Elisa Kettunen: Digitaliseringen får inte bli en sparmetod
Inom loppet av några månader har vi fått besked om två nya utnämningar som kan ha en avgörande betydelse för i vilken riktning digitaliseringen utvecklas i Finland.
Regeringen har tillsatt en ministerarbetsgrupp för utveckling av digitaliseringen, dataekonomin och den offentliga förvaltningen och Finansministeriet har utnämnt en ny IKT-direktör för OffICT-avdelningen.
Till OffICT:s uppgifter hör att styra de gemensamma tjänsterna och tjänsteproduktionen samt att utveckla informationsförvaltningen och strukturerna inom den offentliga förvaltningen. Avdelningen styr även de allmänna grunderna för elektronisk kommunikation och informationssäkerhet samt bereder informations- och förvaltningspolitiken och lagstiftningen om dessa.
Ministerarbetsgruppen ska på statsrådsnivå samordna åtgärder och lägesbilder som hänför sig till digitaliserings- och informationspolitiken, teknologipolitiken och dataekonomin. Därtill ska den samordna olika utvecklingsprojekt. Till ministerarbetsgruppens uppdrag hör också att dra upp behövliga politiska riktlinjer när det gäller genomförandet av strategier och program för utveckling av den offentliga förvaltningen, produktivitetsarbetet inom den offentliga sektorn, beredningen av riktlinjer för kommunpolitiken, utvecklingen av teknologipolitiken, de digitala tjänsterna och dataekonomin samt ledningen av informationspolitiken.
De här betydande utnämningarna ger anledning till en omfattande diskussion om hur vi tillsammans ska bygga upp det digitala Finland genom att lyssna på olika parters behov och synpunkter. Här är några av mina förslag till utgångspunkter för debatten.
Digitaliseringen får inte förminskas till sparmetod
Även om vi bygger upp det digitala Finland också för att spara kostnader, vore det fel att göra digitaliseringen enbart till en sparmetod. Digitaliseringen skapar möjligheter att göra servicen mångsidigare och bättre, förenkla processerna, utföra arbetet smartare, utnyttja informationen på nya sätt samt att automatisera arbetet och till och med beslutsfattandet. Digitaliseringen innebär alltid också investeringsbehov.
Den brist på arbetskraft som drabbat företagen och kommunsektorn är en god orsak att utnyttja digitaliseringen. Med teknikens hjälp kan vi utveckla servicen också när det råder brist på arbetskraft. Det skulle vara tanklöst att inte utnyttja digitaliseringens möjligheter till att lätta på det tunga arbetet och skapa nya modeller för arbete och service också inom sektorer där de hittills inte har införts i stor utsträckning. Mänsklig kreativitet i förening med tekniska möjligheter är i bästa fall en briljant kombination som påverkar människornas välfärd positivt.
Basregistren kräver underhåll
Den nye IKT-direktören utpekade i en intervju i Tivi (15.9.2021) de digitala basregistren som vår lands styrka. Utifrån dem är det möjligt att bygga nya lösningar. I årtionden har utvecklingen av det finländska informationssamhället styrts av de starka basregistren, men jag anser att vi nu inte tar hand om dem så bra som vi borde.
Underhåll innebär i praktiken att man kontinuerligt kontrollerar om registren motsvarar behoven i ett samhälle som ständigt förändras samt att resurser, kompetens och tid styrs till utveckling av dem. Detta gäller inte endast basregistren utan även basdatalagren. Det vore viktigt att granska möjligheterna att utnyttja dem inte bara ur olika myndigheters perspektiv utan i synnerhet ur medborgarnas och företagens perspektiv.
Förtroendet måste värnas
I Finland litar vi på de centraliserade registren och datalagren. Tänk om uppgifterna i till exempel Kanta-arkivet inte uppdateras och det därför inträffar vårdfel eller tänk om det sker ett betydande dataskyddsintrång i ett nationellt viktigt register? Är vi beredda på att till exempel medborgarnas förtroende för de centraliserade lösningarna rubbas?
Ett hotscenario är också att de nationella registren och datalagren inte utvecklas enligt användarnas behov och att det vid sidan av dem börjar bildas olika skuggregister som till exempel tjänar kommersiella syften. Till exempel när det gäller adressuppgifter finns det redan nu en hel del kommersiell verksamhet i samhället, fastän det även är viktigt för myndigheterna att upprätthålla informationen.
Detsamma gäller nyare allmänna tjänster, såsom Suomi.fi och inkomstregistret – det är ytterst viktigt att lyssna på kunderna och snabbt reagera på deras klagomål och behov. Nyttan med myndigheternas tjänster och datalager måste kunna påvisas och deras existens behöver berättigas på nytt varje dag. Kunde det här vara ett tema där ministerarbetsgruppen bör bygga upp politiskt stöd för utveckling av basregistren? Nu finns det basregister och basdatalager inom olika förvaltningar – skulle de behöva en långsiktig och samlad nationell basregisterstrategi eller förvaltningsmodell?
Interoperabilitetsarbetet skapar grunden för det digitala samhället
Långsiktigt arbete behövs också inom interoperabilitet. För att data ska förmedlas automatiskt i olika processer samt mellan myndigheter, medborgare och företag krävs gemensamma begreppsdefinitioner (dvs. terminologiarbete), samförstånd för vilken information som ska förmedlas i processerna och vems behov man ska lyssna på i utvecklingsarbetet.
Interoperabilitetsarbetet är inte sådan mediasexig digitalisering som sporrar beslutsfattarna på samma sätt som den artificiella intelligensen. Interoperabilitetsarbetet är ett grundläggande steg i digitaliseringen. Man måste segt arbeta vidare med det år efter år eftersom nyttan syns beklagligt långsamt, ofta först efter följande val. Det är dock ett arbete som medborgarna och företagarna tackar för på sikt, när tjänsterna verkligen fungerar och processerna verkligen kan digitaliseras och automatiseras. Även här är det bra med framförhållning – interoperabilitetsarbetet och konsekvensbedömningen bör inledas redan då lagberedningen eller projektberedningen inleds.
Samarbetet lyckas inte utan resurser
Lyckligtvis är både Kommunförbundet och Finansministeriet eniga om att vi bör samarbeta. Jag hoppas att vi också i fråga om digitaliseringen förbinder oss till riktlinjerna i strategin för den offentliga förvaltningen som snart fyller ett år. Enligt riktlinjerna bör utvecklingsarbetet utföras genom genuint samarbete.
Även informationshanteringslagen (7 §) styr kommunerna och staten till samarbete, men utan tillräckliga resurser kan det inte förverkligas. Jag hoppas att man i de olika utvecklingsprojekten tar ett helhetsperspektiv från första början, och att man inte längre gör misstaget att digitalisera en tjänst här och en där.
Det finns fortfarande tillräckligt med onödiga väggar att riva och komplexa problem att lösa. Det lönar sig dock att fortsätta samarbeta, för genom smart digitalisering är vi alla vinnare.
