Ulf Stenman: Start för regeringsförhandlingarna
Regeringsförhandlingarna mellan Samlingspartiet, Sannfinländarna, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna inleddes i Ständerhuset i tisdags och leds av regeringsbildaren Petteri Orpo (Saml).
I förhandlingarna avtalar partierna om regeringsprogrammet, antalet ministrar och fördelningen av ministerposterna samt arbetsfördelningen mellan partierna. Detta är den lätta delen av förhandlingarna. Det svåra är att nå enighet om målsättningarna.
Regeringsprogrammets förhandlare är indelade i tematiska arbetsgrupper. De åtta förhandlingsgrupperna med ett flertal undergrupper behandlar följande teman: (1) Hållbara offentliga finanser, (2) Ett fungerande och hållbart välfärdssamhälle, (3) Välfärden skapas med arbete, (4) Ett kunnigt Finland, (5) Nyckeln för tillväxt, (6) Ett Finland med ren energi. (7) Ett internationellt aktivt Nato-Finland samt (8) En trygg och kristålig rättsstat.
Engagerat och framgångsrikt land
För tolv år sedan (2011) hade vi en regering med en liknande sammansättning som den som nu manglas fram i Ständerhuset. Jyrki Katainens regering hade ”ett engagerat och framgångsrikt Finland” som sitt övergripande mål:
”Finland utvecklas som nordisk välfärdsstat och som ett samhälle som bär sitt ansvar inte bara för de egna medborgarna utan också internationellt sett som en del av Norden, Europa och världen.”
Vår senaste regering under statsminister Sanna Marin ville skapa ”ett inkluderande och kunnigt Finland” och ”ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart Finland före 2030”:
”Den nordiska välfärdsstaten och dess grundpelare – en tryggad försörjning, välfungerande social- och hälsotjänster samt utbildning och kunskap – skapar en stark och rättvis grund för reformarbetet.”
Säg det parti som inte kan skriva under ovannämnda exempel! Sannolikt får vi se liknande allmänna formuleringar också nu. Ett engagerat och framgångsrikt Finland känns som en bra början på ett regeringsprogram. Att nämna Norden och begreppet välfärdsstat verkar också fungera med erfarenhet från äldre regeringsprogram.
Jag antar att förhandlarna även lägger till begrepp som ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart Finland, en ekonomi i balans, en hög sysselsättningsgrad och en stark offentlig ekonomi. Därtill skriver man troligen in något allmänt om säkerheten och behovet av arbetskraft i själva inledningen av programmet. Så långt, inga problem!
Vallöften versus ideologi
Vi ska minnas att det är en väsentlig skillnad mellan valpropaganda och de olika partiernas ideologi. Allt som lyfts upp i valdebatterna av kandidaterna är definitivt inte partiets mest väsentliga frågor. Under valkampanjen handlar det framför allt om att övertyga väljare och få röster – inte så mycket om ideologi. Men självklart har partierna knäckfrågor, frågor som är viktigare än andra för partierna i slutändan.
Resultatet av regeringsförhandlingarna beror i hög utsträckning på hur programmet skrivs. En allmänt hållen beskrivning av målsättningen för regeringens arbete är lätt att enas om, men tenderar att leda till problem längre fram. En tydlig, konkret agenda kan igen leda förhandlingarna in i otaliga återvändsgränder och i slutändan bli omöjlig att klubba igenom.
Min gissning är att varken utbildning, språk eller EU-politik kommer att bli stötestenar för förhandlarna. Man kommer att hitta formuleringar som alla kan ställa sig bakom.
Knäckfrågor ska lösas
Utmaningarna uppstår när man går djupare in i frågor om ekonomi, sysselsättning och klimat. Samlingspartiet vill anpassa de offentliga finanserna med sex miljarder under fyra år medan de andra partierna hellre talar om att anpassa ekonomin på längre sikt. Sannfinländarnas luddiga uttalanden om att spara i förvaltningen kan bli svåra att konkretisera i programmet. Samlingspartiets uttalande om att bromsa indexjusteringarna bör nagelfaras. Vad innebär ”bromsningen” rent konkret?
Samlingspartiet har under hela valkampanjen upprepat Finlands näringslivs EK:s krav på ökad arbetskraftsinvandring. Detta torde de övriga partierna kunna instämma i, medan frågor om Finlands flykting- och biståndspolitik sätter samförståndet mellan de förhandlande partierna på prov.
Den gröna omställningen –klimatfrågan – kan bli en av knäckfrågorna i förhandlingarna. Sannfinländarna vill i motsats till de övriga partierna att Finland slopar målet att vara koldioxidneutralt 2035. Vem backar?
När regeringsprogrammet är klart är det kommunerna som axlar utmaningarna och verkställer stora delar av programmets målsättningar. Vi på Kommunförbundet följer därför aktivt med regeringsförhandlingarna i Ständerhuset. Vår målsättning är glasklar: Finland ska även i framtiden ha livskraftiga kommuner som förnyas och utvecklas.
Finlands framgång skapas lokalt. Spännande tider.
