Jag skriver ofta om digitala frågor på EU:s agenda. Nu berättar jag om vardagen i en storstad och vad belgarna tycker om livet på landet jämfört med livet i staden.

Artikeln ingår i nya Kommuntorget Magasinet med urbanisering och boende som tema. 

Det är dock enklare att berätta om de olika fördomar mina bekanta i Vallonien har om dem som bor i Flanders och tvärtom. Eller att berätta om den gången jag satt kväll hos mina flamländska vänner och fick höra dem klaga över hur omöjligt det är att förstå dialekten i grannbyn. Trots litet land tycks det finnas skiljelinjer som folk älskar att identifiera sig med.

De flesta av mina bekanta tycks ändå kunna enas om att det nog är ganska synd om mig som måste bo i Bryssel. En stad som uppfattas som både smutsig och farlig. Helt berättigat, tänkte jag när sopbilen åkte förbi på gatan och spydde vatten som luktade avlopp.

Det är väldigt vanligt att folk väljer att bo utanför Bryssel även om de skulle arbeta här. Det är också vanligt med långa arbetsresor, mycket trafik och långa bilköer. Men i gengäld njuter belgarna utanför Bryssel av vacker natur och bättre luftkvalitet.

Trots litet land tycks det finnas skiljelinjer som folk älskar att identifiera sig med.

Jag har dock valt att bo i Bryssel. Inte i det som centrum som doftar våfflor och där turisterna beundrar statyn på 55,5 cm som kallas Manneken Pis och som finländarna brukar förse med studentmössa på första maj, utan på promenadavstånd från de så kallade EU-kvarteren. Också här har vi vackra parker och mysiga kvarter.

Bryssel är egentligen en rätt så grön stad, men till skillnad från vad vi är vana vid i Finland så är de offentliga parkerna ofta omgärdade av staket och försedda med portar som parkvakterna låser till natten. Grönområdena vilar som små oaser i ändan av oansenliga gränder eller bakom höga murar vid livligt trafikerade gator. Därför kan det vid första anblicken te sig som att Bryssel inte är särskilt grön.

För enkelhetens skull talar man oftast om Bryssel då man egentligen kollektivt avser alla 19 kommuner i huvudstadsregionen. Det är inte lätt att i stadsbilden kunna avgöra var gränsen går mellan de olika kommunerna, och det behöver man inte heller veta om man turistar i Bryssel. Men om du bor här så är skillnaderna mellan de olika kommunerna ett återkommande samtalsämne. Det intressanta är förstås hur väl byråkratin fungerar, hurdana skolorna är och hur vardagen ser ut.

Gemensamt för kommunerna är att varje gång du flyttar måste registrera dig på nytt i din nya hemkommun och vänta på ett polisbesök för att bekräfta att du verkligen bor på den uppgivna adressen – även om du i praktiken bara skulle ha flyttat ett par gator, vilket vi gjorde senast.

Ett annat favoritämne är skolorna och daghemmen. Daghemmen är dyra. Det gäller särskilt de privata daghemmen men de offentliga är inte heller gratis precis. För att få plats kan det hända att du måste ha anmält barnet redan innan det föddes. Skolorna är vanligen gratis men anmälningssystemet varierar per kommun och till och med per skola. Det lider också brist på flandriska skolor i Bryssel.

Trots allt älskar jag att bo i Belgien. Två saker skulle jag dock göra annorlunda om jag nu flyttade hit. Först och främst skulle jag turista oftare inom landet. Halvt på skämt brukar många säga att det underbara med Belgien är att det är lätt att ta sig härifrån. Två timmar med tåg så är du i Paris. Men Belgien är vackert och det finns så mycket att se här. För det andra hade det varit bra för mig att sätta mig på skolbänken för att studera franska då jag kom hit. Då skulle jag inte behöva vara så generad över att min tvååring förstår bättre franska än jag.

I nya magasinet! Läste du redan detta?

Ämnen
Bloggar finlandssvenskar i bryssel

Läste du redan?