Desperat konkurrens om nya skattebetalare i storstäderna

Inflyttningen till landets storstäder ser inte ut att avta, trots att det finns ett nyväckt intresse för distansjobb i glesbygden efter pandemin.

– Konkurrensen om nya skattebetalare och invånare är knivskarp i storstäderna eftersom kommunernas ekonomiska bärkraft är starkt förbunden med befolkningsutvecklingen, säger Mari Vaattovaara, professor i geografi vid Helsingfors universitet.

Artikeln ingår i nya Kommuntorget Magasinet.

Mari Vaattovaara är professor i geografi vid Helsingfors universitet.

Enligt Statistikcentralens och konsultbolaget MDI:s prognoser kommer fyra av fem kommuner att drabbas av ett sviktande befolkningsunderlag 2022–2040 samtidigt som befolkningstillväxten koncentreras till storstäder som Åbo, Tammerfors, Helsingfors, Esbo och Vanda.

– Boendemiljön, servicenivån och utbudet på jobb eller studieplatser är de viktigaste trumfkorten då storstäderna försöker locka till sig nya invånare, säger Vaattovaara.

Utbudet på lediga jobb är i sin tur förbundet med kommunens förmåga att locka till sig industriella aktörer och stora arbetsgivare.

– Det är viktigt att vi eftersträvar social mångfald då vi bygger nya bostadsområden, säger Mari Vaattovaara. I till exempel Storåker i Esbo är de privatägda bostädernas andel endast 11 procent.

Esbo har stark tillväxt

En granskning av fjolårets statistik visar att Esbo har haft den proportionellt sett högsta befolkningstillväxten i jämförelsen med övriga storstäder. Invånarantalet i Esbo ökade med 1,5 procent till 297 132 personer i fjol. Tammerfors hade en befolkningstillväxt på 1,3 procent medan befolkningen ökade med 0,2 procent i Helsingfors i fjol. Åbo uppvisade en tillväxt på 0,4 procent.

– Vi ser nu en utvecklingstrend där tillväxten i de stora städerna sker allt oftare på bekostnad av kvaliteten. Städerna prioriterar alltså volymer framför kontrollerad och balanserad tillväxt. Det här leder till en situation där det uppstår nya bostadsområden som inte har samma socioekonomiska diversitet som tidigare, säger Vaattovaara.

Enligt henne kan denna utveckling leda till framväxten av nya så kallade utsatta områden.

– Det är viktigt att vi har en mångsidig bostadsproduktion och eftersträvar social mångfald då vi bygger nya bostadsområden. I till exempel Storåker i Esbo är de privatägda bostädernas andel endast cirka 11 procent. Det är en alltför låg andel.

Andra avskräckande exempel är Bergans i Esbo och Kivistö i västra Vanda, anser Vaattovaara.

– Det nybyggda bostadsområdet i Kivistö har ett överutbud på små bostäder, alltså ettor och tvåor, vilket snedvrider befolkningsstrukturen och gör området ointressant för barnfamiljer.

Sociala problem att vänta

Vaattovaara varnar för en bostads- och befolkningstillväxt som sker till vilket pris som helst. Trots det vill hon inte spekulera kring följderna.

– Vi har tills vidare inga indikatorer på den optimala mixen av olika bostadstyper i förorterna. Den frågeställningen är i själva verket föremål för ny forskning. Man kan ändå säga att det uppstår problem i nya bostadsområden om den rikaste femtedelen av befolkningen lyser med sin frånvaro.

Vilken typ av problem tänker du på?

– Befolkningen segmenteras så att vissa områden utvecklas medan andra inte gör det. De rikare kommuninvånarna överger med tiden eftersatta områden och röstar med fötterna, vilket leder till en situation där de lägsta inkomstklasserna blir överrepresenterade i dessa bostadsområden.

Föreligger det en risk att vi får se den typen av oroligheter som har utspelat sig i svenska förorter?

– Än så länge ser jag inte sådana hotbilder, men omvandlingen och riskerna existerar.