Marinbiolog: Miljöhotet i Fredrikshamn kan få återverkningar i Österbotten
Regionförvaltningsverkets miljötillstånd för den planerade batterifabriken i Fredrikshamn har väckt ett ramaskri. Protestlistor undertecknas, rättsprocesser initieras och demonstrationer planeras för att stoppa fabrikens utsläpp.
Enligt miljötillståndet, som beviljades för två veckor sedan, skulle det kinesiska företaget CNGR och det statsägda bolaget Finlands malmförädling få grönt ljus för att släppa ut cirka 290 000 kilo sulfater per dag i Finska viken. Projektplanen nämner därtill utsläpp av cirka 20 000 ton ammoniumkväve per år.
– Så stora mängder sulfater och ammoniumkväve skulle förvärra övergödningen och ha en ödesdiger inverkan på de marina ekosystemen här i Fredrikshamns kustvatten, säger Raija Seppälä, vice ordförande för Sydöstra Finlands naturskyddsförening.
Enligt projektägaren CNGR skulle sulfatutsläppen spädas ut i Östersjön utan att orsaka någon nämnvärd skada på miljön. Påståendet tillbakavisas av Finlands naturskyddsförbund.
– Konsultbolaget Luode Consultings tidigare inventeringar av havsströmmarna vid Fredrikshamn visar att det sker ett begränsat utbyte av vatten här i trakten. Utsläppen av sulfater, som fabrikens ledning vill tillåta, kommer med andra ord inte att spädas ut i havet, säger Seppälä.
Hon får medhåll av miljöexperten Mari Granström, som är en av bakgrundskrafterna i den riksomfattande föreningen Puhtaan meren puolesta.
– Jag blev chockad då jag hörde att Regionförvaltningsverket har beviljat miljötillstånd till CNGR och gett dem fri lejd att smutsa ned havet utanför Fredrikshamn, säger Granström.
Harjavalta som referensram
Granström har engagerat sig i ett motsvarande fall i Harjavalta i Satakunta där hon tillsammans med andra miljöaktivister besvärade sig över det miljötillstånd som hade beviljats för BASF:s batterifabrik. BASF planerade i likhet med CNGR att tillverka katodmaterial för produktionen av batterier för elbilar. Efter en segdragen rättsprocess beslöt Högsta förvaltningsdomstolen att BASF måste se till att inga sulfatutsläpp belastar Kumo älv.
– Regionförvaltningsverket borde känna till Högsta förvaltningsdomstolens beslut och beakta prejudikatet i hanteringen av miljötillståndet för batterifabriken i Fredrikshamn. Den högra handen verkar inte veta vad den vänstra gör. Det saknas en homogen beslutskultur i det här landet, säger Granström.
Granström befarar att det avskräckande fallet i Fredrikshamn kan upprepas på övrigt håll i Finland. Hon understryker att kommunerna har ett stort ansvar i sammanhanget.
– Det är ju kommunerna som anvisar platserna för de tilltänkta batterifabrikerna och ser över den lokala avloppsreningen. Tyvärr finns det många små kommuner som är beredda att ge avkall på miljöskyddet för att locka investerare till orten till vilket pris som helst, säger hon.
I Harjavaltas fall anvisade kommunen en plats för katodmaterialfabriken som hörde till kommunens grundvattenområde, vilket innebar en stor miljörisk.
Österbottniska batterifabriker under planering
Utöver de planerade batterifabrikerna i Harjavalta och Fredrikshamn pågår motsvarande projektberedning i Vasa och Karleby i Österbotten.
– Åtta miljökonsekvensbedömningar som berör batterifabriker har påbörjats i vår region. En av dem har avskrivits, säger Elina Venetjoki, ledande sakkunnig vid NTM-centralen i Södra Österbotten.
Venetjoki anser att hotbilden i Fredrikshamn inte kommer att upprepas i Vasaregionen.
– Enligt de projektplaner och miljökonsekvensbedömningar som vi har granskat ska batterifabrikerna i Vasaregionen kopplas till det kommunala avloppsreningsverket. Det rör sig också om en annan typ av produktion än i Fredrikshamn. Det här innebär att det inte blir aktuellt med obehandlade utsläpp av avloppsvatten till Kvarken, säger Venetjoki.
Miljökonsekvensbedömningen av de batterifabriker som är i görningen i Karleby har tills vidare inte slutförts. Den planerade produktionen av batterimaterial i Karleby har stora likheter med den processteknik som tillämpas i Fredrikshamn.
”Hör inte till vårt förvaltningsområde”
Venetjokis lägesbedömning bekräftas av Regionförvaltningsverket.
– Vi har endast en anhängig ansökan hos oss. Den gäller Freyr Batterys fabrik i Vasa. Enligt Freyr Batterys ansökan ska inget avloppsvatten ledas ut till havet, säger Christel Engman-Andtbacka, miljöråd vid Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland.
Varför har ni som beslutsmyndighet inte tillämpat samma principer för den planerade batterifabriken i Fredrikshamn?
– Varje fabrik har sina egna särdrag och processer. Fredrikshamn hör inte till vårt förvaltningsområde. Jag känner alltså inte till den ansökan som du hänvisar till och kan därför inte heller kommentera det fallet, säger Engman-Andtbacka.
Ökad punktbelastning att vänta
Mari Granström är skeptisk till Regionförvaltningsverkets och NTM-centralens förklaringar.
– Att leda batterifabrikers avloppsvatten till de kommunala avloppsreningsverken är bättre än ingenting. Å andra sidan är reningsverken inte dimensionerade för sådana mängder industriellt avloppsvatten. Batterifabrikerna i Österbotten kommer att utöka punktbelastningen i Östersjön, säger Granström.
Enligt Granström kunde batterifabrikernas investerare satsa på så kallad kristallisering av sulfater som i sin tur kunde omvandlas till gödsel.
– Tekniken existerar redan. Det handlar om viljan att satsa på cleantech. De kommunala beslutsfattarna måste bära sitt ansvar och kräva att alla aktörer tar hand om sitt avloppsvatten. Vi kan inte tillåta fripassagerare på Östersjöns bekostnad, säger hon.
Trots hårda protester och medial uppmärksamhet är situationen låst i Fredrikshamn.
– Vi kommer att överklaga Regionförvaltningsverkets miljötillstånd till Vasa förvaltningsdomstol. Det är vår enda utväg, säger Raija Seppälä.
Läs också (Svenska Yle 26.2): Batterifabrik vill släppa ut hundratusentals kilo sulfater varje dag invid Camilla Cleves vatten: ”Nu förstörs allt”