Kontakt över språkgränsen ingen självklarhet

Eleverna och lärarna i samlokaliserade skolor har i allmänhet inte särskilt mycket kontakt över språkgränsen. Bland annat det här förvånade forskarna bakom projektet Språkmöten, som undersökt samlokaliserade skolor i Finland.

Det märks att sommarlovet är nära den tisdag eftermiddag som Fikt besöker Kullo bildningscenter i Borgå. På den gemensamma skolgården är naturen i full blom och det ligger en slags förväntan i luften.
Svenskspråkiga Kullo skola och finskspråkiga Kulloon koulu hör sedan 2008 till Kullo bildningscenter tillsammans med daghemmet, som har en svenskspråkig och en finskspråkig sida 
i det gemensamma huset med gemensam gård.
Den svenska skolan finns i den gamla byggnaden, medan den finska fungerar i en ny byggnad på samma gård. Rasterna är gemensamma, men oftast tillbringar man den lediga stunden med kompisar från den egna klassen och går inte över språkgränserna, berättar sonja kukkonen som strax går ut femman och sandra isoniemi som går ut sexan.

I Finland finns i dag mellan 35 och 45 liknande samlokaliserade lösningar, det vill säga enheter där den finskspråkiga skolan finns i samma byggnad eller på samma tomt som den svenskspråkiga. Räknar man med daghemmen kommer man upp till en siffra över 100.
fritjof sahlström, en av forskarna bakom projektet Språkmöten, var förvånad över det höga antalet samlokaliserade skolor och daghem.
– Debatten om tvåspråkighet i skolan aktualiserades på nytt för några år sedan, men som koncept har samlokalisering funnits redan länge, i minst trettio år.
Inom projektet har man undersökt kontakten mellan språkgrupperna i tio samlokaliserade skolor, fem svenskspråkiga och fem finskspråkiga.
– Det fanns väldigt stora skillnader i hur mycket kontakt man har över språkgrupperna, säger Sahlström.
Till exempel Östersundom skola i Helsingfors har mycket kontakt med finskspråkiga Sakarinmäen koulu, skolbyggnaden är också från början byggd för att inhysa både den svensk- och den finskspråkiga skolan. Ett annat exempel där man har långtgående samarbete är Edsevö skola och Edsevön koulu i Pedersöre.
I de undersökta skolorna var erfarenheterna av samlokalisering positiva, de negativa åsikter som fanns var främst förhoppningar om mer samarbete som inte blivit av.

De samlokaliserade skolor som finns i dag är administrativt separata enheter. Det är alltså inte fråga om tvåspråkiga skolor, sådana finns inte på svenska och finska i dag. Privata språkskolor på andra språk finns nog, till exempel Franska skolan och Tyska skolan.
Isnäs skola i Lovisa hoppas ändå kunna bli en tvåspråkig skola från och med hösten 2015. Exakt hur verksamheten skulle läggas upp är oklart, men den tvåspråkiga lösningen skulle göra det möjligt att bibehålla de små byskolorna.
I Isnäs har man kommit långt med samarbetet över språkgränsen, men också samlokalisering kan rädda mindre byskolor. Till exempel i Salpar skola 
i Sibbo har man utrett möjligheterna att öppna upp den svenska skolbyggnaden för finskspråkiga elever, ändå så att skolorna fortfarande är separata enheter. Också i Kullo skola tror rektor Johan Lönnqvist att det var ett lyckokast att bilda Kullo bildningscenter.
– Jag tror att det var den svenska skolans räddning.

I Kullo delar den svensk- och finskspråkiga skolan gård, matsal, handarbetssal, bibliotek, musiksal och utrymmen för bildkonst. Skolorna äter ändå separat, eftersom det inte finns plats för alla samtidigt. Av de gemensamma projekten kan man nämna de olympiska spelen som ordnas två gånger per år och där eleverna är indelade i lag över språkgränserna. Vidare besöker man varandras generalrepetitioner inför jul- och vårfester och delar skjuts till idrottsevenemang. Eftiset är också gemensamt och drivs gemensamt av den svenskspråkiga och den finskspråkiga föräldraföreningen. Elevunderlaget är 
i dag för litet för att kunna erbjuda de tvåspråkiga eleverna modersmålsinriktad finska, trots att runt häften av barnen kommer från tvåspråkiga hem. Ändå har man inte funderat på att utnyttja finska sidans lärare för det.
– Det skulle vara svårt när vi är administrativt två olika enheter.
Fritjof Sahlström tror att vi kommer att se fler samlokaliserade skolor i framtiden och eventuellt också mer samarbete över språkgränserna.
– Jag tror att det är rimligt att tänka sig att fler väljer att dela till exempel slöjdsal och gymnastiksal. Jag tror också att det kommer att finnas ett ökat intresse för att använda båda språken. Eftersom den språkliga verkligheten har förändrats och allt fler kommer från tvåspråkiga hem, är det rimligt att tänka sig att också skolorna gör det.

TEXT OCH FOTO: JOHANNA MINKKINEN

Bild: Kullo skolas rektor Johan Lönnqvist tycker att det samlokaliserade skolcentret fungerar bra. Han tror också att centret blev den svenskspråkiga skolans räddning. I huset bakom har bägge språkgrupper gymnastik och slöjd.

Artikeln ursprungligen publicerad i Fikt 5/2014