Finland unikt i Norden med dubbelpolitiker
Om riksdagsledamöter eller kommunalt anställda ska få ställa upp i kommunalvalet är en evighetsfråga, säger Kommunförbundets forskningschef Marianne Pekola- Sjöblom. – Vi är det enda landet i Norden där politikerna sitter med på många nivåer.
Det finns både bra och dåliga sidor med att riksdagsledamöter, ministrar och partiledare ställer upp som kommunalt förtroendevalda, säger Marianne Pekola- Sjöblom angående Kommuntorgets kartläggning av ministrarnas och partiledarnas närvaro under fullmäktigemötena 2016.
– På Kommunförbundet vill vi föra fram att det är ett viktigt jobb som görs i kommunernas fullmäktige. Där fattas beslut som har en direkt inverkan på kommuninvånarnas vardag och vi vill inte att man underestimerar den tid som krävs för ett kommunalt förtroendeuppdrag, säger Pekola-Sjöblom.
Hon hänvisar till forskning inom ramen för forskningsprogrammet ARTTU2 som visar att fullmäktigearbetet i snitt kräver 8,5 timmar per vecka per fullmäktigeledamot. Ju större kommun, desto mer tid kräver uppdraget och ordförande lägger mer tid än övriga ledamöter på uppdraget.
Kommuntorgets kartläggning visar att i synnerhet ministrarna har en rätt låg närvaroprocent på fullmäktigemötena. Av de tio ministrar som också är kommunalpolitiker har åtta suttit med på hälften eller färre av mötena under 2016.
– Där blir det viktigt att man har ett bra suppleantsystem så att stolen inte blir tom om ministern inte har tid att sitta med, säger Pekola-Sjöblom.
Pekola-Sjöblom påpekar att det är kommuninvånarna som väljer att rösta också på ministrar och partiledare i kommunalvalet.
– Väljarna vill helt tydligt att de sitter med i fullmäktige. Det finns säkert också en tanke om att kommunens intressen tas upp i rikspolitiken om rikspolitiker sitter med i fullmäktige. Samtidigt kan man konstatera att det största partiet i riksdagen är ”kommunpartiet”. Men syns det?, undrar Pekola-Sjöblom.
Det som ändå är viktigt enligt Pekola-Sjöblom är att rikspolitiken inte sammanblandas med den lokala politiken.
– Det kan bli svårt att fatta lokala beslut om man låter rikspolitiken påverka, säger Pekola-Sjöblom.
I Åbo ställer tre stycken partiledare upp i kommunalvalet; Li Andersson från Vänsterförbundet, Petteri Orpo från Samlingspartiet och Ville Niinistö från De Gröna.
– Visst kan det påverka kommunalpolitiken, men det beror på från fall till fall. Generellt sett är sannolikheten för att riks- och kommunalpolitik sammanblandas större i de större städerna, säger Pekola-Sjöblom.
Annorlunda än övriga Norden
Finland är det enda nordiska landet där politikerna är aktiva på flera olika nivåer. Marianne Pekola-Sjöblom säger att hennes nordiska kollegor ofta blir förvånade och undrar hur det fungerar i praktiken då de får höra om Finlands system.
Pekola- Sjöblom pekar på några skillnader mellan Sverige och Finland som kan förklara varför vi här förhåller oss annorlunda till dubbelpolitiker än i övriga Norden.
– I Sverige hålls kommunal- landstings och riksdagsval samtidigt vilket gör det lättare för kandidaterna att välja roll, säger Pekola-Sjöblom.
I Finland där valen hålls separat blir det däremot ett tryck på att vara synlig i alla val och kommunalpolitiken är ofta en språngbräda vidare till rikspolitiken.
I Finland röstar vi också direkt på personer och har inte listval, som i Sverige. Därför är det viktigt för ministrar och partiledare att ställa upp så att partiet får fler röster i kommunen.
– I Finland kommer personen först och partiet är nummer två, säger Pekola-Sjöblom.
En annan aspekt är att vi i Finland inte har en uppdelning mellan heltids- och deltidspolitiker, utan de kommunalt förtroendevald är fritidspolitiker, vilket innebär att vem som helst som vill syssla med kommunal politik på sin fritid har rätt att ställa upp.
