Förbundets fanfar får nytt liv

Kommunförbundets bortglömda fanfar är återfunnen och inspelad. Fanfaren spelades första gången vid öppningen a v Kommunförbundets första förbundskongress, som hölls i Finlandiahuset i Helsingfors 1993.

– Idén till fanfaren var min och därför fick jag också äran – och glädjen – att förverkliga den, berättar landskapsrådet Kimmo Kajaste, tidigare direktör för samhällsrelationer vid Finlands Kommunförbund.

Kajaste ville att det nybildade Kommunförbundets första kongress (Se faktaruta) skulle få en högtidlig inramning och en bra start. Därför utlyste han en fanfartävling bland eleverna vid pop- och jazzkonservatoriet i Åggelby. Musikstuderande Markku Nikulas välskrivna tävlingsbidrag bestående av en kort och en lång fanfar samt en signaturmelodi vann.

– Nikula var vid den här tiden en okänd kompositör, men hans komposition var av hög kvalitet, påpekar Kajaste.

Att vinna fanfartävlingen gav musikstuderande Markku Nikula råg i ryggen och tro på sig själv.
– Det faktum att just mitt bidrag valdes gav mig ett lyft och framför allt en tro på att jag hade förutsättningar att fortsätta komponera musik, säger han.

Nikula arbetar idag som lektor i musikteori vid yrkeshögskolan Metropolia i Helsingfors. Han har fortsatt att komponera bland annat kammarmusik och jazz. Just nu arbetar han med ett körverk och en komposition för en saxofonkvartett.
– Att undervisa tar mycket tid, därför hinner jag inte skriva så mycket egen musik just nu, säger han.

Fanfaren han skrev till Kommunförbundet minns han mycket väl, trots att det är över 25 år sedan. Han stod själv i publiken när den framfördes för första gången 1993.

– Jag ville att fanfaren skulle andas höghet och högtidlighet. Den skulle vara ren och klar.

Fanfaren användes vid Kommunförbundets förbundskongresser som arrangerades vart fjärde år.

– Den spelades inte varje gång, men de gånger som jag hade ansvar för arrangemanget spelades den, säger Kajaste. Fanfaren gav förbundskongresserna en bra start.

När förbundskongresserna upphörde sjönk fanfaren i glömska, men våren 2019 dök noterna upp i arkivet. Kimmo Kajaste minns att fanfaren också fanns inspelad på en c-kassett, men var kassetten finns idag är inte känt.

Fint uppbyggt stycke

I augusti i år spelades Markku Nikulas komposition in av musiker i Malmö – en del av dem frilansande, andra anställda vid stadens symfoniorkester och opera.
– Vi känner alla varandra mycket väl, säger Oscar Fransson, som är andra trumpetist i just det här sammanhanget. Vi arbetar ofta ihop.

De övriga trumpetisterna är Matteo Battistoni, första trumpetist, Oscar Sundqvist, tredje trumpetist, och Magdalena Nilsson, fjärde trumpetist.

Fanfaren spelades in i tre versioner. I den andra ackompanjeras trumpetisterna av en klarinettist – Daniel Smedberg – och i den tredje av en flöjtist
– Anna Melander.

Hur vanligt är det att spela in fanfarer?

– Det är absolut inte ovanligt att spela fanfarer, men att spela in en fanfar – dessutom med fyra trumpeter – är inte så vanligt. Stycket känns mera som en komposition. Melodistämman växlar mellan trumpeterna och stycket är jämnt komponerat.

Det är väldigt fint uppbyggt, en fin fanfarsignatur, säger Oscar Fransson.

Vad kännetecknar en bra fanfar?

– En fanfar ska hylla något speciellt – ett jubileum, ett öppnande, ett program. Den ska bygga upp en stämning och en förväntan.

Hur gick ni till väga när ni spelade in styckena?

– Vi fick frågan av Oscar Sundqvist om vi vill vara med, och så var vi ett gäng som träffades på Malmö Live, Malmös fina konserthus. Matteo skulle egentligen inte vara med. Han hoppade in för en trumpetist som blev sjuk. Först hade vi tänkt spela in i en av konserthusets kammarmusiksalar men så märkte vi att konsertsalen var ledig. Det är en fantastisk sal med Europaklass på akustiken. Så det blev en kul och avslappnad inspelning.

Tre timmar, och ett par koppar kaffe

Fransson berättar att blåsarna spelade stycket från början till slut, i stället för att editera ihop olika delar.
– Vi valde att göra hela tagningar av fanfarerna för att få en helhetskänsla. En känsla av live-inspelning. Det kan vara svårt att skapa den känslan när man klipper och blandar tagningar. Sedan lyssnade vi turvis på inspelningarna och diskuterade oss fram tills vi var nöjda.

– Vi valde att göra hela tagningar av fanfarerna för att få en helhetskänsla. En känsla av live-inspelning.

Den första fanfaren tog trumpetkvartetten ungefär tre kvart att spela in. Stycket är ungefär en minut långt. Sedan tog man med klarinettisten och flöjtisten i de två övriga versionerna.

– Hela inspelningen tog ungefär tre timmar, inklusive ett par koppar kaffe. Det beror inte på att stycket är enkelt, det är raffinerat, utan på att vi som musiker håller en hög nivå. Som frilansare ska man behärska olika typer av kompositioner och övning håller en i form. När ett stycke är välskrivet är det inte svårt, och det här var välskrivet för instrumenten.

Fransson säger att inspelningen var ett kul och överraskande projekt att vara med om och undrar hur Kommunförbundet kommer att använda musiken.

– Att få framföra stycket live i Kommunernas hus i Helsingfors vore jätteroligt.