskare. Dessutom har de bevisligen ett större intresse för samhällsfrågor än unga och efter avslutad yrkeskarriär har de också mer tid för förtroendeuppdrag
Positivt är att andelen kvinnliga kandidater är minst lika stor som andelen manliga kandidater i alla åldersgrupper upp till 60 år. Det är bara i åldersgrupperna över 60 år som proportionerna är omvända. Åldersgruppen 40–49 år är intressant såtillvida att andelen kvinnliga kandidater i denna grupp är upp till sex procentenheter högre än andelen manliga kandidater. Typiskt för denna åldersgrupp är att man befinner sig i ett jäktigt skede av livet och har ofta mycket att sammanjämka med arbete, barn och tidskrävande fritidsaktiviteter.
I kommunerna fattas beslut om frågor som berör alla åldersgrupper och befolkningsgrupper, beslut som också påverkar framtida generationer. Därför är det viktigt att de förtroendevalda representerar mångfalden av invånare och avspeglar kommuninvånarna. Vi är på god väg i och med att andelen kvinnor ökar, men det gäller att få med en större andel unga. En annan stor utmaning är att öka representationen av personer med ett främmande språk som modersmål.
Både kommunerna och välfärdsområdena, som fortfarande befinner sig i en utvecklingsfas, står inför lokala, nationella och globala utmaningar. De här utmaningarna framkom tydligt också i Kommunförbundets beslutsfattarundersökning senaste höst. Resultaten visar att de kommunala beslutsfattarna anser att den finländska och lokala ekonomins utveckling samt lagstiftningen och den statliga styrningen är de faktorer som påverkar kommunernas verksamhetsförutsättningar mest under den kommande fullmäktigeperioden. De kommunala beslutsfattarna lyfter dessutom fram andra viktiga faktorer, såsom förändringar i befolkningsstrukturen, trycket på ändringar i den kommunala servicestrukturen, det lokala och regionala näringslivets utveckling samt tillgången på kompetent arbetskraft. Den osäkra världspolitiska situationen påverkar också kommunernas verksamhetsförutsättningar.
Den offentliga debatt- och beslutskulturen samt beslutsklimatet påverkar bevisligen kommunens verksamhetsförutsättningar. Mer än hälften av de kommunala beslutsfattarna som besvarade enkäten bedömer att detta har en stor inverkan på kommunens verksamhetsförutsättningar, och endast var tionde anser att inverkan är liten. Många kommunala beslutsfattare bedömer att debattkulturen också påverkar intresset att ställa upp som kommunalvalskandidat. För en del har det kunnat vara en orsak till att inte ställa upp i val. Vi kan bara hoppas att den hårdare debattkulturen inte återspeglas på valdeltagandet.
En konstruktiv debattkultur behövs också för att hantera de ibland svåra besluten under den kommande mandatperioden och inte minst för att stärka den representativa demokratins framtid.
