"Svårt bedöma effekterna av valfriheten i vården"
Så länge finansieringsmodellen är oklar, är det omöjligt att bedöma de verkliga effekterna av valfriheten i vården, anser Kommunförbundet.
Utkastet till valfrihetsmodell som presenterades i måndags inom vården väcker frågor om i synnerhet finansieringen.
– Utan en tydlig beskrivning av finansieringsmodellen är det omöjligt att bedöma valfrihetsmodellens effekter på de totala kostnaderna och på invånarnas möjligheter att få service på lika villkor, säger Hanna Tainio, vice verkställande direktör vid Kommunförbundet.
Tainio ser positivt på förslaget att införa valfriheten gradvis.
I social- och hälsovårdsministeriets utkast till valfrihetsmodell beskrivs finansieringen av tjänster inom ramen för så kallad direkt valfrihet enligt följande:
”Serviceproducenterna får en fast ersättning som baserar sig på antalet registrerade klienter och vid behov på den risk som anknyter till klientens hälsa. Ersättningen kompletteras med incitament för väl genomförd vård och service samt sanktioner för svaga resultat.”
– En sådan finansieringsmodell verkar bra i teorin, men det är svårt att genomföra den i praktiken. Det är en utmaning att definiera den risk som anknyter till klientens hälsa och incitament för väl genomförd vård och service inom den planerade tidsramen för lagberedningen under november månad, påpekar Tero Tyni, sakkunnig vid Kommunförbundet.
– Om man misslyckas med definitionerna, bildas det ett incitament för hur man väljer klienter för serviceproducenterna. Det blir ekonomiskt lönsammare för producenterna att i sina register få klienter som använder grundläggande social- och hälsovård så lite som möjligt, bedömer Tyni.
Servicekedjan måste säkerställas
– Som helhet är den föreslagna valfrihetsmodellen och det servicesystem som den bygger på svårtydda och komplicerade. Därför kan valfrihetsmodellen försvaga i synnerhet sådana personers ställning som skulle behöva social- och hälsovård, men som av en eller annan orsak inte uppsöker vård, säger Tarja Myllärinen, direktör för social- och hälsovårdsenheten på Kommunförbundet.
Risken i valfrihetsmodellen har att göra med samordningen av social- och hälsovårdstjänsterna.
– Alltid när produktionsansvaret fördelas mellan den offentliga och den privata sektorn uppstår det ett gränssnitt där de olika aktörernas roller ska avtalas så att klienten får den service han eller hon behöver utan att bli skickad till flera olika ställen. Också informationen om klienten måste vara tillgänglig för alla parter så att en högklassig vård kan säkerställas, påpekar Myllärinen.
För att vård- och landskapsreformen ska kunna ses som en helhet måste alla relaterade lagförslag behandlas parallellt i riksdagen. För att detta ska vara möjligt bör lagstiftningen om valfrihet vara ute på remiss i november i år.
Läs också: Förslag: Valfrihet i vården i två omgångar
