De Gröna har den högsta andelen kandidater som talar andra språk än finska eller svenska, Sannfinländarna och Centern den lägsta
Viktigaste iakttagelser:
- De Gröna har den högsta andelen kandidater som talar andra språk än finska eller svenska
- SDP, De Gröna och Vänsterförbundet får den största delen av rösterna bland kandidater som talar andra språk än finska eller svenska
- Bland de etablerade riksdagspartierna har Sannfinländarna och Centern den lägsta andelen kandidater som talar andra språk
Partiernas kandidatuppställning granskas ofta ur många olika synvinklar: vilket parti har flest kändisar på sina listor, vilka samlar in mest valfinansiering och bedriver de största kampanjerna samt vilka partiers listor är mest obalanserade när det gäller könsfördelning. På sistone har diskussionen om kandidaternas verkliga hemkommun (HS 6.2.2025) väckt uppmärksamhet.
Text Antti Kähkönen / Suomen vaalidatapalvelu Grafik Suomen vaalidatapalvelu och KRUT
Läs också: Finlandssvensk kommunpolitiker: ”Jag har aldrig övervägt att ställa upp för SFP”
Kandidaternas språkbakgrund granskas däremot mer sällan. Från och med riksdagsvalet 2015 finns i valresultatmaterialet publicerat av justitieministeriet information om kandidatens ärendespråk, dvs. vilket språk kandidaten har anmält till myndigheter att hen vill sköta sina ärenden på. Klassificeringen är finska, svenska, samiska, engelska, något annat än dessa eller okänd. Eftersom antalet samisktalande kandidater är mycket litet har de här räknats in bland de finskspråkiga i artikeln medan engelskspråkiga och de med okänd språktillhörighet har grupperats tillsammans i kategorin ”övriga språk”. På så sätt får vi tre kategorier: finska, svenska och övriga.
Andelen finskspråkiga kandidater har i välfärdsområdesvalen samt i alla kommun- och riksdagsval legat på över 90 procent. Andelen svenskspråkiga kandidater har i alla val under de senaste tio åren genomgående varit något större än deras andel av hela befolkningen, som är cirka fem procent. Deras andel varierar, och det finns ingen tydlig trend som skulle visa att andelen svenskspråkiga kandidater är på väg att förändras. På längre sikt har dock andelen svenskspråkiga i hela befolkningen minskat.
I de tre senaste riksdagsvalen har det i vart och ett av dem funnits kring femtio kandidater som talar ett annat språk än finska eller svenska, vilket motsvarar ett par procent av alla kandidater. I kommunalvalen har antalet kandidater med ett annat modersmål ökat, och vid det senaste kommunalvalet 2021 uppgick de till totalt 850, medan siffran för välfärdsområdesvalet var 179. Trots detta har deras röstetal hittills varit blygsamt, och beroende på vilken typ av val det rör sig om har de fått omkring en till fem procent av sitt partis röster.
Hur klarar sig kandidater med olika språk?
Man kan jämföra kandidaterna i de senaste kommun- och välfärdsområdesvalen utifrån vilket språk de talar. Generellt sett klarar sig svenskspråkiga kandidater bättre än vad deras andel av kandidaterna skulle antyda, och en större andel av dem blir också invalda i kommun- och välfärdsområdesfullmäktige.
När det gäller andra egenskaper skiljer sig svenskspråkiga kandidater inte nämnvärt från de finskspråkiga. Både bland finsk- och svenskspråkiga får kvinnorna en större andel av rösterna än vad deras andel av kandidaterna motsvarar. Däremot får kvinnor inom gruppen övriga språk en klart mindre andel av rösterna än deras andel bland kandidaterna.
Kandidater med andra språk än finska eller svenska ställer mera sällan upp på nytt i följande val än andra kandidater. Bland dem blev också ungefär hälften så många invalda i fullmäktige jämfört med andelen finsk- och svenskspråkiga. Detta visar att det är svårt för dem som inte talar landets nationalspråk så väl att slå sig igenom i politiken och konkurrera om de topplatserna på listor och en plats i fullmäktige. En orsak är att valdeltagandet är märkbart lägre bland invandrare än bland majoritetsbefolkningen. Överlag krävs det ofta flera försök innan man blir invald. Om man vill öka mångfalden i fullmäktigeförsamlingarna behöver partierna därför stödja kandidater med annan bakgrund än majoritetsbefolkningen – bland annat genom att få dem ställa upp på nytt, vilket ger bättre chanser än under det allra första försöket.
- I ett längre tidsperspektiv har kommunalvalskandidaterna blivit allt äldre. Hälften av dem har redan passerat femtioårsstrecket, vilket innebär att medianåldern är 50. Samma sak gällde i välfärdsområdesvalet 2022. Däremot var medianåldern för kandidaterna i de fyra senaste riksdagsvalen 46 år, och i Europaparlamentsvalen 44 år. Kandidater som talar andra språk än finska eller svenska är klart yngre än de finsk- och svenskspråkiga.
De Gröna och Vänsterförbundet har högst andel kandidater med övriga språk, Sannfinländarna och Centern lägst
Både De Gröna, Vänsterförbundet och SDP har kandidater med andra språk som klarar sig bra och får en ungefär lika stor andel av partiets röster som motsvarar deras andel av kandidaterna. Hos Sannfinländarna, Centern och Samlingspartiet ligger däremot kandidaterna med andra språk långt ifrån att få lika stor andel av partiets röster som de har av dess kandidater. Detta kan tolkas både som att de vänsterorienterade partiernas väljare i högre grad röstar på kandidater som talar andra språk, men också så att dessa partier har lyckats väl i sin kandidatrekrytering och fått in på sina listor starka kandidater som talar ett annas språk än finska eller svenska. Inom vänsterpartierna betonas även etnisk mångfald mer uttalat som ett mål när man formar kandidatlistorna.
Särskilt i riksdagsvalen handlar det om ett mycket litet antal kandidater med andra språk, vilket gör att resultaten kan variera stort mellan valen även på partinivå. Sammanfattninsvis kan man ändå bedöma att betydelsen av kandidater som talar andra språk än finska eller svenska växer i och med att deras andel av befolkningen ökar – sannolikt syns detta även i vårens kommun- och välfärdsområdesval.
